Filmpanelen: Vilken är Tim Burtons bästa film?

Tim Burton är det visuella geniet som sedan 1980-talet förtrollat publiken med gotiska sagor och smått rysliga skapelser, sprungna ur hans skruvade fantasi. Många samarbeten med Johnny Depp har det blivit, och på sistone allt mer familjevänliga filmer som den bioaktuella "Dumbo". Men vilken är egentligen Burtons mest Burton-iga film? Våra skribenter korar sina favoriter:

Andreas Samuelson: "Edward Scissorhands". Rolig, romantisk och tragisk vuxensaga med en oemotståndlig titelfigur. Några av de bästa insatserna från samtliga inblandad, inklusive kompositören Danny Elfman samt legenden Vincent Price i sin sista roll.

 

Viktor Jerner: "Batman Returns". En skimrande nostalgiklädd favorit, en estetisk fullträff och kanske tidernas bästa julfilm. Trion Batman, Catwoman och The Penguin skildras som mer eller mindre psykotiska galningar och det märks att Keaton, Pfeiffer och DeVito har så otroligt roligt på jobbet. Meow.

 

 

Jonna Vanhatalo: Förutom de nämnda älskar jag "Big Fish"! Storslagen, fantasifull och hjärtevärmande saga att hänfört drunkna i med alla sinnen. Filmen är underbart vacker visuellt och dessutom sanslöst rolig och underhållande. Det här är en ömsint historia som uppmanar oss att vakna upp och fortsätta drömma.

Jakob Åsell: Slår ett slag för "Mars Attacks!" En otroligt lekfull rymdinvasionsrulle som gick på tvären mot det mesta som gjordes i den då Roland Emmerich-dominerade genren under det sena 90-talet. Istället för snygga stjärnor i motljus och bombastiska stråkar gjorde Burton det han gör bäst, blickar bakåt och omfamnar B-filmshistorien - här genom ett kärleksbrev till den odödliga amerikanska 50-tals sci fi-estetiken. Mars Attacks! blev en inkörsport till B-film för en ny generation, förvisso med en skruvad mörk humor som var obegriplig (och obehaglig) som barn. Inte nödvändigtvis Burtons bästa film - men nog förtjänar den mer kärlek! ACK ACK ACK!

 

 

Jerry Fogselius: Na-na-na-na-na-na-na... ni har alla fel! Inget slår "Batman". Första superhjältefilmen jag såg som liten har den där ikoniska musiken från Danny Elfman (who else?), en Michael Keaton som levererar världens bästa Batman-röst och Jack Nicholson som klockrent spelar... sig själv. Fast med kritvitt fejs och grönt hår, då. För att inte tala om den coolaste, och mest opraktiska, Batmobilen som någonsin visats på vita duken. Jokerns "You ever danced with the devil in the pale moonlight?" ger också gåshud än idag.

Annika Andersson: Tim Burton är verkligen unik i sitt filmskapande, och många av hans filmer, för att inte säga alla, har lämnat stora avtryck hos mig. Min favorit är nog "The Nightmare Before Christmas" som han dock inte regisserade, men som ändå bär hans omisskännliga präglel genom manuset och karaktärerna. Helt underbar!

 

 

Henrik Skapare: Att ingen har nämnt "Ed Wood"! Efter en serie av mer eller mindre fantastiska filmer skulle jag vilja påstå att Burton peakade just här, bland angorajumprar, gummibläckfiskar och undermåliga scenbyggen. Visst är det filmen om världens sämsta filmregissör, men det är lika mycket en stilsäker hyllning till gamla Hollywood och den gamla skolans skräckfilm. Till och med Johnny Depp känns kul, spännande och full av liv. "Herregud, vad ska de här två genierna göra härnäst?", minns jag att jag tänkte när jag lämnade biografen...