MZ möter Amanda Seyfried

23 November 2013 | 23:01

Amanda Seyfried: "Jag älskar att vara naken"

Från "Mamma Mia" till rollen som tidernas mest kända porrskådis.

Amanda Seyfried spelar Linda Lovelace i filmen "Lovelace", en skildring av hur en okänd ung kvinna i ett slag blev världskänd för porrfilmen "Långt ner i halsen". Moviezine mötta Seyfried på filmfestivalen i Berlin.

Efter "Mamma Mia!" har du bland annat gjort "Chloe" och nu "Lovelace", som båda innehåller sex- och nakenscener. Det känns som om du mycket medvetet ville göra något som var annorlunda?

- Det första man vill göra efter en roll som Sophie i "Mamma Mia!" är någonting väldigt annorlunda, någonting som ligger så långt borta från den som möjligt. Allt är okay, bara det handlar om att spela en äkta människa.

Du har inga problem med nakenscener?

- Jag älskar att vara naken. Jag trivs med min kropp. När det gällde "Lovelace" så tänkte jag inte på det. Jag förstod ju att det ingick, om man gör en film om porrindustrin så måste det bli nakenscener. Det skrämde mig inte alls. Och när jag ser filmen så tänker jag inte på att jag är naken. Det är ingenting märkvärdigt för mig.

Fast jag minns den sexscen som du och Julianne Moore hade i "Chloe".

- Ja, det var mycket intimt och mycket svårt. Jag tycker inte det känns bekvämt att ta av mig kläderna och krypa ner i sängen med någon annan än min partner. Jag kände mig mer bekväm i sexscenen med den unge pojken i den filmen - i verkligheten är jag ju van vid att ligga med män. Att vara med en kvinna, även om det var på låtsas, var obekvämt. Vi fnittrade mycket, Julianne och jag. Och när vi tittade på en tagning, så började vi skratta hysteriskt, för då hörde vi hur regissören liksom guidade min hand vart jag skulle smeka Julianne. Men jag är ung och i början av min karriär. Jag vill testa mina vingar. Jag kunde inte motstå den utmaning som den filmen innebar. Och den lesbiska scenen gör att jag redan nu gjort den tuffaste filmscen jag någonsin kommer att göra. Allt annat kommer att vara "a piece of cake". Och jag letar alltid efter utmaningar som skrämmer mig.

Hur tar du hand om dig själv?

- Jag spenderar väldigt mycket pengar på min kropp. Jag går till en kändistränare, han är svindyr, men han är den ende som lyckats hålla min kropp i trim. Jag är ju rätt liten, och ibland kan jag se smal ut, men jag är glad att jag såg ut som jag gör i filmen. Jag vet att man inte ska äta jämt, men det gör jag. Jag älskar mat. Jag äter till och med när jag inte vill. Jag har en riktigt bra aptit - och jag vägrar att avstå från det som jag tycker om. Fast jag håller mig borta från socker. Tänk på de mest berömda skådespelerskorna - Scarlett Johansson, Julianne Moore, Meryl Streep, Anne Hathaway - ser någon av dom ohälsosamt mager ut? Nej. Det gäller att hitta balansen och att hålla den. Man ska inte vara för hård mot sig själv. Balans, det är det viktiga. Just nu äter jag gärna rått, som t ex sushi. Man måste ju äta.

Vad fick dig intresserad av "Lovelace" - storyn om Linda Lovelace, som gjorde porrfilmen "Långt ner i halsen" och som utnyttjades av sexindustrin?

- Jag ville spela någon som funnits på riktigt, och jag ville på det här sättet ge Linda Lovelace en röst. Den här filmen är en vändpunkt för mig.

Linda är ju död sedan många år. Hur gjorde du research?

- Jag läste allt som skrivits om henne, jag såg "Långt ner i halsen", jag träffade hennes barn. Jag ville göra en riktig människa, inte någon kliché. Hon var på många sätt en överlevare, en kvinna som hade behandlats illa av sina föräldrar. Hon var naiv, hon var storögd, en kvinna som ville bli accepterad och älskad. Men hon var inte helt och hållet naiv, det hade varit tråkigt, hon stod för något.

Kan du relatera till Linda?

- Absolut. Världen såg henne som en enda sak, och folk kan ibland döma mig efter de roller jag gör eller de män jag dejtar. Dom ser bara en dimension. Jag försöker slåss mot den imagen, jag gör det jag vill göra, jag bär de kläder jag vill bära. Jag bryr mig inte. Och man kan inte ta sig själv på för stort allvar. Problemet är att jag inte tänker på vad jag säger så mycket som jag borde. Jag kan inte sluta prata när jag borde göra det.

Var har du fått ditt självförtroende ifrån?

- Från mina föräldrar. Dom har gett mig värderingar som gör att jag kan stå upp för mig själv. Ibland kan jag känna mig utnyttjad, som alla offentliga personer gör. Och jag kan ibland vara lite rädd för att ta ton.

Du är i år aktuell med två filmer, du släppte också "Les Misérables". Vilken var tuffast att göra?

- Det var faktiskt "Les Miserables". För där fick jag inte äta eller dricka vad jag ville, vi skulle ju sjunga alla repliker, så jag var hela tiden tvungen att skydda min röst från världen. Och det var tufft. "Lovelace" var lättare att göra, och även om det är en film som tog mig till många mörka ställen, känns det verkligen bra att ha gjort den.

Vad gör du när du inte filmar?

- Jag målar. Jag håller på i timmar. Det är fantastiskt. Jag målar abstrakt konst med vattenfärger, jag kan inte förklara hur de ser ut. Och samtidigt lyssnar jag på musik. Lågmäld musik, med piano och gitarr.

"Lovelace" har biopremiär 29 november.