Med ”Alien: Earth” tar ”Fargo”-skaparen Noah Hawley ett djärvt grepp om den klassiska rymdskräck-franchisen – genom att ta den tillbaka till jorden. Där kommer vi tittare att få spendera hela åtta avsnitt tillsammans med allt från facehuggers, barn i syntetiska kroppar, Xenomorphs och ett gäng helt nya och riktigt läskiga monster.
Efter att själv ha fått ta del av sex avsnitt ur den första säsongen, så kan jag glatt konstatera att den här gamla franchisen inte har varit såhär läskig sedan ”Alien” och ”Aliens”. FX (kvalitetskanalen som ligger bakom serien) brukar ju imponera när man öppnar plånboken. Det märkte vi av när ”Shōgun” blev en av årets bästa serier förra året.
Nu är det ”Alien: Earth” som imponerar och ser lika påkostad ut som de bästa ”Alien”-filmerna har gjort. Och förutsatt att avslutningen är lika bra, så lär den hamna högt på mångas topplistor i slutet av året.
Lyckligtvis har man förstått att efter sju långfilmer så har vi redan ganska bra koll på vad som lär hända när en Xenomorph (i alla dess former) börjar jaga människor instängda i trånga utrymmen. Spänningen försvinner helt enkelt när vi redan ”vet” var berättelsen är på väg.
Man har med andra ord förstått att det behövts introduceras en hel del nya monster och läskiga vändningar, för att hålla tittarna på tårna en hel säsong. Och det har man verkligen gjort!
Men man gör det på ett sätt som hedrar känslan av de första filmerna, med övergripande praktiska effekter. Vilket (åtminstone för mig) gör att äcklet och det läskiga förhöjs, än när det rör sig om uppenbar CGI som lagts till efteråt.
Vilka ”Alien”-filmer måste du ha sett innan ”Alien: Earth”?
De allra flesta av oss har nog redan koll på ”Alien”, även fast man kanske inte sett alla filmer i franchisen. Filmerna har trots allt inte alltid hållit måttet. Men var passar ”Alien: Earth” in i tidslinjen av alla ”Alien”-filmer som kommit innan (för att inte röra till det allt för mycket så tar jag inte ens hänsyn till ”Predator”-filmerna)?
- 2093: ”Prometheus” (2012)
- 2104: ”Alien: Covenant” (2017)
- 2120: ”Alien: Earth” (tv-serie, 2025)
- 2122: ”Alien” (1979)
- 2142: ”Alien: Romulus” (2024)
- 2179: ”Aliens” (1986)
- 2179: ”Alien 3” (1992)
- 2381: ”Alien: Resurrection” (1997)
Vi befinner oss med andra ord ungefär 20 år efter händelserna i prequelfilmerna. Och precis före Sigourney Weavers första vända som Ripley, i Ridley Scotts allra första ”Alien”-film från 1979.
”Alien: Earth” går däremot fint att kliva in i helt utan någon förkunskap. Även fast det givetvis underlättar att hänga med, ju mer koll du har sedan innan. Allt från syntetiska kroppar, cyborgs, Weyland-Yutani och de olika sorterna av monster får sina förklaringar under seriens gång.
Noah Hawley förklarar sin egen tanke bakom serien
Inför nästa veckas premiär så fick MovieZine även vara med och ställa frågor under den internationella presskonferensen för serien. Med på plats fanns bland andra Sydney Chandler, Timothy Olyphant samt skaparen Hawley själv.
”Alien: Earth”, som alltså utspelar sig i en framtid där fem megaföretag styr världen, kretsar kring avancerad teknologi, syntetiska kroppar och nu även en helt ny form av liv: hybrider. Den första – en flicka vid namn Wendy – blir början på ett slags teknologiskt uppvaknande med rötter i både filosofi, Peter Pan och rymdskräck. En stor del av handlingen utspelar sig på en hemlig forskningsanläggning på vår egen planet.
– “Alien” handlar om att mänskligheten är fastklämd mellan monstren från vårt förflutna och teknologin från vår framtid, förklarar Hawley. När jag började skriva och förde in barn i berättelsen – mänskliga medvetanden i syntetiska kroppar – så kom Peter Pan-liknelsen naturligt.
– Så mycket av det som definierar ”Alien” och ”Aliens”, är idén om det namnlösa, ansiktslösa Weyland-Yutani-företaget. I dag har våra företag ansikten – kändisteknokrater, miljardärer. Så en 70-talsversion av kapitalism skulle inte kännas rätt för vår värld idag.
