”The Legend of Zelda”-serien av Nintendo är utan tvekan en av de bästa och mest inflytelserika spelserierna vi har.
Det spännande världarna, de knasiga karaktärerna, de kluriga pusslen att lösa, de kreativa bossfajterna och de unika föremålen Link kan använda är bara några av de inslagen som gjort serien så stor.
Det finns dock ett och annat märkligt Zelda-spel där ute, som inte riktigt når samma nivå som serien är känd för. I samband med släppet av det annorlunda ”Hyrule Warriors: Age of Imprisonment” vill jag lyfta de 5 konstigaste Zelda-spelen genom tiderna.
5. ”Cadence of Hyrule” (2019)
”Cadence of Hyrule” är något så unikt som ett indiespel utvecklat av en kanadensisk utvecklare, som är en crossover mellan ”Crypt of the Necrodancer” och ”The Legend of Zelda”. Nintendo är inte direkt kända för att vilja låna ut sina varumärken (eller?) hursomhelst, men det är inte det enda udda med det här spelet.
I landet Hyrule dyker en mystisk man namn Octavo upp med en magisk luta som försätter kungen, Link och Zelda i en evig sömn. Plötsligt dras Cadence från ”Crypt of the Necrodancer” till Zelda-universumet, där hon väcker de två hjältarna. Tillsammans måste de besegra fyra monster utsända av Octava och stoppa hans onda planer.
Det som gör att ”Cadence of Hyrule” sticker ut är att det är ett rytmbaserat actionspel, som du kanske hade listat ut vid det här laget. Istället för att utforska världen som vanligt måste du röra dig och attackera i takt till musiken, som ju ofta är riktigt bra i Zelda-serien. Konstigt är alltså inte = med dåligt, alla gånger.
4. ”The Legend of Zelda: Four Swords Adventures” (2004)
Gamecube-spelet ”The Legend of Zelda: Four Swords Adventure” känns på många sätt före sin tid – kanske lite för före sin tid. Här följer vi Link och hans tre kloner som ger sig ut på ett äventyr i Hyrule för att stoppa en skuggversion av hjälten.
I en era då spel för flera spelare är mer populära än klassiska upplevelser för en person låter kanske inte ett Zelda-spel för fyra spelare särskilt konstigt, men 2004 stack det ut. Framförallt för hur krångligt det var att faktiskt spela det.
Det konstigaste med ”Four Swords Adventures” är att alla spelare måste ha en Game Boy Advance och en linkkabel, vilket blir något av en dyr affär. Anledningen är för att viss information måste visas på den lilla handhållna skärmen och för att du ska kunna röra dig utanför tv-skärmen på egen hand. Kanske dags för Nintendo att återuppliva konceptet, fast med en smidigare lösning?
3. ”Link’s Crossbow Training” (2007)
Nintendo har mer eller mindre alltid gillat att kränga kringprodukter utöver sina spel, vilket ”Link’s Crossbow Training” är ett extremt exempel på.
Under åren då Nintendo Wii sålde som smör i solsken och de ville att vi skulle vifta för livet, valde det japanska företaget att släppa ett litet spel med grafik billigt lånad från ”Twilight Princess” tillsammans med tillbehöret Wii Zapper, som gör att du kan låtsas hålla i ett skjutvapen – som ett armborst.
I ett antal uppdrag gäller det helt enkelt att skjuta prick på måltavlor och kända fiender från seriens historia. Spelet fick ett ljummet mottagande, men är trots det ett av seriens bäst säljande spel med över 5 miljoner sålda exemplar.
2. ”Freshly-Picked Tingle’s Rosy Rupeeland” (2006)
En av de märkligaste figurerna i Zelda-serien är utan tvekan Tingle, som först dök upp i ”The Legend of Zelda: Majora’s Mask” och senare ”The Legend of Zelda: The Wind Waker”. Med sin stora röda näsa och kläder som är misstänksamt lika vår hjältes har han både charmat och skrämt spelare genom åren.
Så klart ska han ha ett alldeles eget spel, i form av det knasiga ”Freshly-Picked Tingle’s Rosy Rupeeland” till Nintendo DS. Som en ensam och lat 35-åring dras du in i Rupeeland i jakten på lycka, för att bygga ett torn gjort av pengar. Spelet blandar klassiskt Zelda-äventyr med ett udda system där du måste förhandla med invånarna för att köpa prylar.
Spelet sågs som en försäljningssuccé i Japan (234 862 sålda exemplar), men är mer eller mindre bortglömt i resten av världen.
1. ”Link: The Faces Of Evil” och ”Zelda: The Wand of Gamelon” (1993)
De här två spelen är en minst sagt märklig historia. Innan Playstation blev en grej var Nintendo på väg att samarbeta med Sony för att göra ett tillägg för CD-skivor till Super Nintendo, som de istället valde att göra med Philips. Det blev dock inget av det, men som plåster på såren fick Philips använda Link och Zelda till egenutvecklade spel till sin misslyckade konsol CD-i.
Spelen är ökänt usla på grund av ful grafik, dålig speldesign, sega kontroller och sina galna tecknade mellansekvenser som har fött en och annan meme på nätet.
Nintendo glömmer nog helst de här två liren och har sedan dess varit försiktiga när det gäller att låna ut sina älskade karaktärer, förutom några omtyckta Zelda-spel av Capcom och tidigare nämnda ”Cadence of Hyrule”.
Läs också: Klart: De spelar Link och Zelda när ”The Legend of Zelda” blir film
Läs också: Game Boy-minnen: 10 bärbara spel vi glömt att vi älskade