EXKLUSIVT

Skribent

Oskar Möller

24 september 2021 | 12:00

Debutregissören som lagade drömtryffeln: Oscarsvärdig roll åt Nicolas Cage

Michael Sarnoski är regissören som fick fram drömtryffeln på första försöket – debutfilmen "Pig" prisas av pressen och ger redan Oscarsbuzz åt filmens draplåster Nicolas Cage.
Men låt oss börja från början. Året är 2021 och djupt inne i Oregons nordliga skogar gör en liten men häftig filmbesättning en film om en ensam man som lever med en gris. Det låter inte som en storsäljare – i alla fall inte tills man inser att den som spelar mannen är Nicolas Cage... och att han gör sin bästa rolltolkning sen 2002 års ”Adaptation”.
 
Tar man in det blir det plötsligt en sjujäkla tryffelgömma man grävt fram i lövskogarna.
 

När Nicolas gillade projektet tänkte alla "här gör vi en riktig film"

 
Visst är buzzen en av anledningarna till att jag ser fram emot ett samtal med Michael Sarnoski som regisserat "Pig" och skrivit manuset till filmen (tillsammans med skrivpartnern Vanessa Block). Men bortom det så känns det fint att få möjligheten att träffa en regissör i början på sin bana, som precis har fått till en fullträff och har mycket kvar att ge.  Sarnoskis ödmjukhet och bristen på medieträning är avväpnade charmiga. Under vår meditativa intervju viras inspelningshistorier runt tankar om samhälle och liv - teman som speglar filmens egen signaturrätt.
 
Läs vår recension av "Pig": Hämnddrama i kursiverad skrivstil
 
Large 81bb912477d8358567e90dcd29490e5b pig nicolas 20cage 01 courtesyneon
 
Det här är din debut på stora duken. Kände du av pressen?
 
- Visst kände jag av nerverna men lyckligtvis kändes det lättare efter att ha fått träffa Nick (Cage) och Alex (Wolff). Att jobba med kända skådespelare var något som oroade mig i början men ångesten försvann när jag träffade dem och insåg att vi alla var på samma sida angående manus. 
 
- Jag tänkte bara "hur ska jag hantera någon som Nick Cage" men han visade sig vara så samarbetsvillig och förstod materialet så väl att det blev en stor trygghet för mig.
 
- Bortom det så blir det att ta sig från dag till dag, man omger sig med folk som är verkligen bra på sina jobb och som känner passionerat för filmen så även om det är en stor grej så blir det inte så överväldigande, alla jobbar mot samma mål. Jag trodde att jag skulle bli skräckslagen men det var en väldig stödjande, kreativ miljö som var oerhört fin att jobba i.
 
Tror du att hela filmen blev mer intim på grund av att teamet samlades och jobbade tillsammans ute i skogen?
 
- Jag tror det. det var inte en jättestort filmteam. Det var ju den sortens manus som attraherade folk från alla roller i produktionen som ville berätta en intim och underlig berättelse, så folk gick upp i det "läget".
 
- Arbetet med grisen kan ha hjälpt till eftersom de dagarna vi hade henne var vi tvungna att tala med låg röst och vara varsamma i våra rörelser så att vi inte skrämde henne. Det fick oss alla att gå in i ett intimt stämningsläge vilket var en trevlig upplevelse. Men vi förstod alla vilken typ av film vi gjorde.
det märktes på Nick var på inspelningsplatsen - han var så allvarsam och mjuk.
 
Hur var det att arbeta med Nic Cage? Jag läste att du lovprisade upplevelsen i andra intervjuer.
 
- Nic var väldigt lyhörd mot hierarkin under inspelningen och gör allt för att förverkliga regissörens version. Han var en samarbetspartner som verkligen hade koll på allt han skulle göra. Filmteamet såg upp till Nic under filmandet och han blev en förebild  - när han agerade så respektfullt gentemot projektet spred det sig vidare till de övriga i teamet. För om Nicolas Cage tar projektet på allvar så tänker alla "Åh, här gör vi en riktig film!" Jag respekterar honom verkligen och uppskattar det han gjorde för oss.
 
Hur rollbesatte du filmen? Valdes de andra skådespelarna efter att Nicolas Cage gick med? 
 
 - Nic var definitivt den första personen vi behövde låsa. Alex var någon som jag höll ögonen på efter att ha sett "Hereditary". När jag gjorde en lookbook som inspiration för Amirs karaktär var en bild på honom en av dem jag använde mig av, så han fanns alltid där i tankarna. Annars var de andra lokala skådisar från Portland förutom Alan Arkin.
 
Låt oss dröja oss lite vid rollfiguren Amir. Det känns som att du medvetet valde att göra honom så osympatisk som möjligt i filmens början för att sen vända hela vår inställning på huvudet.
 
- Många beslut jag fattade med den här filmen var tanken att vi i början såg världen helt och hållet ur Robs synvinkel. Allt detta udda med motbjudande karaktärer... det är hur Rob ser världen. Han tar inte Amir på allvar och blir irriterad på honom och vi som publik känner på samma sätt. Det öppnar upp för en spännande möjlighet - när Rob börjar lära känna och bry sig om Amir, gör vi det med. Amir blir en mer fullödig karaktär och då börjar vi också se saker utifrån hans perspektiv.
 
