Vi tog en pratstund om allt från queerfilm till specialeffekter med Andersson och Alexi Carpentieri, som både fotat, spelar en mindre roll och hjälpt till med allt från casting till scenografi.
Den debuterande regissören är ursprungligen serietecknare med kandidatexamen på Konstnärsutbildningen på Konstfack, och även grundare av queerfeministiska bokhandeln Hallongrottan. I och med en lärares föräldraledighet började Bitte skriva "Dyke Hard"-manuset tillsammans med Alexi och Martin Borell, som även gjort specialeffekter till filmen. Skaparna ser på filmen som ett önskemål om hur filmbranschen borde se ut.
Bitte: Just det, som en önskelista. Grundidén var att vi skulle göra en serie med låtsastrailers för filmer som vi önskar fanns.
Alexi: Vi gjorde en. Och sen skulle vi göra en science fiction-trailer efter det och då kom Bitte på att "Shit, det är så jobbigt att jobba på en grej en hel vecka som syns i en sekund. Vi gör en film istället!"
B: Den första trailern handlar om en thaiboxare, det skulle vara en kampsportsactionfilm. Och så satt jag och sydde den där jävla sidenboxarrocken och det tog en hel natt, och sen syns den i en halv sekund... Hade vi gjort en längre film så hade den kunnat synas i tio sekunder istället för en (skratt). Men apropå aktivism och så, jag kommer ju från Do-it-yourself-kulturshåll, fanzines och spelade i punkband där alla hade egna skivbolag och sånt. Så den approachen, att jobba med väldigt lite pengar och använda det man har, kommer nog därifrån.
Inspiration till filmen hämtade trion mycket från 80-talsfilm.
B: Det fanns någon slags självdistanslöshet på 80-talet. Man vågade vara sådär superlökig, speciellt i ungdomsfilmer. Det känns som om det senare kom något både ironi och allvar, och rädsla för att vara töntigt, men det har inte alls funnits på 80-talet. Så det har varit väldigt förlösande och kul att jobba med sådana karaktärer.
Många och långa filmkvällar resulterade i idéer om att exempelvis ha med både motorcykelgäng och spökhus. Sedan började arbetet med att kombinera allt.
B: Den här listan på favoritingredienser i film skrev vi upp på små lappar och ritade upp en timeline på väggen i köket. Och sen tejpade vi upp de olika grejerna som motorcykelgänget, spökhuset, bråk med sin manager som rockband måste ha. Så tänkte vi lite hur kan ett spökhus leda till ett fängelseupplopp. "Jo, det kan vara så att det finns lik i spökhuset och att de blir framed for murder". Och hur kan det leda till ett motorcykelgäng? "Jo, de kan rymma och lifta med ett motorcykelgäng". Så försökte vi sätta ihop de här favoritingredienserna. Handlingen är lite som en förevändning för att få alla de här cyborgarna, ninjorna och alla de här grejerna. Det är lite som porr - hur ska vi få det här att leda till det här... (skratt) Hitta på något!
Med filmen, som de definierar som både en actionkomedimusikal och exploitationsfilm vill de slå hål på könsroller och gayfilmen som genre i sig.
B: I den här världen som filmen utspelar sig i så finns det inte så mycket könskategorier eller sexuella preferenser. Det handlar ju inte alls om att de är lesbiska, det är aldrig någon som säger det. Det är absolut inget tema.
A: Alla bara är som de är. Det finns inget hetero som kan kategorisera dem. HBT-folket är en majoritet men det framgår samtidigt inte att de är en majoritet, det bara är så.
B: Det finns ju lite heterosexuella saker som händer också. Det är inte som att heteron inte finns eller är förtryckta (skratt). Det handlar bara om rockbandets väl och ve. Någon frågade varför vi kallar den lesbisk film om den inte handlar om det, men vi använder väldigt mycket av lesbiskt persongalleri. Olika roliga stilar och typer inom det egna communityn.
A: Anledningen till att man säger att det är en "lesbisk actionfilm" är ju att om man inte säger det så vet ju inte folk vad de ska tro. Man måste på något sätt kategorisera det rent kommersiellt för att folk ska få ett intresse för att se den.
B: Det är väldigt många som tror att det är en porrfilm, när det heter "Dyke Hard"! Så det känns som att det är de två förväntningarna som finns på lesbisk film - antingen är det porr eller tragik. Så den här bryter med båda dem. Det är väldigt mycket sex, men det är inte pornografiskt.
Har ni några specifika filmer eller regissörer som inspirerat?
B & A: "Desperate Living" av John Waters!
