Tarantinofans har en nära relation till regissörens filmer, åsikter sviktar sällan om i vilken rangordning de kommer. De flesta av hans filmer älskas villkorslös och får ofta högsta betyg av fansen. Men av någon anledning har den filmen han följde upp “Pulp Fiction” med, inte fått lika mycket kärlek. “Jackie Brown” anses bland många vara den svaga som man sällan, om ens någonsin ser om. Men varför?
Är det för att den inte har en lika romantisk syn på Bfilm, eller att den inte har roligt övervåld? Är det för att det är Tarantinos mognaste film, en film som visar en stark medelålderskvinna, en film som visar människor som gått förbi sitt “bäste föredatum”?
"Jackie Brown" visade en regissör som ville utvecklas och testa nytt. Han adapterade en bok, tog etablerade skådespelare, gamla TVskådisar och nykomlingar, samt satta dem i en miljö som inte var lika romantiserad. Detta är Tarantinos mognaste film som måste ses om och förstås som den sista i en trilogi av Tarantinos experimentella filmer, innan han började göra nostalgiska sub-genrefilmer.
I våran podcast “Nörden & Jag” tar vi upp detta i veckans Tarantinospecial, och mycket mer. Vi går igenom alla hans filmer och tittar tillbaka på hur de håller idag. Vi pratar historia, kontext och dramatugi. Fabian berättar om sin kluvna relation till regissören och varför han känner sig sviken, medan Viktor försöker försvara den regissör som räddade hans tonår. Detta får inte missas!
Let’s get into character!
Lyssna i separat fönster här
Finns även på iTunes!