 
När vi ändå är inne på perspektiv kan man tolka "Pig" som en slags kommentar om samtidsmannens sårbarhet i samhället, men det är något Sarnoski värjer sig emot.
 
- Jag tror att vi alla kan hantera sorg på ohälsosamma sätt men att det ofta ses som något mer manligt att skärma av och vara stark på egen hand.
 
I "Pig" centreras handlingen kring män men vi har nyligen sett exempel på kvinnliga ensamvargar som exempelvis Frances McDormands rollfigur i Chloé Zhaos "Nomadland". Skulle "Pig" kunna handla om en kvinna?
 
- Absolut. Det behöver inte vara den manliga loner-arketypen. Karaktärerna i "Pig" är till stor del baserade på vad jag såg hända i min familj med min mamma och syster efter att min pappa gick bort. Jag såg det aldrig som enbart ett manligt sätt att handskas med sorg.
 
Rob har odlat ett förakt för "staden" som är närmast existentiellt - vad tänker du om hans perspektiv på stadsliv?
 
- Många tror nog att det är jag som levererar ett budskap och att Rob uttrycker mina egna känslor. Det är inte helt sant. Jag tror på vissa av hans tankegångar men mycket är Robs eget förvrängda sätt att se på världen. Jag ser inte att en jordbävning som utplånar våra städer skulle vara ett bra sätt att lösa svårigheterna i våra liv, men det finns en sanning i att vi alla kan känna så ibland.
 
- Det är inte ett så hälsosamt budskap direkt. Men jag tror att hans specifika sätt att se på världen - även om det är udda och extremt - kan lära oss mycket. Sanningen är ju inte svart eller vit. Jag tror att han är den typen av karaktär långt från mainstreamen som kan jogga igång våra tankemuskler.
 
Mot slutet av filmen uppstår en vänskap och respekt mellan två män i far och son-ålder som bägge lär från varandra. Tycker du att vi borde kommunicera mer mellan generationsgränserna?
 
-  Jag tycker att det är en bra idé för människor att kommunicera mer mellan grupper som skiljs åt oavsett om det är ålder, klass, ras eller något annat. Vi är ofta låsta vid en föreställningar om vår egen tillhörighet. För min del tycker jag att generationerna borde överlappa varandra och sluta se varandra som främmande.
 
-  Vi borde inse att vi delar saker vi går igenom. Jag ser inte "Pig" som en "budskapsfilm" men det finns definitivt budskap inbakade i filmen. Det finns en del far och son-dynamik mellan Rob och Amir men det hälsosamma i relationen mellan dem är att det inte existerar någon maktrelation dem emellan. De är bara två människor som ger varandra stöd medan de försöker komma tillrätta med saker och ting.
 

"Jag tycker faktiskt att "No Country for Old Men" är en av de allra roligaste filmerna som gjorts"

 
Large 321ff05cf67b4f76c8ddca9c2df1baf0 michael 20sarnoski
 
"Pig" har en del roliga ögonblick men är i grunden en allvarsam historia. Vilka filmer eller serier kollar du på när du bara vill garva lite?
 
- Jag älskar Coenbröderna. Jag tycker faktiskt att "No Country for Old Men" är en av de allra roligaste filmerna som gjorts, mörk som den är. Vissa av deras vanliga filmer är ännu roligare än komedierna. Rick & Morty är rätt kul.
 
- Jag brukar inte kolla på regelrätta komedier som är gjorda för at få folk att skratta, jag gillar något med lite vassare kanter. "Pig" är på samma sätt - det finns mycket humor, men den är tystlåten och deadpan, men det är inbakat i filmen. Jag gillar känslan när man inte vet "är det meningen att det här ska vara roligt?"
 
Som scenen i restaurangen med servitören som grips av alltmer vildögd panik medan han närmast krampaktigt försöker le...
 
- Jag tycker att den killen är hur rolig som helst. Det här är den sortens film - saker kan vara riktigt mörka men i samma andetag kan de också vara roliga, hoppfulla... Det är ju inte så att det ena behöver slå ut det andra - vi borde uppskatta bägge och låta dem samexistera.
 
En sista fråga innan vi avrundar. Om du skulle göra en till film med ett djur i en framträdande roll - vilket djur skulle det ha varit?
 
- Oh man... Ahh... Jag tror... Det är en väldigt bra fråga men kanske en iller. Jag tycker att illrar hur mycket personlighet. De är väldigt sluga och roliga att kolla på. Jag älskar den lilla rävekorren i "Nausicaä från Vindarnas Dal", alla djur som kan kravla över en sådär och vara ens lilla kompis är helt betagande. Det beror på storyn men jag tycker illrar är mycket söta.
 
...kanske en iller med Keanu Reeves? Det hade varit en kul twist.
 
- Verkligen! 
 
Tack för att du tog dig tid att svara på frågorna. Jag ser så mycket fram emot att se din nästa film med en iller i huvudrollen.
 
- Tack så mycket själv. Du hade fantastiska frågor, jag har inte haft några av de här tidigare!
 
 
Michael Sarnoskis "Pig" går nu att se på bio.
| 24 september 2021 12:00 |