Avsnittet inleds där det förra slutade. Amberles förmågor sätts på prov av alvträdet Ellcrys (översatt till Allman) för att se om hon är värdig att bära dess frö till blodselden. Men resan blir uppskjuten när ett hot i form av en demon med förmåga att byta skepnad upptäcks innanför Arborlons murar, därav avsnittsnamnet ”Changeling”. Med hjälp från siaren Bandon lyckas Wil och Allanon locka ut hotet och Wil, Amberle och Eritrea kan påbörja sin resa för att rädda världen.
Arborlon
Arborlon är det absolut bästa med detta avsnitt. Tur är det med tanke på att i princip hela avsnittet utspelar sig i alvstaden. Med relativt små medel lyckas serien skapa en härligt alvisk känsla i Arborlons gångar och salar. Ljussättningen, kläderna och designen på stadens innanmäte är överlag något av det bästa med serien hittills. Blandat med de storslagna Nya Zeeland-filmade utomhusmiljöerna jag nämnde i mitt senaste efternsack ger det en högklassig fantasy-känsla.
Det är många kommentarer som uttryckt att skådespeleriet i serien är svajigt. Det finns en viss poäng i det och kanske är det inte konstigt med tanke på att det är många unga och oerfarna skådespelare med. Just därför är det extra skönt att ha några riktigt stabila pjäser med i spelet, John Rhys-Davies tillför en påtaglig tyngd till casten.
Några korta punkter:
Kärlekstriangeln känns lite väl been there done that. Det finns inte mycket originellt med den och jag hoppas att den inte stjäl fokus från det jag gillar hittills.
Fighting-koreografin får tummen upp.
Ingen avancerad spaning men jag måste säga att ”The Dagda Mor” är ett riktigt jäkla awesome namn på en antagonist.
Vad tycker du om "The Shannara Chronicles" hittills? Vad är bäst respektive sämst?
