Recension: Fullt ös och musikalisk nostalgi med Hans Zimmer

I lördags fick Avicii Arena i Stockholm besök av den framgångsrika filmkompositören Hans Zimmer, som gjort sig känd för musiken i filmer som "Dune", "Gladiator", "Lejonkungen" och flera filmer regisserade av Christopher Nolan som "The Dark Knight" och "Inception".

 

I närmare tre timmar levererade han, en orkester och en kör ett spektrum av känslor och ös som stundtals kändes som att vara på house-spelning - och en hel del långdraget mellansnack.

 

 

 

Alla som sett en film med soundtrack av Hans Zimmer vet att hans musik kan vara bombastisk, vilket är ett ord som sammanfattar konserten väldigt väl. När den brassiga "Cuba Chase" från "No Time to Die" spelas samtidigt som välklädda dansare omger scenen eller när "Time" från "Inception" rundar av hela spektaklet och folkhavet tänder sina ficklampor på mobilerna i de mest stämningsfulla partierna är det bara att låta hakan falla till marken och följa med på det musikaliska äventyret.

 

Förutom kompositören själv står en ensemblé av riktigt skickliga musiker som varit med på originalinspelningarna av filmmusiken på scen, som den oerhört skickliga Tina Guo som spelar elektrisk cello likt en rockmusiker eller flöjtisten Pedro Eustache som plockar fram nya spännande instrument för varje låt.

 

 

Inför ett medley av låtar från "Wonder Woman" nämns det även att en stor del av musikerna lyckats fly från Ukraina, vilket så klart höjer känslonivån några snäpp och får en och annan tår att droppa i arenan. När Lebohang Lebo M Morake som sjöng in sången i "Circle of Life" i "Lejonkungen" dyker upp och kör loss drar nostalginerverna igång på helvarv.

 

Det är en rejäl urladdning som Zimmer bjuder på med låtar som bygger upp till crescendon i flera minuter med fullt ös på varje instrument, snyggt ljus och effektfull grafik på skärmen. Det kan dock ibland bli lite för mycket av det goda, som när en låt från någon "The Dark Knight" spelas, som mest låter som fem minuters frenetiskt uppbyggnad till ingenting. Vissa låtar och medleyn håller även på en aning lite för länge.

 

 

 

Det märks dock ganska snabbt att Hans Zimmer gillar att snacka. Till en början charmas jag av hans tyska brytning, värme och glädje, men det dröjer inte länge innan jag inser att han pratar alldeles för länge och ofta - om saker som sällan är särskilt intressant för oss i publiken. Det är visserligen oerhört mysigt när ett nästan fullsatt Avicii Arena sjunger "Happy Birthday" till Hans dotter på länk, men när han berättat om hur fantastiskt det är att turnera för femte gånger zommar jag lätt ut.

 

De få gånger han pratar om hur det gick till att skapa musiken till filmerna, som när han berättar om hur han och Denis Villeneuve hittade sångaren Loire Cotler till den redan ikoniska musiken i "Dune", inser jag att jag gärna hade hört mer av den varan. 

 

Jag hade även gärna fått veta lite oftare vilka filmer låtarna kommer från, då det inte alltid var lätt att veta om en inte är helt insnöad på hans muik. Eftersom vi aldrig får se några klipp från filmerna (troligtvis på grund av rättigheter), ackompanjeras låtarna av andra generiska men stundtals riktigt effektfulla scener på skärmen. När vågorna böljar i takt med hur intensiteten ökar i ett medley från "Pirates of the Caribbean" eller när typisk Bond-estetik målar upp sig i bakgrunden är det riktigt häftigt, men andra gånger förstår jag inte kopplingen. 

 

 

En annan detalj är att de många oerhört skickliga kvinnliga musikerna är överdrivet lättklädda med korta kjolar och urringning. Cellospelaren Tina Guo har någon sorts krigardräkt, som avslöjar nästan allt på hennes nedre delar, vilket känns en aning sunkigt - och som ett beslut som en man tagit. Zimmer lyfter gärna kvinnornas insats under konserten, men det tappar lite tyngden när inramningen är så pass avklädd.

 

Trots bristerna är det en rejält maffig och häftig musik- och filmupplevelse som Hans Zimmer levererar. Det hela sammanfattar väl hur viktig musiken i en film faktiskt är för helhetsupplevelsen och för att skapa stämning - och inte minst vilken låtskatt Zimmer producerat genom åren.