Intervju

Skribent

Alexander Kardelo

11 februari 2021 | 17:30

Alain Darborg: "Jag har alltid varit rädd för röda prickar"

"Red Dot"-regissören om Netflix första svenska filmproduktion, kritikersågningar och varför hans nya thriller är en bra dejtfilm.
Tänk dig följande scenario: du tältar i fjällen med din kärlek. Det är bara ni två, långt från civilisationen och utan mobiltäckning. Och plötsligt - ett rött lasersikte uppenbarar sig på tältväggen. Någon har hittat er, och denne någon har inga fredliga avsikter…

Så börjar en skräcksemester för paret David och Nadja i den svenska thrillern ”Red Dot”, i regi av Alain Darborg. Rädslan för röda prickar har förföljt honom i flera år, och till slut såg han till att omvandla den till ett filmmanus. Idag har ”Red Dot” Netflixpremiär, som streamingjättens första originalfilm från Sverige.

Regissören hoppas att publiken ska bli underhållen och överraskad av vändningarna i en film som lånar inspiration från några av genrens våldsammaste titlar.

- Vi leker med genrer. Vi har tänkt oss den här filmen som "Den sista färden" möter "Eden Lake". Den börjar så, men slutar som en sydkoreansk hämndrulle, berättar Darborg för MovieZine.
 
 
Du skriver historia med den första svenska Netflix-filmen. Hur känns det?

- Det är väldigt kul att Netflix och andra digitala tjänster öppnar upp för nya typer av filmer. Filmer som inte hade kunnat göras annars i Sverige. Det är härligt tycker jag. Vi försökte göra den här filmen innan Netflix kom in, men fick inte stöd nånstans. Vi försökte göra den själva - det är bara två skådisar och ett fjäll - "hur svårt kan det vara?" Men vi insåg att det var nog svårare än vi trodde (skratt). Sen hamnade manuset hos SF Studios och därefter kom Netflix in. Då öppnades dörrarna så att vi kunde göra den.

Var kom idén ifrån?

- Det är en lång historia. Men jag har varit rädd för röda prickar sedan 90-talet, då Lasermannen härjade. Jag kommer ihåg att den röda pricken satte sig som en kall ilning i min ryggrad. Den röda pricken har hängt med mig ett tag. När jag började göra kortfilmer på gymnasiet har jag alltid experimenterat med röda prickar och försökt göra spännande saker.

- Men det var inte förrän jag satt med min dåvarande tjej i en fjällstuga... Det snöade som fan och vi var där helt själva. Jag tittade ut genom fönstret och tänkte, "tänk om nån börjar lysa på oss nu? Är det någon där ute som har koll på oss?" Det blev tältscenen i filmen. Det är ju en skitspännande situation.
 
 
Dina karaktärer går igenom rätt mycket jobbiga saker. Intensiva scener. Vad var det mest krävande att spela in?

- Det var fysiskt jobbigt att spela in allt... Du får nästan fråga skådespelarna. Men för dem var det nog allt som händer mot slutet, i stugan. Det var långa dagar, och de skulle gråta hit och dit. Mycket som händer. Jag kommer ihåg att de brast ihop till slut. Det blev för jobbigt att filma.

- Sen var det fysiskt krävande att filma i fjällen. Platserna vi filmade på var svåråtkomliga. Jag vet inte om man kommer filma på fjäll någonsin igen. Vi var på toppar där det blåste, det fanns glaciärsprickor, det fanns ingen civilisation i närheten. Hade det kommit en storm hade vi blivit tvungna att gräva ner oss i snön och vänta på att den försvinner (skratt).

Svenska thrillers är en sällsynt genre, och de få filmer som kommer blir ofta sågade. Vad tror du att det beror på?

- Jag är ingen recensent så jag vet faktiskt inte. Men jag tycker att filmer som är gjorda för att underhålla - det kan även inkludera skräck eller spänning - de får oftast lite sämre betyg. Det är min allmänna uppfattning. Jag kommer ihåg när jag var liten, om en film hade fått en etta, då gick jag och såg den. Då måste det vara en bra film! Men recensenter ser väldigt mycket film, och kommer något som är lite linjärt så blir det en axelryckning. "Det här förstod jag för bra, den får en etta. Den här förstod jag inte alls. En femma!”

”Red Dot” handlar ju om att rädda en relation som går på tomgång, något som många kanske kan känna igen i karantäntider. Dessutom släpps den inför Alla hjärtans dag - är det en slump?

- Jag vet inte. Det kan väl inte vara en slump? Men jag vet inte om det fanns en tanke där.

Kanske är "Red Dot" precis vad vi behöver efter ett jobbigt 2020?

- Haha, exakt! En riktig feelbad-film. Folk kommer säga, "vi har det väl rätt bra ändå, älskling?" Men visst är det en dejtfilm. Den här filmen ska man uppleva med någon, tycker jag. Jag tycker film allmänt ska upplevas med folk. Jag tror det är en bra dejtfilm.
 
 
Är ditt arbete annorlunda när du gör en svensk biofilm som ”Jönssonligan - Den perfekta stöten” jämfört med ett Netflix Original som ska ut i hela världen?

- För det första kom vi igång mycket snabbare än vad man brukar göra. Så fort Netflix blev intresserade var vi igång bara några månader senare. För att de kommer med pengarna. Sen var det väldigt fritt att jobba med dem, rent kreativt. Visionen vi pitchade, det manus de fick - så länge vi höll oss inom de ramarna så litade de på oss. Men gick vi åt ett annat håll, då drog de i handbromsen. De stöttade oss helt i vad vi ville göra. Det var väldigt kul.

Hur funkar det då med väldigt svenska inslag? Som att de spelar Niklas Strömstedt på radion.

- Nej, det kommer flyga över huvudet på många. Tanken var också att vi skulle göra en sjukt svensk film, så att världen får se Sverige. Både naturen, men också musiken, svenska klädmärken... Vi har Niklas Strömstedt och vi har fjäll.

Och nu har du väl också skrämt bort alla turister.

- Tror du det? Haha. De får ändå inte komma in nu, det är reseförbud.
 
 
Vad blir det härnäst för dig?

- Jag håller på att skriva på en komedi med Torkel Petersson, skådespelaren. Den hoppas vi kunna göra i år, vi får se. Den blir jävligt rolig! Jag har många projekt som ligger och skvalpar, men den ligger närmast. Jag har så jäkla mycket filmidéer! Jag kommer inte hinna göra dem alla innan jag dör, haha.
 
Alain Darborgs "Red Dot" med Anastasios Soulis och Nanna Blondell finns nu att streama på Netflix.
| 11 februari 2021 17:30 |