Årets knäppaste svenska film heter ”Egghead Republic”. Det är en kaotisk, galen och fullkomligt originell sci-fi-film av Pella Kågerman och Hugo Lilja, regissörerna bakom ”Aniara”.
Vi befinner oss i en alternativ nutid där kalla kriget ännu inte har tagit slut. En atombomb har skapat en obeboelig radioaktiv zon i Kazakstan, och rykten gör gällande att den är bebodd av kentaurer. Ett gäng gränslösa journalister från den skandalösa tidsskriften Kalamazoo Herald ger sig ut på en farlig resa för att leta rätt på sanningen.
Men frågar du regissörerna går det inte att beskriva filmen bättre än vad Fredrik Adolvsson gjorde i sin recension på MovieZine: ”Lite som om Killinggänget hade försökt sig på att göra en hyfsat fri tolkning av Andrej Tarkovskijs ’Stalker’”.
I samband med den svenska premiären på Stockholms filmfestival satte jag mig ner och pratade med regissörerna, såväl som med huvudrollsinnehavaren Ella Rae Rappaport. Det blev en lång och fri konversation om processen bakom den här unika filmupplevelsen.
”Egghead Republic” är gjord på en låg budget. Kom det med extra utmaningar?
Pella Kågerman: Jag tror att det var en förutsättning för då kunde vi göra den gonzo och punk. Det är ju en punkhistoria i grunden. Så jag tror att det skjutsade in oss på rätt bana.
Bokförlagan av Arno Schmidt utspelar sig egentligen i Nevadaöknen, men att spela in där var inget budgeten tillät. Vid ett stadie funderade de på att spela in på Kreta, då de fick höra att det fanns öken där.
Hugo Lilja: När vi sen fick pengar från Film på Gotland började vi leta efter öknar som skulle passa med den vita kalkstenen som finns där. Ganska snabbt kände vi att Kazakstan låg närmare rent visuellt än både Nevadaöknen och Kretaöknen. Dessutom har många testsprängningar skett där.
Kågerman: Det är förutsättningarna som formar filmen på något sätt. Och livet, vilket jag tycker är flott.
Så Gotland kom innan Kazakstan?
Lilja: Ja, då blev det omskrivet så att det blev Kazakstan.
”Hade aldrig läst något så knäppt”
I centrum av den kaotiska filmen står den unga illustratören Sonja, som snart blir lika gränslös som sina reporterkollegor. Skådespelaren Ella Rae Rappaport (”Barna Hedenhös uppfinner julen”) visste genast att det var en film hon måste göra.
Ella Rae Rappaport: Jag hade inte läst något så knäppt innan – jag älskade det på en gång. Det var något annat. Jag ville verkligen göra det.
Tillsammans med filmteamet samt svenska och internationella skådespelare som Arvin Kananian (”Aniara”) och Tyler Labine (”Tucker and Dale vs Evil”), fick hon tillbringa flera veckor på norra Gotland under lågsäsong, som alltså skulle föreställa Kazakstans öknar.
Rappaport: Alla kom väldigt nära varandra. Vi bodde ju tillsammans i fem veckor, och var liksom isolerade i Fårösund. Jag tyckte det var jättefint.
Med ett pressat schema var det ett under att inspelningen gick i land så lyckat, menar Hugo Lilja.
Lilja: Inspelningen flöt på så väldigt bra. Vi hade inga marginaler. Vi tänkte: Hur fan ska vi sälja in den här jävla öknen? Det får inte regna. Och det regnade typ inte. Så då kände vi bara: Wow, vilken tur! För det hade vi inte råd med.
”Hurra! Mindre pengar! Mer tid!”
Hugo Lilja berättar att det var först i postproduktionen som den nedskalade budgeten kändes av, då regissörerna blev tvungna att göra nästan allt arbete själva.
Kågerman: Det tog ett år längre för att det var vi som var posthuset.
Lilja: Han som har gjort de flesta specialeffekterna är en självförsörjande bonde och konstnär. Han har en gård men han har också sin 3D-farm som han sitter och renderar på nätterna – när han inte är ute och gräver i åkern.
– När han hörde att vi inte fick den budget vi ville, sa han: Hurra! Mindre pengar! Mer tid! Och vi bara: Du är så rätt för det här, du är helt rätt för vad vi ska göra. Men det tog tid att göra det också.
”Alla går över lik”
Kentaurer och radioaktiva öknar åsido, är ”Egghead Republic” i allra högsta grad en film om vår samtid. Reportrarna på Kalamazoo Herald må verka gränslösa i allt de gör för sina scoop, men regissörerna tog en hel del inspiration från Pella Kågermans egna erfarenheter från Vice Magazine.
Lilja: Alla går ju på något sätt över lik för att komma dit de vill.
Kågerman: Sitt eget lik också!
Lilja: Sen är det ju också hela det här ”post-truth”-narrativet. Men de går ju in i varandra. Att man formar verkligheten och gör anspråk på att presentera sig själv på ett visst sätt. Eller presentera verkligheten på något sätt och forma det. Det är de sakerna vi leker med och problematiserar.
Pella Kågerman menar att ”olika hagar har sina olika hjältar” och att det finns en fara i att stirra sig blind.
Kågerman: Filmen bygger delvis på när jag var 20 och reste till Chernobyl med Vice Magazine, och då var de hjältarna. Nu har jag blivit medelålders och står och beundrar min mormors föräldraskap och jämför mig med henne.
Hur mycket skiljer sig Vice Magazine enligt din erfarenhet från Kalamazoo Herald?
Kågerman: Ja, alltså, en del före detta kollegor jag visat filmen för tycker att jag har gått light. Att det var ännu mer galet och obehagligt i verkligheten.
”Alla är konstiga människor”
Efter visningarna på Stockholms filmfestival får ”Egghead Republic” bred svensk premiär i slutet av månaden. Men regissörerna blickar redan framåt. För tillfället är de i full gång med inspelningarna av de nya ”Wallander”-filmerna med Gustaf Skarsgård.
Samtidigt, berättar Hugo Lilja, har de tre ”genre-projekt” i sin pipeline, som vi förhoppningsvis får ta del av snart.
Ella Rae Rappaport är nominerad till TV4 Rising Star Award på filmfestivalen och har med största säkerhet en fortsatt fin karriär framför sig. I framtiden ser hon fram emot att spela fler knäppa karaktärer.
Rappaport: Skådespelarmässigt vill jag verkligen göra roliga karaktärer. Men också sådana här ”tråkiga” vanliga filmer. Man kan nog hitta något galet i varje karaktär man gör, för alla är konstiga människor.
”Egghead Republic” får biopremiär den 28 november.
Läs också: Här gör Gina Dirawi sin filmdebut – i sci-fi-komedin ”Egghead Republic”