Varför sympatiserar vi med sociopater?

15 September 2016 | 23:45

Hur kommer det sig att vi så lätt sympatiserar med sociopater?

Lönnmördare, knarkbaroner, egoistiska affärsmän och maffiabossar. Det borde vara svårt att känna med dem, men det är det inte.

Vincent Vega i "Pulp Fiction", Michael Corleone i "The Godfather", Walter White i "Breaking Bad" och Daniel Plainview i "There Will Be Blood". Fantastiska karaktärer från fantastiska filmer och serier som ligger många nära hjärtat. En faktor som gör deras narrativ så effektiva är att man är engagerad i karaktärernas öden, vi känner med dem och vill följa med på deras spännande resor. Vi sympatiserar med dem, helt enkelt. 

Men hur kommer det sig egentligen? De är ju inte direkt fläckfria människor, snarare raka motsatsen. Vega dödar folk för en snabb lönecheck, Corleone driver ett enormt kriminellt imperium, White går från kemilärare till hänsynslös knarkbaron och Plainview sätter sig själv och sin framgång före allt annat. Alla har mer eller mindre sociopatiska drag. Med allt vi har lärt oss om rätt och fel i bagaget borde vi inte stå på deras sida, men till viss del gör vi det ändå. Vad säger det om oss? 

Michael från Youtube-kanalen "Lessons from the Screenplay" snuddar lite vid det i sin senaste videoanalys där han främst fokuserar på Dan Gilroys mästerliga "Nightcrawler". Jake Gyllenhaals Lou Bloom är nämligen ytterligare ett exempel på en "antihjälte" till karaktär som man inte kan annat än heja på (till en början i alla fall), trots att han är en regelrätt sociopat: 


Michael menar att det beror på empatin vi kan känna för de här karaktärerna, att vi kan ha en viss förståelse för deras handlingar även om vi också någonstans vet att de är "fel". Men det allra mest intressanta han kommer in på är möjligheterna med den här typen av narrativ, att man öppnar upp spelplanen så pass mycket genom att ha en moraliskt komplex antihjälte som protagonist.  

Genom deras interaktioner med omgivningen och händelseförloppet som vi ser från deras perspektiv har man också som filmskapare möjligheten att säga något väldigt spännande om samtiden. Gilroys bilder på vita duken blir ofta en spegel där vi smärtsamt nog kan se oss själva; människorna som efterfrågar det material som Lou producerar och de som belönar hans hängivna entreprenörskap och strävan efter en bättre morgondag. Vi är Lous skapare, och det är ett minst sagt skrämmande faktum.

Tyck till! Vilka är några av dina favorit-antihjältar?