Ett år kvar till "Min så kallade pappa"

27 September 2013 | 22:01

Ett år kvar till "Min så kallade pappa"

Regissören bakom "Mammas pojkar" och "Smala Sussie" ger sig på outforskad mark med dramat "Min så kallade pappa". Följ med MovieZine på en inspelningsdag av Ulf Malmros nya film.

En kylig vårmorgon i Bromma. Filmteamet har tidigt ockuperat en gata i villakvarteret. På en vanligtvis helt ordinär garageuppfart trängs nu TV-skärmar med frukostbord och frusna skådespelare. Huset vi står utanför ska tillhöra Johannes Brosts karaktär, och snart anländer han i en blå Volvo tillsammans med Vera Vitali, den unga huvudrollen.

Scenen i sig är inte så märkvärdig. Skådespelarna stiger ut ur bilen, växlar några ord och försvinner in i huset. Vad som blir en halv minut i den färdiga filmen tar hela förmiddagen att få till. Först filmar man en helbild från långt håll, sedan kommer kameran närmare för halvbilder på Brost och Vitali. För säkerhets skull tas allting om flera gånger för att finjustera spelet, kameravinklarna - och ibland är det helt enkelt vädret som spelar ett spratt. Just idag växlar det mellan sol och moln, inte det ultimata för en filminspelning.

"Börja!", ropar regissören utan att släppa blicken från TV-skärmen som visar det kameran fångar. Här ser han direkt hur scenen kommer att se ut, och kan regissera skådespelarna därefter. Det blir vanligtvis flera omtagningar. Ulf Malmros, som också klipper sina filmer själv, vet precis vilka bilder han behöver för att kunna lappa ihop filmen så som han vill ha den.

- Det här är en insamlingsprocess. I klipprummet, det är där man egentligen gör regin. Jag ber skådespelarna om en variant där de kanske spelar lite lägre och en där de får ta i lite mer. Sedan blir man glad när man har flera bilder att välja på. Man vill ta en liten bit här och en liten bit där, berättar han.

För Malmros är filmen ett steg bort från de komedier han blivit känd för senaste åren. Efter framgångarna med "Smala Sussie", "Bröllopsfotografen" och nu senast "Mammas pojkar" ger han sig in på okänd mark med dramat "Min så kallade pappa". Handlingen kommer ursprungligen ur en notis i Göteborgs-Posten, som han och sonen stötte på under en regnig semester för flera år sedan.

- Vi bläddrade i tidningen för att på skoj se om vi hittade något vi kunde spinna vidare på. Där fanns en historia om en man som hade cyklat omkull, och sedan inte visste vem han var. Han var tvungen att börja om från början. Vi såg genast en film i det, men det har gjorts många komedier på temat. Men vad händer om mannen var en vedervärdig pappa, och hans barn har möjligheten att ge honom de rätta värderingarna? Så föddes idén.

Michael Nyqvist är titelns "så kallade pappa". Idag behövs han inte på plats, men han har redan filmat flera scener mot Vera Vitali. Malmros och Nyqvist har blivit goda vänner privat sedan de spelade in "Bäst i Sverige" för över tio år sedan, så visst fanns där en oro inför att jobba ihop:

- Vi sa att vi skulle vara väldigt noga med våra yrkesroller. Jag är regissör och han är skådespelare, punkt. Man ska inte jobba med kompisar egentligen, ifall det skiter sig så förlorar man en vän. Men hittills har det gått otroligt bra. Han är lätt att regissera. Väldigt proffsig.

Den kvinnliga huvudrollen, Michael Nyqvists dotter, spelas av Vera Vitali. TV-publiken känner igen henne från Arne Dahl-deckarna och i höst har hon också en roll i biografin "Monica Z". "Min så kallade pappa" blir hennes första stora insats på vita duken. Rollen till ära har hon fått en rejäl gravidmage under den gröna kappan.

- Jag spelar Malin, hon jobbar som lärare och är ganska ensam. Hon är föräldralös, kan man säga, med en frånvarande pappa och en mamma som inte längre lever. När filmen börjar söker hon upp sin pappa, hon är gravid och vill hitta sitt ursprung. Hon är nyfiken på sin pappa helt enkelt.

Det första mötet går inte fullt som planerat, berättar Vera Vitali för oss under en paus i inspelningen.

- Det blir jättekonstigt. Han är skådespelare, jobbar på teater, och jag går dit och tittar på föreställningen. Han spelar i en fars, så det blir ett märkligt första möte med sin biologiska pappa. Sen blir han sjuk och får stroke. Det blir hennes chans att forma den pappa hon alltid velat ha, eftersom han har tappat minnet. De båda hittar på ett liv tillsammans som de aldrig har haft. Det kanske är något som alla skulle vilja göra med sina föräldrar någon gång, att forma om dem, skrattar Vera.

