I fokus: Joan Fontaine

21 December 2013 | 23:01

I fokus: Joan Fontaine

I söndags gick ännu en av det klassiska Hollywoods legender ur tiden. Joan Fontaine blev 96 år gammal.

Joan Fontaine är idag mest känd för sina roller i Alfred Hitchcocks "Rebecca" och "Illdåd planeras?". Men hon är även känd för sin redan legendariska fejd med sin syster, skådespelerskan Olivia De Havilland.

Joan Fontaine föddes som Joan de Beauvoir de Havilland i Tokyo, Japan i oktober 1917 till brittiska föräldrar. Hennes far var engelskaprofessor vid universitetet i Tokyo. Hennes mamma var skådespelerska som gav upp sin karriär för familjen när de flyttade till Japan. Joans syster Olivia föddes året innan.

Joan var ofta sjuk i Tokyo, och efter läkares inrådan tog modern sina båda döttrar och flyttade till USA 1919. De slog sig ned i Kalifornien. Fadern stannade kvar i Tokyo. Föräldrarnas äktenskap var dåligt redan då, men de skiljde sig inte förrän 1925. Väl i USA blev Joan snabbt bättre från sin sjukdom.

När hon var 16 år flyttade Joan tillbaka till Japan för att bo med sin far, och studerade vid den amerikanska skolan i Japan. 1935 tog hon examen.

När hon återvände till USA hade systern Olivia redan etablerat sig som skådespelerska i Hollywood. Även Joan gick med i en teatergrupp för att pröva lyckan. När hon kom till Los Angeles tog hon namnet Joan Burfield, för att inte inkräkta på sin syster, som redan blivit känd under familjenamned De Havilland. Det sägs att deras mor, som favoriserade Olivia, inte tillät att Joan använde samma namn eftersom det skulle skada Olivias namn.

Joan fick sin första filmroll redan 1935, en liten roll i "No More Ladies", med Joan Crawford i huvudrollen. Hon fick dock ingen uppmärksamhet av det, och det dröjde två år innan hon fick sin nästa filmroll. 1937 hade hon ändrat sitt namn till Joan Fontaine, och fick en bättre roll i "You Can't Beat Love".

Efter det fortsatte hon att få bättre roller, bland annat i George Cukors "The Women", och i "A Damsel in Distress", Fred Astaires första film för RKO utan Ginger Rogers. Filmen floppade på grund av publikens besvikelse över att se Astaire utan Rogers.

Det var först 1940 som Joan fick den sortens roll hon hade längtat efter, som Mrs. de Winter i Alfred Hitchcocks "Rebecca". Över 20 skådespelerskor ska ha provfilmat för rollen innan den gick till den mindre kända Joan Fontaine. Filmen var Hitchcocks första Hollywoodfilm, och hans enda film som vann en Oscar för bästa film. Den manliga huvudrollen spelades av Laurence Olivier, som hade propagerat för att hans fru Vivien Leigh skulle få rollen som Mrs. de Winter. På grund av det ska Olivier ha behandlat Joan fruktansvärt, vilket var något som Hitchcock utnyttjade för att göra hennes rollprestation så rädd och osäker som han ville ha den.

Joan fick även sin första Oscarsnominering för "Rebecca", men förlorade den till Ginger Rogers.

Joans nästa film var också med Hitchcock, den här gången med Cary Grant i huvudrollen i "Illdåd planeras?". Joan ska ha tyckt så mycket om karaktären när hon läste manus att hon ska ha skrivit till Hitchcock och erbjudit att göra rollen helt gratis. Hon fick sin andra Oscarsnominering, och vann dessutom den här gången. Hon är den enda skådespelerska som vunnit en Oscar för en roll i en Hitchcockfilm.

Samtidigt var Olivia De Havilland nominerad i samma kategori som systern Joan, och även om deras relation varit spänd under hela deras uppväxt, var det i och med Joans Oscarsvinst som den verkliga fejden bröt ut.
Joan har beskrivit stunden för vinsten i sin självbiografi. "All fientlighet vi känt mot varandra som barn, allt hårdragande, de djuriska brottningsmatcherna, gången då Olivia bröt mitt nyckelben, allting kom tillbaka till mig då. Jag var totalt paralyserad. Jag kände det som om Olivia skulle komma flygandes mot mig och grabba tag i mitt hår. Jag kände mig som 4 år gammal, konfronterad av min storasyster."

Olivia vann senare två Oscars själv, men det tycktes inte stävja deras fiendskap.

Joan fortsatte att göra en film per år, och valde sina filmer väl. Hennes filmer under 1940-talet var ofta storslagna melodramer, som "The Constant Nymph", som hon åter igen blev Oscarsnominerad för, "Jane Eyre", och så det gripande kostymdramat om en flicka som blir kär en betydligt äldre välkänd pianist, spelad av Louis Jourdan, i Max Ophüls "Brev från en okänd kvinna".

Under 1950-talet saktade hennes filmkarriär ned. 1951 spelade hon i Paramounts "Rendezvous", vilken blev en flopp både för studion och för henne själv. Hon gick över till att spela mycket i TV och på teatern, och fick fina recensioner för sin roll på Broadway i "Tea and Sympathy" tillsammans med Anthony Perkins.

Hennes sista biofilm blev "The Witches" från 1966, men Joan fortsatte att framträda i TV och på teater. 1980 nominerades hon till en Emmy för TV-såpan "Ryan's Hope".

Joan var gift fyra gånger under sitt liv, första gången 1939. Det längsta äktenskapet var det tredje, som höll i åtta år innan de separerade. Hon fick en dotter med sin andra man 1948, och adopterade en dotter från Peru 1952. Adoptivdottern rymde hemifrån när hon var 16 år, då Joan hade lovat att skicka henne tillbaka till sina biologiska föräldrar. Joan ska ha haft dålig kontakt även med sin biologiska dotter, särskilt efter att ha fått reda på att dottern hade regelbunden kontakt med Olivia.

Ingen av systrarna har uttalat sig om rivaliteten under åren, men Joan ska en gång ha sagt "jag gifte mig först, vann Oscarn före Olivia, och om jag dör först så kommer hon troligvis bli rasande över att jag slog henne med det också."

Joan Fontaine dog i söndags, den 15 december 2013, 96 år gammal. Hon lämnar efter sig ett rikt filmarv, och lär leva vidare som legendarisk skådespelerska länge.

Systern Olivia De Havilland lever fortfarande, 97 år gammal.