Så kom då äntligen andra säsongen av den hyllade restaurangserien “Bear”, vars första säsong jag gav fyra stjärnor. Åh vad man har längtat efter fortsättningen… som snart blir en manuslektion i att det inte räcker med att stoppa in en rad kända namn i en serie om där inte finns handling nog att backa upp deras närvaro.
Men var tog spänningen vägen?
När jag bingetittar mig igenom de 10 avsnitten börjar jag nämligen väldigt snart undra vart spänningen tog vägen? Intensiteten? Andra säsongen av “The Bear” segar på som att gå i lera, trots Köpenhamnsresa (den vackraste platsen i världen, enligt seriens huvudperson), romantik, och topprestation av gästskådespelerskan Jamie Lee Curtis som vi aldrig sett henne förr.
För att jämföra lite med första säsongen - paketet är detsamma! Kameran dröjer sig lågmält och kamratligt kvar nära ansiktena på våra vänner från förra säsongens smörgåshak “The Beef”, som nu ska göras om till stjärnkrogen “The Bear”. I centrum står ännu en gång den stressade och överväldigade Carmy (Jeremy Allen White), för det fattas fortfarande pengar och ingenting fungerar. Renoveringen drar ut på tiden, det är svårt att få tillstånd, alla svär åt varandra men utan egentlig konflikt (eller anledning), vilket är ett av problemen med denna säsong. Å andra sidan ges mer tid till karaktärerna individuellt, så att vi får lära känna dem bättre.
Sydney jobbar med Carmy för att rodda upp restaurangköket
Will Poulter från Midsommar dyker upp som "mästerbagare"
Sydney (Ayo Edebiri) träder fram som medansvarig för att få igång restaurangen, liksom Carmys syster Natalie (Abby Elliott). Trion blir den drivande kraften i de första avsnitten, medan Richie (Ebon Moss-Bachrach) krymper både rollmässigt och mentalt - han har gett upp och låter medarbetarnas krafter styra. Tina (Liza Colón-Zayas) däremot är numera helt med på noterna, och Marcus (Lionel Boyce) skickas till Danmark (i fjärde avsnittet) för att lära sig baka i världsklassnivå av mästerbagaren Luca (Will Poulter från “Midsommar”).
Det mesta flyter på i sakta mak ackompanjerat av melodramatisk stämningsmusik. Vi bjuds fortfarande på oaptitliga närbilder av dallrigt kött och slafsig tomatsås, i kontrast till Marcus vackra bakverk samt en äggomelettfrukost specialgjord av Sydney för den gravida Natalie som får det att vattnas i munnen. Här finns fortfarande mycket humor, som när Carmy råkar låsa in sig i kylskåpet på öppningsdagen, och hans svordomar överförs elektroniskt till text.
Jamie Lee Curtis dyker upp som Carmys mamma efter sin nya Oscarvinst
Duktiga skådespelare gör lite av sin skärmtid - förutom Jamie Lee Curtis
Men något större engagemang känner jag nog inte riktigt förrän i sjätte avsnittet, som är en tillbakablick på en familjehögtid då brodern Michael (Jon Bernthal) fortfarande är i livet. Kring bordet sitter tjocka släkten med bland annat Uncle Lee (Bod Odenkirk), Cousin Michelle (Sarah Paulson), och en intensiv, obalanserad mamma Donna (Jamie Lee Curtis) som ger en vink om att broderns mentala hälsa kanske inte är på topp den heller. Paulsons karaktär känns som urklippt ur en Woody Allenfilm, medan Lee och Michael krigar om en gaffel i en underhållande sekvens.
Men jag kan inte låta bli att tycka att här slängts ihop en massa folkkära skådisar som får mycket skärmtid men mindre att göra med den - förutom Curtis, för hennes humörsvängningar i extrem närbild är på en helt egen nivå och det är är hennes roll som lyfter avsnittet och tillför handlingen!
Robert Townsend spelar Sydneys pappa som tomtegubbsnällt hejar på sin dotter. Olivia Colman dyker upp som Chef Terry med kloka visdomsord till Richie (som är en av de få som riktigt utvecklas under säsongens gång, för han kommer tillbaka med råge) inlindade i en metafor om att skala svamp. Den vi ser mest av bland nykomlingarna är Molly Gordon som Carmys nya kärlek Claire (var det fler än mig som hade gissat på Sydney? Någon sorts spänning finns där i alla fall…).
Även hyllade Olivia Colman dyker upp i serien som kocken Terry
När jag recenserade första säsongen av “The Bear” kändes den så fräsch, så nyskapande med sin lågmälda intensitet, sitt snygga filmfoto, och samhällsaspekten av en stad i förändring. En kontemplativ men samtidigt spännande tittarupplevelse, kamratligt och kravlöst, som att tillbringa tid i goda vänners lag. Men vad händer när vänskapen börjar gå på tomgång? När den tar en annan riktning och inte längre tillför lika mycket nytt?
Jag saknar lagren, restaurangen som ett mikrokosmos och en reflektion av en händelse i en värld under en tid i historien. Andra säsongen är välvillig och gemytlig trots svordomarna, och vi kommer våra vänner närmre inpå, men det är en annorlunda berättelse, och man kan inte krydda över saknade ingredienser. Kanske kan en tredje säsong få tillbaka något av intensiteten men fortfarande ge utrymme åt individerna? Eller vad tycker ni?
Andra säsongen av "The Bear" kan streamas på Disney+ från och med idag!
Har ni sett första säsongen av serien? Vad tycker ni?
