”Knightfall” - en hjältesaga lagom till jul

Serien "Knightfall" rullar igång år 1291, när de kristna krigar i slaget vid Akko, och förlorar det sista viktiga fästet i det heliga landet. Det är ganska snabba puckar i början, och man kan ha svårt att hänga med om man inte har historielektionerna om korsfararna helt färska i minnet...

Vid den här tiden frodades ju tron på sambandet mellan frälsning och heligt krig, så att en människas synder utplånades om man deltog i ett korståg (en inte helt främmande tanke i vissa grupper idag heller, för övrigt). Korsfararna intog Jerusalem redan år 1099, och dödade samtliga muslimer och judar, innan de steg upp på Tempelberget för att tacka Herren.

Därefter följde en strid ström med pilgrimer från hela Europa, men resan var lång och farlig, och de blev ofta överfallna på vägen. Ett brödraskap av krigarmunkar skapades med syftet att försvara pilgrimerna; Tempelriddarna. Och vem har väl inte hört talas om den mest mytomspunna Tempelriddaren av dem alla; Rikard Lejonhjärta?

 

 

Men vid tiden för seriens start på slutet av 1200-talet levde Tempelriddarna på lånad tid. De hade förlorat Jerusalem, de kritiserades för sin slutenhet och sina rikedomar, som inte kom den allmänna välfärden till nytta, och det ryktades om homosexualitet bland de celibat-svurna riddarna.

Den franske kungen, Filip IV (den sköne) såg orden som ett hot, och började rikta en mängd olika anklagelser mot Tempelriddarna. Stormästaren, Jaques de Molay, bad påven att inleda en undersökning om sanningshalten i anklagelserna...

Serien, som bjuder på en fin rollista med välkända ansikten som Tom Cullen, Jim Carter och Julian Ovenden från "Downton Abbey", Ed Stoppard från "The Crown" och Olivia Ross från "War and Peace", låter dock bara historien fungera som ram, och dyker istället in i sagans värld.

 

Många fantastiska myter har cirkulerat runt Tempelriddarna, som att de var de som upptäckte Amerika, och att de hittat Förbundsarken under Tempelberget, och sedan gömt undan den på hemlig plats. Den mest seglivade myten är dock den om Tempelriddarna som väktare av den heliga graalen.

 

När Tempelriddarna i ”Knightfall” förlorar Akko, förlorar de även den heliga graalen, men bara några år senare börjar vissa tecken tyda på att den heliga graalen finns mitt ibland dem, i Paris.

 

 

Landry (Cullen) är Tempelriddarhjälten som blir utsedd till ledare och förvaltare av hemligheten. Han har dock bara vissa ledtrådar tillgodo, och även de måste skyddas med alla medel. Den ondskefulla William De Nogaret (Ovenden) är honom på spåren, och även till hans egna mörka hemlighet... Celibatlöftet till trots har han en affär med kung Filips fru, drottning Joan (Stoppard och Ross, respektive), och bördan blir extra tung att bära när kungen ber honom medla mellan honom och drottningen, som konsekvent drar sig undan allt umgänge med sin make.

Det tar något avsnitt eller två att komma in i handlingen, eftersom det snabbt blir många personer och många trådar att hålla reda på. Jag tycker dessutom inte de massiva krigsscenerna i början riktigt håller måttet vad gäller specialeffekter - det ser lite dataanimerat ut, på samma sätt som arméer visades i gamla filmer från 90-talet och tidigare.

Men snart utkristalliserar sig narrativet och de olika sidoplotterna, och man sugs in samtidigt som de något övernaturliga tecknen och ledtrådarna runt graalen – och de mystiska krafter den besitter – eggar fantasin.

 

Man får inte vara för petnoga med historiska fakta. År 1306 kastade verklighetens kung Filip ut alla judar ur landet och konfiskerade deras tillgångar. I serien blir de utvisade ur staden, men medan de tror att de bara ska omplaceras, ligger kungens soldater i bakhåll för att utplåna dem. Som kännetecken bär de runda, gula ringar påsydda på samma ställe där verklighetens judar under andra världskriget tvingades bära sina gula davidsstjärnor. Det är kanske lite övertydliga paralleller, men i seriens version slutar det i alla fall bra, eftersom de räddas av Tempelriddarna...

 

 

Det är alltså en saga, en hjältesaga, som HBO Nordic bjuder på. Man får ha visst tålamod med högborna eder avlagda med darrande röster, och ädla fraser av slaget ”our strengths are as brothers”. Det är den typen av traditionell hjältesaga, där männen offrar sig i krig, medan kvinnorna vrider sina händer och går för att be med tårfyllda ögon. Möjligtvis kan Landrys mörka hemlighet visa på nya ingredienser i hjältereceptet, och likaså vinner William De Nogarets charm snabbt poäng och han blir skurken vi älskar att hata.

I vilket fall så dras jag ganska snart in i handlingen, såpass att det känns snopet när tredje avsnittet är över. Karaktärerna har då växt sig så starka, att jag gärna vill veta hur det går för dem, och så klart allra mest vad det är för hemligheter som den heliga graalen lurar på.

Lyckligtvis har serien premiär lagom till julsäsongen, och är det någon gång man ska titta på hjältesagor, så är det väl när det är jul!