Har du någonsin sett den första ”Sagan om Ringen”-filmen? Alltså inte den Oscarsvinnande filmen från 2001, utan den som kom ut 1978? Det vill säga den animerade filmen som redan 23 år innan Peter Jackson och Companys första film kom ut utmanade ödet att adaptera J.R.R Tolkiens storslagna fantasytrilogi till film. Om du aldrig har det är du långt ifrån ensam, nu visar sig dock vara ett perfekt tillfälle att göra det. Idag kommer den nämligen för första gången ut på VOD.
Skaparen bakom tecknade filmer om katter för vuxna
I animationsbranschens Hall of Fame stoltserar giganter som Don Bluth, Tex Avery och inte minst Walt Disney runt. Män som livnärt sig på att skapa underhållning med familjeinriktat innehåll, filmer som passar såväl föräldrar som barn. I det lite halvt mörkbelagda hörnet av denna hall gömmer sig dock Ralph Bakshi.
En man med frispråkig, raspig och läspande röst. En man långt ifrån den gode Disneys offentliga persona. En man som gjorde tecknade filmer om katter för vuxna, och allt det ni kan det ni kan tänka er att det innebär.
Han gjorde tecknade filmer som oftare än inte fick höga åldersgränser, och som kanske gissat var han lite av en rebell.
En man med frispråkig, raspig och läspande röst. En man långt ifrån den gode Disneys offentliga persona. En man som gjorde tecknade filmer om katter för vuxna, och allt det ni kan det ni kan tänka er att det innebär.
Han gjorde tecknade filmer som oftare än inte fick höga åldersgränser, och som kanske gissat var han lite av en rebell.
Ralph Bakshi var en karl som gillade sin fantasy, och kanske inte helt otippat var han därför också ett stort fan av ”Sagan om Ringen”-böckerna. En serie som åren innan gått igenom något av en process för att genomgå sin första Hollywood-adaption.
Till exempel ville medlemmarna i The Beatles spela huvudrollerna i en filmatisering och sökte ingen mindre än Stanley Kubrick som regissör, något som den oftast väldigt orädde regissören avfärdade då processen att filma så storslagna böcker enligt honom vore omöjligt.
John Boorman, kanske mest känd som regissören bakom ”Den sista färden” och om något ännu mer relevant ”Excalibur”, hade också en längre flört med att filma sagan. Hans något långsökta plan gick dock ut på att slå ihop trilogin till en enstaka film.
Filmrättigheterna av J.R.R Tolkiens mästerverk gick efter det till Bakshi, som dessutom bett om Tolkiens-familjens välsignelse att göra filmen. När Bakshi väl startat igång produktionen på sin filmatisering av ”Sagan om Ringen” beslutade han sig för att bara adaptera den första halvan av boktrilogin, alltså allt som händer upp till ungefär mittpunkten av den andra boken. Rättare sagt, ville han sluta direkt efter slaget vid Helms Deep.
Filmrättigheterna av J.R.R Tolkiens mästerverk gick efter det till Bakshi, som dessutom bett om Tolkiens-familjens välsignelse att göra filmen. När Bakshi väl startat igång produktionen på sin filmatisering av ”Sagan om Ringen” beslutade han sig för att bara adaptera den första halvan av boktrilogin, alltså allt som händer upp till ungefär mittpunkten av den andra boken. Rättare sagt, ville han sluta direkt efter slaget vid Helms Deep.
En blandning mellan animerat och live action
Men problemet som Kubrick förutspått återstod. Hur kunde en version av dessa gigantiska berättelser berättas på ett tillfredställande sätt under en tid i Hollywood då storslagna effekter inte var så lättillgängliga som de är idag?
Svaret kunde tyckas vara med hjälp av animation eftersom det är Bakshi som vid det här fallet tagit på sig projektet, men varför skulle det vara så enkelt? Herr Bakshi menade istället att de realistiska animationerna som det här projektet krävde inte heller var något som rimligtvis kunde utföras. Lösningen visade sig ligga någonstans mittemellan.
Rotoskopi är en filmisk teknik där stillbilderna från en filmremsa klipps ut för att sedan bli övermålade, väldigt förenklat. Lösningen var alltså för Bakshi att filma hela filmen live action för att senare måla över remsan och det hela ge en animerad look. På så vis skulle live action-filmens trovärdiga rörelser kombineras med animationens möjlighet till det övernaturliga. På detta lades det även en till teknik vid vissa tillfällen i filmen som kallas för ”solarizing”, något man kan göra genom att exponera filmremsan med en väldigt precis mängd ljus. Det ger en orange, spöklik och ödslig effekt till bilden.
Användningen av dessa tekniker funkade. Animationen är för det mesta det som verkligen sticker ut som det bästa med Bakshis filmatisering. Den har definitivt ett utseende som känns säreget och samtidigt väldigt naturligt rörligt.