Hon är själv uppvuxen i en skådespelarfamilj. Veras far, Leon Vitali, har ofta arbetat med den legendariske Stanley Kubrick, både framför kameran i "Barry Lyndon" och bakom den i filmer som "Full Metal Jacket". Som barn fick Vera ofta följa med på inspelning. Men där slutar också alla likheter.

- Haha, Kubrick och Malmros har två helt olika registilar och är helt olika människor. Båda säger "Tystnad, tagning..." och "Bryt!". Men det är en fröjd att jobba med Uffe, det är inga krusiduller. Han är väldigt rak och det uppskattar man som skådespelare. Man kan bli väldigt lost om ingen håller i rodret.

För Malmros var det ingen tvekan om att Vera var rätt för rollen när hon provfilmade första gången.

- Min fru är kompis med Veras mamma, så Vera var hemma hos oss och käkade middag när hon var typ sexton. Så jag har känt till henne och sett henne i olika roller. När vi funderade över den här rollen var det både min fru och Micke som föreslog Vera Vitali, det kom från flera håll. Vi sökte ingen annan, utan kallade in henne till en provfilmning och den var klockren.

En postbil som kommer olägligt, hårt arbetande ljudkillar eller journalister på besök, alla får räkna med att bli fångade på bild för Instagram och Twitter. Under hashtaggen Filmdagboken låter han hela Sverige följa arbetet med filmen.Jag passar på att bekanta mig med filmens övriga medarbetare. Ett tjugotal personer ser till att allt flyter på, om det så handlar om att ställa in skärpan i kameran, fiska fram en mobiltelefon ur rekvisitavagnen när det behövs för en tagning, eller ta reda på vad alla önskar sig till lunch. Det flyter på förvånansvärt effektivt idag. Och regissören, han smyger gärna iväg och twittrar mellan tagningarna.

- Något ska man ju använda alla de där tolv tusen följarna till. Så en lördagskväll kom jag på att jag ska instagramma mig genom förberedelser, inspelning och klippning. Jag fick så mycket bra feedback, och sedan har det bara format sig självt. Jag startade en öppen Facebooksida, och nu är det drygt 20.000 personer som följer mig. Det finns ett sug efter att veta hur det går till bakom kulisserna. Det är roligt, berättar Malmros för oss under lunchen.

Det är den sista inspelningsdagen i Stockholm. Imorgon går hela flyttlasset till Trollhättan där man tar alla inomhusscener. Som regissör ser han fram emot att arbeta i studio, med full kontroll över ljuset och inga störande ljud.

- Man reser bort mycket inspelningstid i Stockholm, och det är bullrigt. Där nere är det tystare. Jag gillar också att bo på hotell med teamet, man får en en sammanhållning och koncentration. Sen finns det mycket lediga lokaler att filma i.

På flera andra sätt har han släppt kontrollen denna gång. Malmros är van vid noggranna bildmanus, som visar hur varje tagning ska se ut. Vid den här inspelningen kör han med friare tyglar.

- Jag vill ge skådespelarna lite mer frihet, så det inte är helt bestämt vilken sida av bilen de ska stå på, utan man märker det på plats. Jag ville ge dem mera frihet, och vi filmar också med handkamera hela filmen igenom. Jag inriktar mig mycket mer på skådespeleriet.

Nytt är också genren, som vi redan noterat är det första gången han gör ett drama i den här stilen.

- "Den bästa sommaren" kommer nära, men var kanske lite mer mysig. Det här är ett drama där humorn ligger som en liten krydda, medan i de andra historierna har humorn varit grejen och allvaret har legat som en krydda. Det här har jag inte gjort förut, det är det som är så kul. Jag blev sugen på att göra drama. Till nästa grej, vad det nu blir, har jag tänkt att göra ytterligare något nytt.

Det ligger alltid fem-sex projekt i byrålådan, och redan nu skriver han på nästa film. Vad det blir är alldeles för tidigt att säga. Först ska "Min så kallade pappa" bli klar, och i skrivande stund återstår en lång klippningsprocess.

Vi lämnar Bromma bakom oss men följer inspelningen vidare i sociala medier. Dagarna i Trollhättan och den följande redigeringen dokumenteras i Filmdagboken, och ju längre det går desto mer lovande verkar det. Precis som karaktären Malin gör, så formar filmteamet med Ulf Malmros i spetsen "Min så kallade pappa" in i det sista. Vad resultatet blir, det får vi se på bio hösten 2014.