SPONSRAT

Skribent

MovieZine

2 november 2018 | 18:00

Därför är ljudet så viktigt i en effektiv skräckfilm

Ljudet är alltid en viktig del av en film, oavsett om det rör sig om ett kostymdrama eller senaste ”Transformers”. Men är det någon genre där ljudet är extra väsentligt så är det för skräckfilmen.
När ljudfilmen introducerades i början på 1900-talet så fick filmskaparna chansen att förstärka känslor på vita duken med inte bara dialog utan även musik. Så småningom utvecklades filmljudet ytterligare. Allt från lövprassel till pistolskott kunde ha betydelse för hur biopubliken upplevde en film.
 
Finns det någon filmgenre där ljudet har extra betydelse så är det tveklöst inom skräck. Har du någonsin försökt se en rysare med ljudet av? Det ger inte så mycket effekt. Alls. Samtidigt som många filmer lever mycket på vad som dyker upp i bild så är skrämselfaktorn ofta lika beroende av vad du hör – och kanske inte hör.
 
 
Ljudet av fotsteg i knarrande trappor kan ibland vara mer skrämmande än själva bilden av en mördare. Men främst monster och spöken kan ofta representeras på ett bättre sätt av ljud än av visuella effekter, något som utvecklats till en särskild konst av experter inom fältet i Hollywood. Skapare av lågbudgetfilmer och "found footage"-diton är några som utnyttjat detta till max.
 
Här nedan listar vi 7 skräckklassiker där ljud och musik varit ytterst viktiga ingredienser:
 
Large 1bb535c93034375088ccb1f34c8966c0 berberian 
 

Berberian Sound Studio (2012)

 
En mer anonym men desto mer intressant film. Ett absolut måste för de som är nyfikna på en titt bakom kulisserna inom skapandet av filmljud. Handlingen utspelas på 1970-talet då en brittisk ljuddesigner anlitas för att jobba på en italiensk skräckfilm. Med hjälp av bland annat grönsaker och röstskådespelare skapar han ljud åt en extremt brutal, våldsam film vars innehåll vi aldrig ser.
 
 Large 1bb535c93034375088ccb1f34c8966c0 det 20spokar
 

Det spökar på Hill House (1963)

 
Den svartvita spökfilmen som bygger på samma förlaga som den usla remaken ”The Haunting” samt Netflix-aktuella ”The Haunting of Hill House” är en av de ruggigaste i sin genre. Detta trots – eller kanske tack vare – att du aldrig får se det som hotar. Regissören Robert Wise använder sig istället av ljus och framför allt ljud för att skapa en bild av de osaliga andarna som skrämmer vår hjältinna.
 
 
 

Exorcisten (1973)

 
Den smått ökände regissören William Friedkin ratade kompositörens musik för att endast i några fåtal scener använda sig av klassisk musik. Istället är det nästan enbart ljudlöst i skräckscenerna vilket innebär att du hör alla ljuden – huvudet som snurrar, spyor som sprutar, krucifix som förs upp i det heligaste – desto tydligare. Ett av flera geniknep som gjort filmen till en av de läskigaste i historien – samt gav den en Oscar för Bästa ljud.
 
 

Flykten från helvetet (1977)

 
Bioaktuella ”Suspiria” är som bekant en remake av denna kultfilm av Dario Argento, den italienska giallomästaren som aldrig backat för vågade grepp när det kommer till stil och form. I denna gjorde han själv musiken tillsammans med rockgruppen Goblin, och det för genren ganska otypiska soundtracket gav en annorlunda och skrämmande ton till de våldsamma skräckscenarierna i balettskolan från helvetet.
 
 

The Others (2001)

 
En film i samma gamla anda som ”Det spökar på Hill House” och andra klassiker. Även här är det snarare det vi hör än det vi ser som skrämmer när Nicole Kidman vandrar runt i ett stort, hemsökt hus på jakt efter spöken. Regissören Alejandro Amenábar (hans första engelskspråkiga film) har själv gjort musiken som byggs upp långsamt och används till atmosfär snarare än snabba hoppa-till-scener.
 
 

Psycho (1960)

 
Få filmers soundtrack är så väletablerade och ständigt kopierade som Bernard Herrmanns stråkar i Alfred Hitchcocks ikoniska thriller. Musiken skapar en otrygg stämning redan i förtexterna men det är i den berömda duschscenen där de höga fiolerna perfekt matchar knivhuggen, duschstrilarna och de imponerande 80 (!) klippen. Ett perfekt hantverk vars imitationer är oräkneliga.
 
 

A Quiet Place (2018)

 
Regissören och skådespelaren John Krasinski gjorde något banbrytande med en av årets mest populära rysare – han tvingade biopubliken att vara knäpptyst. Inte så mycket av respekt men för att höra vad som sker och sägs i en film där dialogen är minimal. När ditt liv hotas av monster som hör men inte ser så blir vartenda litet ljud en livsfara och desto mer skrämmande. "A Quiet Place" använder även teckenspråk på ett sätt vi sällan ser, och flickan som spelar dottern i huset är faktiskt döv även i verkliga livet.
 

Den här artikeln presenteras i samarbete med Sonos Beam, den smarta och kompakta soundbaren för din tv. 

 
 
Sonos Beam är en liten och lättinstallerad högtalare framtagen för mindre till mellanstora rum, speciellt utvecklad för att ge bra ljud vid film- och tv-tittande. Du kan lätt skapa ett eget 5.1-system genom att trådlöst ansluta bakre högtalare och en Sub. Dessutom levereras Sonos Beam med en hel radda smarta funktioner, eller vad sägs om att sätta på "Talförstärkning" för tydligare dialog så att du aldrig missar ett ord som sägs, eller "Nattläget" där du kan se på tv sent på natten utan att väcka hela huset.
 

Rösta på läskigaste skräckfilmen någonsin!

 
Har du en bestämd uppfattning om vilken den allra läskigaste skräckfilmen som någonsin gjorts är? Bege dig då in och rösta i vår stora Halloween-omröstning här! Vinnarfilmen kommer att föräras något mycket speciellt... Stay tuned!
| 2 november 2018 18:00 |