Filmningen av Bakshis ”Sagan om Ringen” var precis som för Peter Jackson ett massivt projekt som alltså helt och hållet spelades in med riktiga skådespelare och verkliga scenerier på plats i Spanien. Skillnaden var bara att allt för den förste sedan skulle bli övermålat av över 3000 animatörer hemma i Amerika och sedan överdubbat av skådespelare som till exempel John Hurt. I slutprodukten skulle det alltså se ut som att allt arbete i Spanien aldrig skett till att börja med, allt för att animationen skulle se så bra ut som möjligt. Det hela var som kanske förstått en lång och svår process för Bakshi som efter filmen färdigställdes valde att gå tillbaka till den mer småskaliga animationsvärlden han kom från.
Rotoskopi är en filmisk teknik där stillbilderna från en filmremsa klipps ut för att sedan bli övermålade, väldigt förenklat. Lösningen var alltså för Bakshi att filma hela filmen live action för att senare måla över remsan och det hela ge en animerad look. På så vis skulle live action-filmens trovärdiga rörelser kombineras med animationens möjlighet till det övernaturliga. På detta lades det även en till teknik vid vissa tillfällen i filmen som kallas för ”solarizing”, något man kan göra genom att exponera filmremsan med en väldigt precis mängd ljus. Det ger en orange, spöklik och ödslig effekt till bilden.
Användningen av dessa tekniker funkade. Animationen är för det mesta det som verkligen sticker ut som det bästa med Bakshis filmatisering. Den har definitivt ett utseende som känns säreget och samtidigt väldigt naturligt rörligt.
Filmningen av Bakshis ”Sagan om Ringen” var precis som för Peter Jackson ett massivt projekt som alltså helt och hållet spelades in med riktiga skådespelare och verkliga scenerier på plats i Spanien. Skillnaden var bara att allt för den förste sedan skulle bli övermålat av över 3000 animatörer hemma i Amerika och sedan överdubbat av skådespelare som till exempel John Hurt. I slutprodukten skulle det alltså se ut som att allt arbete i Spanien aldrig skett till att börja med, allt för att animationen skulle se så bra ut som möjligt. Det hela var som kanske förstått en lång och svår process för Bakshi som efter filmen färdigställdes valde att gå tillbaka till den mer småskaliga animationsvärlden han kom från.
Ett besegrat avslut
Bakshi hade dock möjligheten att återkomma till Midgård och färdigställa berättelsen han påbörjat med sin animationsteknik, något han i slutändan valde att inte göra. Detta trots duglig kritik och relativt bra inkomster från biograferna. Varför inte?
Främst på grund av ett bråk med producenten som vägrat döpa filmen till ”Sagan om Ringen: Del 1”, biografpubliken var nämligen helt ovetande om att denna film bara visade halva berättelsen om hobbiten Frodo, hans kompisar och deras resa. Många i salongerna blev förståeligt nog upprörda när berättelsen helt plötsligt slutade halvt fulländad.
Lika arg blev Bakshi som av stolthet efter detta helt enkelt valde att inte återvända. Ett inofficiellt avslut till berättelsen kom dock ut 1980 tack vare animationsstudion Rankin/Bass som är mest kända för sina julspecialer med bland annat renen Rudolph. Deras filmversion av ”Sagan om Konungens Återkomst” har dock ingenting med Bakshis version att göra alls mer än att den plockar upp där handlingen slutar. Den revolutionära och dyra tekniken som Ralph Bakshi använt sig av var inte alls något som en åkallades i den versionen överhuvudtaget.
Främst på grund av ett bråk med producenten som vägrat döpa filmen till ”Sagan om Ringen: Del 1”, biografpubliken var nämligen helt ovetande om att denna film bara visade halva berättelsen om hobbiten Frodo, hans kompisar och deras resa. Många i salongerna blev förståeligt nog upprörda när berättelsen helt plötsligt slutade halvt fulländad.
Lika arg blev Bakshi som av stolthet efter detta helt enkelt valde att inte återvända. Ett inofficiellt avslut till berättelsen kom dock ut 1980 tack vare animationsstudion Rankin/Bass som är mest kända för sina julspecialer med bland annat renen Rudolph. Deras filmversion av ”Sagan om Konungens Återkomst” har dock ingenting med Bakshis version att göra alls mer än att den plockar upp där handlingen slutar. Den revolutionära och dyra tekniken som Ralph Bakshi använt sig av var inte alls något som en åkallades i den versionen överhuvudtaget.
Det blev alltså ett bittert och besegrat avslut på en saga som fram tills närmare millenniumskiftet troddes vara omöjlig att göra rättvisa på den vita duken, men många kommer överens om att det åtminstone var ett tappert försök som prövades långt innan sin tid.
