Då var vi här igen. Skådespelaren som spelar din favoritkaraktär har en annan hudton än i boken, eller spelet, eller mangan. Snyft, hur ska du kunna njuta av en ny version som inte ser exakt ut som originalversionen? Hur vågar de göra någon som helst förändring?
Ibland påminner kulturfans mig om fundamentalistiska kristna. Ni vet, de som viger hela sina liv åt att argumentera emot HBTQ-människors rättigheter. Hur ofta nämns denna grupp i Bibeln? Någon enstaka gång i förbifarten, ändå verkar det ibland tolkas som den viktigaste regeln (av de allra mest extrema).
Hur många gånger tror ni Snapes hudfärg nämns i Harry Potter-böckerna? Inte alls faktiskt. Visst, han beskrivs som blek någon enstaka gång. Någon enstaka gång över tusentals sidor. Men visst, låt oss bli besatta av just den detaljen. Författaren J.K. Rowling ligger själv bakom TV serien, och har uppenbarligen inga invändningar, men du vet nog bättre.
Kom igen.
Snape är en tönt. Han har ingen ”rizz”
Vad som däremot nämns betydligt oftare, och har en stor inverkan på handlingen i Potter-böckerna, är övriga detaljer kring hans utseende. Snape är en tönt. Han har ingen ”rizz”. Han ser sjuklig ut, har fettigt hår, ingen karisma. Folk gillar inte honom, de tycker han är obehaglig och det här formar hela Snapes uppväxt.
James Potter, Harrys pappa, är cool och populär. Snape är hans ärkefiende. Folk beundrar James och hatar Snape. Även Harrys blivande mamma Lilly, dras tillslut till James framför Snape, som är olyckligt kär i henne. Likt en incell, drivs Snape till mörkrets värsta hörn och han sluter tillslut upp med Voldemorts dödsätare.
Det som gör honom till en så intressant karaktär, är att han trots allt väljer att riskera sitt eget liv för att rädda Lilly, och senare Harrys liv. Trots hans hemska uppväxt. Han väljer i slutändan att ändå tro på mänsklighetens godhet. Det här är ett budskap som behövs idag. Efter att ha skrämts av Louis Therouxs nyaste Netflixdokumentär om manosfären, tycker jag verkligen vi måste framhäva det här budskapet. Innan samhällets nya dödsätare tar över.
Titta på Paapa Essiedu, köper du honom som en urmobbad skolelev?
Så hudfärgen har aldrig varit en viktig detalj hos Snapes karaktär. Däremot har hans ”hunkighet”, eller brist på den, varit det. Titta på Paapa Essiedu, köper du honom som en urmobbad skolelev som förlorar tjejen till en glasögonbeprydd James Potter? Visst, han kanske har fått en ”glowup” på senare tid, men inte heller det passar egentligen Snapes karaktär.
Jag inser att den här krönikan riskerar att återuppväcka hela ”Doktor Glas”-debatten och jag vill inte vara en person som dömer film och TV innan de ens haft premiär. Såklart kan det här bli bra. Amanda Seyfried gjorde en trovärdig insats som en riktigt uträknad förlorare i ”Send Help”, så visst kan även Essidou överraska här.
Min poäng är att det är galet att fastna vid Essidous hudfärg. Att fokusera på just den detaljen av Snapes karaktär visar något hos betraktaren. Tänkte du ens på John Lithgow är amerikan? Att Dumbledore inte är britt måste väl ändå vara en större förändring?
Kolla in trailern till ny ”Harry Potter” här:
