Recension: "Luigi's Mansion 3" är rysligt genomtänkt

Det har gått några år sedan vi fick följa med Luigi på hans första spökjakt i "Luigi's Mansion" som släpptes 2001 till Nintendo Gamecube. Dess uppföljare, "Luigi's Mansion 2: Dark Moon" släpptes hela tio år efter originalet till den handhållna konsolen Nintendo 3DS. Nu är vi alltså framme vid nummer tre i serien, "Luigi's Mansion 3" till Nintendo Switch. Det här är utan tvekan ett av årets absolut mysigaste spel alla kategorier.

 

 

 

"Luigi's Mansion 3" börjar med att Luigi, Mario och Prinsessan Peach har fått en inbjudan till lyxhotellet The Last Resort. Strax efter att de anländer till hotellet börjar man som spelare direkt ana oråd. Hotellets personal bär livlösa masker och beter sig väldigt konstigt. Dessvärre tänker inte Luigi och vännerna på det och checkar därför in på sina rum. Efter att ha slumrat ett tag vaknar Luigi upp och inser att hotellet är hemsökt av spöken. Dessutom visar det sig att Mario och Peach har blivit fängslade inuti tavlor. Det är helt enkelt upp till den harige rörmokaren att ta upp sin ficklampa, fånga spöken och rädda sina kära vänner. 

 

The Last Resort är ett stort hotell och innehåller flera varierade våningsplan som fungerar som spelets banor. För att kunna komma till högre våningar krävs det att Luigi hittar knappar som han kan installera i hotellets hiss. Dessvärre finns inget trapphus att tala om och därför blir varje våning man besöker en jakt på en ny hissknapp för att fortsätta ta sig uppåt mot toppen.  

 

 

 

Spelmässigt är "Luigi's Mansion 3" en blandning av äventyr och pussel. Tidigt i spelet hittar Luigi sin spökfångardammsugare Poltergust G-00 och med den kan han både blåsa ut luft och suga in luft. Dessa funktioner kommer välbehövligt till hands vid fångandet av spöken, men även för att lösa pussel i omgivningen. 

 

För att kunna fånga spöken behöver man blända dem med sin ficklampa, sedan suga tag med dammsugaren och sist svinga dessa stackars spöken i golvet för att få ner deras hälsa till noll. Till en början kan det kännas som att detta koncept lätt blir uttjatat, men tack vare olika typer av spöken och olika attackmönster blir man tvungen att tänka till lite extra för att fånga nya spöken.

 

En av de bästa aspekterna med "Luigi's Mansion 3" är utan tvekan spelets bossar som hittas i slutet på hotellets våningar. Varje boss har flera olika attacker och att ens förstå hur man ska skada dem är ett pussel i sig. Det var flera gånger som jag kliade mig i huvudet och undrade vad jag skulle göra, men till slut så klickade allt och jag insåg hur jag skulle göra. Det som är så fascinerande är att bossarna är lika roliga att slåss mot oavsett om man vet hur man ska besegra dem eller inte, de är väldesignade och det är bra tempo i striderna.  

 

 

 

Utöver striderna mot spöken så bjuder även "Luigi's Mansion 3" på mängder av roliga och kreativa pussel att lösa för att ta sig vidare. Det finns många som kan lösas med enbart Luigi, men till vissa andra pussel krävs det lite hjälp. Det är där som Klet-Luigi eller Gooigi kommer in i bilden. Han är nämligen en kopia av Luigi fast gjort av klet och gegga. Tack vare sin kroppsuppbyggnad kan han därför gå genom galler för att ta sig till platser som Luigi inte kan, och på så vis öppna upp nya passager. Han kan även gå över vassa föremål och hoppa in i trånga rör, vilket kommer väl till användning.

 

Jag tycker att inkluderingen av Gooigi verkligen är lyckad och det är enkelt att byta mellan de två karaktärerna när man spelar utan att det blir frustrerande. Dessutom går det att spela "Luigi's Mansion 3" tillsammans i ett samarbetsläge tillsammans med en vän och då tar denne rollen som Gooigi. Samarbetsläget är roligt och känns inte påklistrat, och det känns inte heller som att det är något som saknas när man spelar "Luigi's Mansion 3" ensam.

 

Spelets pussel är kreativa, roliga och oftast kluriga. Varje våning på hotellet bjuder på olika typer av pussel, vilket gör att det inte blir uttjatat när Luigi måste hitta en nyckel eller knapp för trettioelfte gången. Ett exempel är när jag var på ett våningsplan med en filmstudio och tvingades hitta en megafon till ett ledset regissörspöke, och fick gå in i videokameror för att hitta den. På en annan våning var jag tvungen att navigera i en översvämmad kloak ombord på en stor gummianka. Varje våning bjuder som sagt på något nytt och även om strukturen med våningarna blir aningen repetitiv så vill man hela tiden komma till nästa del av hotellet för att se vad man bjuds på där. 

 

 

 

"Luigi's Mansion 3" bjuder på mycket positivt, men där det verkligen tar priset är för sin strålande presentation. Den grafiska estetiken är otroligt mysig och personlig. Varje gång man kommer till ett nytt område på hotellet blir man smått imponerad över hur mycket kärlek som har lagts ner på detta spel. Animationerna är även de top-notch och att se Luigi gå, ramla eller skrika är en fröjd för ögat. Resten av spelets karaktärer bjuder också på helfräna animationer och lyckas förmedla både värme och humor via enbart kroppsspråk. Musiken är även den förträfflig och lyckas verkligen med att bygga upp en känsla av humoristisk skräck och påminner lite om musiken från 50-tals skräckfilmer. 

 

Äventyret tar mellan 8 och 12 timmar att klara av beroende på hur många hemligheter du vill hitta. Men utöver enspelarläget så finns det några multiplayer-lägen där du kan spela online med andra spökjägare. Ett av dessa lägen är ScareScraper, en skyskrapa där du och andra spelare hjälps åt att fånga ett visst antal spöken under tid för att kunna ta er till nästa våningsplan. Detta läge är faktiskt ganska roligt, men bjuder inte på något särskilt nytt som du inte redan hittat under enspelarläget. Det andra läget är ScreamPark som fungerar lite som ett "Mario Party"-läge där du kan spela några minispel tillsammans med andra. Personligen tyckte jag inte att det var speciellt underhållande, men absolut en rolig bonus till ett redan fantastiskt spel. 

 

"Luigi's Mansion 3" lyckas med bravur att engagera spelaren från början till slut. Här finns roliga bossar, finurliga pussel, kreativa våningsplan och hjärtvärmade animationer. Hotellet är roligt att undersöka, men jag hade velat se att våningarna hade haft större koppling till varandra, och inte varit helt fristående från varandra som de är nu. Hotellet framstår därför som mindre enhetligt. Och trots kreativa pussel och bra variation så blir spelstrukturen aningen repetitiv mot de sista två timmarna av spelet. Men på det stora hela är detta ett mysigt, varmt och fantastiskt spel.

 

Jag tycker verkligen inte att du ska missa "Luigi's Mansion 3" om du har en Switch. Det här är utan tvekan det mysigaste spelet jag spelat på flera, flera år. 

 

 

Genre: Äventyr, Pussel

Utvecklare: Next Level Games

Utgivare: Nintendo

Format: Nintendo Switch

Släpps: Ute nu

Pris: 599 kr