– När Peter Pan-liknelsen dök upp blev det uppenbart att VD:n som uppfinner hybridteknologin borde vara just den där Peter Pan-gestalten – som vi kallar ”Boy Kavalier”. Man ser hur alla andra agerar efter hans många infall. ’Låt oss skicka dessa miljarders-prototyper till en kraschyta – det låter väl som en bra idé, eller hur?'”
“Jag försökte äckla mig själv så mycket som möjligt”
En av seriens mest spännande aspekter är som jag redan varit inne på: de nya monsterna – och här var Hawleys ambition tydlig från start:
– Min främsta uppgift var att återskapa den där känslan av upptäckt och fasa man hade första gången man såg ”Alien”. Då visste man inte vad som skulle hända med det där ägget, eller hur monstret såg ut. Efter sju filmer vet vi det nu. Men om jag skapar nya varelser – och publiken inte vet hur de förökar sig, vad de vill eller vad de äter – då får vi tillbaka den där skräcken igen.
– Och sen försökte jag bara… äckla mig själv så mycket som möjligt under processen, skrattar han.
Designen togs fram i samarbete med Wētā Workshop, och till skillnad från mycket modern sci-fi fanns många av monstren faktiskt fysiskt på plats under inspelningen.
– Jag är ganska stolt över att skådespelarna fick agera mot riktiga varelser. De visste exakt vad det var de var rädda för.
Vid ett tillfälle i serien inträffar något ganska otäckt med en katt – som snabbt lär bli ett hett samtalsämne bland seriens tittare.
– För protokollet: ingen katt skadades under inspelningen, intygar Hawley. Det var ingen riktig katt, just den delen var digitalt. Samma gäller för geten, som vissa verkar ha blivit ännu mer upprörda över. Det fanns flera getter – en animatronisk, en digital, en riktig. Ingen led. Det här är bara en elak ryktesspridning från mina motståndare, skämtar han.
Wendy är ”barnet” mitt i kaoset
Sydney Chandler spelar Wendy – en hybrid med ett barns medvetande i en vuxen robotkropp. Att ta sig an rollen blev en utmaning på flera plan.
– Man kan inte researcha en hybrid, förklarar Chandler. Det var mycket att lyssna in mina motspelare, känna av scenerna. Wendy är som en blank sida – hon vet inte själv vad hon är ännu.
– Jag tänkte ofta på två magneter som stöter bort varandra: medvetandet, som är bekant, och kroppen, som är okänd. Och i det tomrummet däremellan finns något Wendy söker.
Hawley fyller i:
– Barn accepterar inte världen som den är. De frågar: varför sover den där mannen på gatan? Och när vi vuxna säger: du får vänja dig – då säger barnen: det borde vi inte behöva.
– Genom Wendys ögon kan vi ifrågasätta den vuxna världen. Det var det jag ville utforska.
Lugnast i skräck-stormen är Kirsh
Timothy Olyphant spelar Kirsh – en ”vanlig” synth som fungerar som Wendys skyddare och mentor. Han leder experimenten vi får ta del av nere på Jorden. Men det är ingen klassisk ”robotroll” som vi fått se tidigare.
Hawley förklarar deras tankar kring Kirsh:
– Vi pratade om programmering. Att han kanske inte bara är byggd för att inte skada sin chef – utan också för att inte ifrågasätta. Att bli arg är tabu. Så om du inte håller med, le bara och säg ‘fuck you’ med ögonen.
– Det var alltid kul att leka med tanken att han kanske börjar få egna tankar – och det får ni se, säger Olyphant. Det som fick mig att vilja göra det här var Noah. Han ringde, och då var jag på.
– Det här var som förra gången vi jobbade ihop [under fjärde säsongen av ”Fargo”] – ren glädje. Oftast får man välja mellan ett stort sci-fi-äventyr eller bra material. Här fick vi båda. Vi beställde kombotallriken!
Läs också: Missa inte: 7 grymma tv-serier att avsluta sommaren med i augusti
Läs också: Rymdmonster möter syntetiska människor i nya trailern till ”Alien: Earth”
Alien: Earth består av åtta avsnitt och får premiär på Disney+ i Sverige den 13 augusti – med ett nytt avsnitt varje vecka.
