(Varning: artikeln innehåller stora spoilers för ”No Other Choice”-slutet)
Vad är egentligen ett lyckligt slut? Och för vem? Filmen har bara varit ute i några timmar här hemma i Sverige, men för alla som redan börjat debattera filmens slut har MovieZine facit redo. Inför premiären har vi även bjudit på ett spoilerfritt snack med regissören Park Chan-wook. Men i den här artikeln förklarar han själv sin syn på det tvetydiga slutet på filmen.
I ”No Other Choice” lämnar Park Chan-wook nämligen publiken med en avslutning som på ytan kan uppfattas som mild, nästan försonande och lycklig – men som enligt regissören själv rymmer något betydligt mörkare under ytan.
– Jag ville göra ett slut som ser ljust ut om man bara tittar snabbt, men som blir allt mer osäkert ju längre man tänker på det, berättar Park.
Filmen följer Man-soo, spelad av Lee Byung-hun, en man som långsamt drivs till moraliskt tvivelaktiga handlingar i sin desperation att knipa ett nytt arbete, samt behålla sin status och familj i ett samhälle där människor håller på att ersättas av AI. I slutscenerna får han till slut ett nytt jobb på en fabrik – ironiskt nog med uppgift att övervaka just den artificiella intelligens som riskerar att göra honom överflödig.
– Om man ser det ytligt har han nått sitt mål. Han har fått jobbet han dödade för, säger Park. På det sättet kan slutet ses som ”lyckligt”.
Men Park betonar att detta bara är halva bilden.
– Frågan är hur länge han kan stanna där? Om AI-systemet fungerar perfekt, då behövs han inte längre. Och då försvinner han igen.
Ljuset som slocknar – ett visuellt omen
I slutet av filmen går Man-su ensam genom fabriken. Bakom honom släcks lamporna en efter en.
– Det är inte bara för stämningen, säger Park. Det är AI-systemet som bokstavligen släcker ljuset.
För regissören symboliserar scenen hur teknologin själv fattar beslut som gradvis trycker ut människan ur systemet.
– Ljuset slocknar inte av en slump. Det är ett tecken på att människor inte längre är nödvändiga.
Att Man-su just fått i uppdrag att testa och övervaka detta system gör situationen än mer ironisk.
– Han är anställd för att säkerställa något som i slutändan kommer att ersätta honom.
Familjen – hel, men ändå trasig
Parallellt med fabriksbilderna klipper Park till familjens hem. Där hörs för första gången i filmen dotterns musik.
Dottern har länge studerat intensivt, men aldrig låtit sina föräldrar höra henne spela. Läraren har sagt att hon redan är för skicklig för att undervisas vidare – men föräldrarna har aldrig fått bekräftelse på om det verkligen stämmer. Vi tittare har förstått att flickan har någon form av diagnos och att föräldrarna hoppas att musiken ska kunna vara en väg för dottern att kunna leva ett självständigt liv i framtiden.
I slutet spelar hon äntligen.
– Det är viktigt att hon inte spelar för sina föräldrar, säger Park. Hon spelar för hundarna.
Modern hör musiken genom huset, går uppför trappan och öppnar dörren. Dottern ser henne – men slutar inte spela.
– Hon känner sig tillräckligt trygg för att fortsätta.
Det avgörande ögonblicket: att vänta tills pappan har lämnat.
En detalj som Park själv lyfter fram som avgörande är tidpunkten för när dottern börjar spela.
– Hon väntar tills pappan har åkt hemifrån.
För Park är detta ingen slump, utan en tydlig markering.
– När han inte längre är i huset uppstår en annan sorts trygghet.
Är det verkligen ett lyckligt slut?
Han antyder att dottern mycket väl kan ha förstått att modern skulle höra musiken – eller åtminstone att det inte längre var farligt om hon gjorde det. Samtidigt är pappan helt frånvarande från denna stund. Han hör inte musiken. Han är redan på väg in i fabriken.
– För mig visar det hur han gradvis har hamnat utanför familjen.
Park beskriver Man-su som en man som gjort allt för familjens framtid – men som betalat med sin egen plats i den.
– Han offrar sig, men blir samtidigt utesluten.
Dotterns musik är vacker, nästan överväldigande. För många tittare kan scenen kännas tröstande. Men Park menar att den inte ska läsas som en lösning.
– Musiken skapar inte försoning. Den gör avståndet tydligare.
Familjen går vidare utan Man-su. Modern och kanske barnen också till viss del vet vad han gjort, och försöker begrava det – men det lyckas inte helt. Han finns kvar som ett sår, snarare än som en lugnande närvaro.
– Han är inte längre en del av den gemenskap han kämpade för att rädda.
I slutändan lämnar ”No Other Choice” publiken med en fråga snarare än ett svar.
– Är det verkligen ett lyckligt slut om man får jobbet man kämpat för, men förlorar sin plats i familjen?
”No Other Choice” finns nu att se på utvalda biografer över hela Sverige.
Läs också: De är nominerade till Golden Globe-galan 2026 – två svenskar har vinstchans!