B: Det finns också en som heter "The Adventures of Iron Pussy", av han som gjorde "Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv" (Apichatpong Weerasethakul). Hans debutfilm är en queeractionkomedi om en transexuell superhjälte, som är jättecrazy och jättekul. Vi har kollat mycket på utomeuropeisk film. Det känns som om USA är ganska begränsat. Både när det gäller action, som är rätt mesig om man jämför med Asien, och speciellt när det gäller könsroller. Det känns som att filmer från andra länder är mer crazy när det gäller kön, att folk byter eller man inte vet, och sådär. Det är väldigt inspirerande att se.
Med alla effekter i filmen uppstod det gott om minnesvärt tokiga situationer. Bitte minns både läskiga lövblåsare och duntäcken från 1800-talet, som resulterade i kvalster och dun som hamnade i skådespelerskors hår. Men särskilt minns de båda en incident med död grävling.
A: Det var mitt värsta och mest intressanta minne. Jag skulle hålla i kameran, och eftersom vi inte hade så många assistenter så var det bara jag som kunde hålla i kameran, medan de skulle köra över en död grävling, som låg på vägen och hade legat där och ruttnat. Det luktade så jävla illa. Och efter att de kört över den så var det jag som fick rulla av den av vägen i sin splattrade version.
B: Bilen var helt insmord i ruttet kött och alla skådisarna var jättetraumatiserade. "Varför gjorde ni sådär?" "Det är John Waters! Vi måste referera till John Waters!" (skratt) Han kör ju över en hund i "Desperate Living".
Bittes intresse i Troma kommer från tonåren då hon upptäckte deras filmer som fanns att hyra på bensinmacken i byn hon växte upp i. Filmer hon till en början ansåg vara sexistiska men upptäckte humorn i när hon såg om dem med nyfunna flatvänner. Hon sålde och visade även Troma-film i Hallongrottan. När hon gick på Konstfack så valde hon att leta efter ett sommarprojekt istället för sommarjobb.
B: Jag såg på Tromas hemsida att man kunde komma dit och jobba på deras nästa film som skulle bli Lloyd Kaufmans (Tromas grundare) sista, fast sen fick jag reda på att de alltid skriver det. Så jag tänkte "Oj, oj, sista chansen att få jobba med Lloyd Kaufman". Så jag skrev till dem och frågade om jag kunde få koka kaffe, städa eller något skit. Då frågade de vilken department jag var mest intresserad av och jag svarade special effects. Då sa de "bra" och sen skickade de en lista på 138 specialeffekter och sa "kan du göra några av de här som arbetsprov?".
Bittes tankar om att koka kaffe utvecklades till något annat och hon köpte massa Fangoria-tidningar för att snabblära sig att göra effekter. Arbetsproverna (som misstänkta för att vara bomber fastnade i tullen) skickades till Troma som bad om fler, då det visade sig att de alltid bad om många arbetsprover för att senare använda i filmen. Så småningom bjöds hon dit för att jobba, oberedd på att bli ansvarig för filmens specialeffekter.
B: Jag blev ju special effects artist i filmen. Från att jag inte visste någonting alls. Och det var ju så smärtsamt också för jag gjorde så många pinsamma fel som att alla gjutformar jäste. Allt hemskt hände. Men i alla fall så lärde jag mig jättesnabbt. Alla filmerna som han regisserar fungerar mer som en filmskola än en filmproduktion för de tar in så många entusiastiska amatörer. De går alltid runt och skriker "Trial and error my friend, trial and error". Man ska bara testa och se vad som funkar, så länge det inte kostar för mycket pengar.
Hur kom det sig att de distribuerade din film?
A: Han sa väl det till dig? "If you ever make a movie, call me"?
B: Just det, han sa nog det. Jag sa ju "I'm never gonna make my own movie" och han sa "You are, and I'm gonna distribute it". Efter att jag jobbat där såkände jag att jag aldrig mer ville jobba med film. På tio veckor blev jag helt undernärd, utpsykad, sov ingenting, bodde i en kyrka... Allt var skithemskt verkligen. Men Lloyd sa "Om du gör en film, hör av dig" och så gjorde jag det. Han ville först inte investera i vår film för han tyckte att det verkade för lite sex och våld. Men jag tror att han ångrat sig nu.
Filmen har redan skapat ett mindre surr, både i Sverige och utomlands. Bitte och Alexi smakar på idén kring en uppföljare, men först vill en scenkonstproducent göra musikal på handlingen. Soundtracket ska släppas på vinyl och det kommer även en serietidning med spinoff-historier med karaktärerna.
Slutligen, favoritfilm ur Tromas sortiment?
B: "Chopper Chicks in Zombietown"!
A: Jag älskar ju faktiskt "Vegas in Space", en lågbudgetdragqueen-film.
B: Sen är ju "Terror Firmer", Lloyd Kaufmans självporträttsfilm, väldigt inspirerande.
"Dyke Hard" har premiär som invigningsfilm på Queer Cinema Festival i Stockholm i oktober.
