Film

Skribent

David Sjögren

3 maj 2015 | 12:00

9 mustiga dokumentärer på Viaplay

Schack, Kubamusik, kokain, QPR, sushi, Maradona, religion och månresor.
Våren är kommen och solen med den, och alla vinterhalvårströtta svenskar vaknar till liv med ny energi till både det ena och det andra. Ett sätt på vilket man kan använda denna nyfunna kraft är att låta sig uppslukas av verklighetens starka historier och karaktärer i en bunt högintressanta dokumentärer som ligger och väntar inne hos Viaplay. Nedan följer nio starka tips på sådana!

Bobby Fischer Against the World (2011)



Schackgeniet tillika galningen Bobby Fischer var enligt många världens främste schackspelare genom tiderna. 1972 blev han som 29-åring världsmästare efter en legendarisk match mot Sovjets Boris Spasskij som fångade hela världens uppmärksamhet och dessutom blev en viktig bricka i det kalla krigets maktspel. Fischer hade dock svårt att hantera framgången och finna harmoni i sitt liv. Under hela karriären kämpade han mot sin egen galenskap, som också var nyckeln till hans geni och briljans. Efter världsmästartiteln tilltog hans paranoida drag och han blev alltmer världsfrånvänd. Han låste in sig i sitt hus och drogs till allt märkligare idéer. Han gick med i en undergångssekt, fick för sig att judarna låg bakom allt ont och utvecklade ett starkt hat mot USA, varifrån han till slut utvisades innan han bosatte sig på Island. Det finns mycket spännande att ta del av kring denne mytomspunne man. Filmen målar på engagerande vis ett starkt personporträtt som lämnar en med känslor av tragik, mystik och förundran.

Buena Vista Social Club (1999)



En betydligt ljusare historia är Wim Wenders finstämda hyllning till det kubanska musikarvet och några av de musiker som varit med och utformat detsamma. Filmen dokumenterar hur amerikanen Ry Cooder, mångfacetterad musiker som bland annat producerat soundtracket till ”Paris, Texas”, 1997 samlar ihop ett gäng gamla kubanska sångare och musiker för att bilda ensemblen Buena Vista Social Club och spela in en skiva. Albumet blev en superhit och det profilstarka gänget gav två utsålda konserter i Amsterdam och New York året därpå. Filmen varvar ljuvliga konsertsegment med personliga intervjuer och gatureportage från Havanna samt resan till Amerika. En varm film med många fina Steadicam-tagningar från de vackra kubanska miljöerna och, förstås, helt underbar musik.

Cocaine Cowboys & Cocaine Cowboys 2: Hustlin’ with the Godmother (2006/2008)



Åter till mörkret och närmare bestämt Miami under 70- och 80-talen. Nog var där soligt på ytan, men den då växande staden är faktiskt till stor del byggd på smutsiga kokainpengar. I ”Cocaine Cowboys” berättar några av drogkrigets stora aktörer om hur saker och ting gick till och vad som egentligen hände när det vita pulvret flödade in från Colombia och Floridas gator blev ett blodigt slagfält. Bland de intervjuade finns såväl smugglare och torpeder som poliser och åklagare. Den audiovisuella upplevelsen kan beskrivas som ett 118 minuter långt ”Push it to the Limit”-montage, för att göra en oundviklig ”Scarface”-referens, med MTV-hetsig klippning och ett rasande tempo. En maxad dokumentär även innehållsmässigt, med berättelser som ger stor inblick i den både lukrativa och livsfarliga verksamheten. Uppföljaren, som inte är lika bra men klart sevärd, fokuserar på crack-kokainets framfart i 90-talets Kalifornien och gräver djupare i historien om den hänsynslösa ”Gudmodern” Griselda Blanco.

The Four Year Plan (2011)



Premier League, den engelska fotbollens högsta division, beskrivs ofta som ett slags cirkus. Enorma summor pengar är i omlopp, och ofta sker vanskliga kulturkrockar mellan rika utländska affärsmän, egensinniga tränare och den brittiska, traditionella, passionerade arbetarklasspubliken. Så var fallet i den klassiska Londonklubben Queens Park Rangers, som 2007 harvade i andradivisionen och såg ut att gå mot konkurs. In klev då en grupp stenrika affärsmän som räddade ekonomin och satte upp ett mål om att nå Premier League inom fyra år. Man lyckades visserligen till slut, men dessförinnan hade man gått igenom en turbulent period av supporteruppror, inbördes meningsskiljaktigheter, en hel hög sparkade tränare, en kritisk rättegång om misstänkt pengafusk och en god dos inkompetens från vissa av de halvgalna nya ägarna. Råmaterialet i den här filmen är helt unikt och ger en oerhört närgången inblick i en stor fotbollsklubbs maktcentrum. Mellan 2007 och 2011 har filmaren Mat Hodgson tillåtits filma i princip allt, från viktiga telefonsamtal och känsliga mötessituationer till konversationer på läktarplats och i omklädningsrum. Dokumentären fokuserar mer på fotbollen som ekonomi och affärsverksamhet än som sport och bör därför kunna vara intressant även för icke-fotbollsfanatiker. QPR-cirkusen går för övrigt vidare, i och med att de i skrivande stund åter är på väg ur Premier League.

Jiro Dreams of Sushi (2011)



Mindre turbulent är den 85-årige sushimästaren Jiro Onos tillvaro. Han har vigt sitt liv åt sushin som konstform och driver den trestjärnigt Michelindekorerade restaurangen Sukiyabashi Jiro i en av Tokyos tunnelbanestationer. Jiro lever för sitt arbete, strävar ständigt efter perfektion och ser varje dag som en möjlighet att utvecklas ännu mer. Allt med orubblig disciplin. ”Jiro Dreams of Sushi” är utformad som ett slags symfoni, där matlagningens alla moment tar plats och verkligen blommar ut till det vackra hantverk det faktiskt är, från fiskmarknad till tallrik. Det är en både fin och lärorik film som låter experten Jiro berätta om sin specialitet och yttra filosofier kring mat, arbete, familj och karriär. En vacker historia om både traditionell japansk kultur och livsinspiration i allmänhet. Som avslutande kuriosa kan nämnas att såväl Barack Obama som diverse mästerkockar ska ha utnämnt Jiros sushi till den bästa de någonsin ätit.

Maradona by Kusturica (2008)




”Vem är denne man? Vem är denne fotbollens magiker?” frågar sig den serbiske filmskaparen Emir Kusturica och sätter sig i intervjustolen mitt emot Diego Armando Maradona, enligt många världens bästa fotbollsspelare genom tiderna. Han är så mycket mer än bara en fotbollsspelare. Revolutionär, gud i en helt egen religion, Kubaälskande USA-motståndare, kokainmissbrukare, familjefar, rebell och en folkets legend i Argentina och Neapel. Hans liv har, precis som Manu Chao sjunger i ”La vida tómbola”, varit ett ändlöst lotteri av framgångar och motgångar. Magiska mål, dopningsavstängningar och maffiaskandaler, Jesusstatus och ”Guds hand”. Säga vad man vill om Maradona som person, men Kusturica har plockat ihop arkivbilder och intervjuer och satt ihop ett livligt porträtt av denne ikon som är svårt att inte beröras av. Det är långt ifrån någon perfekt film. Diverse vinklar saknas och Kusturicas kärlek till Diego skapar en inte på något sätt oproblematisk dokumentär. Men vem vill egentligen ha en oproblematisk dokumentär om Maradona?

Religulous (2008)




Fenomenet religion är inte heller särskilt oproblematiskt. Huruvida Gud finns eller ej och hur vi ska hantera den frågan är en för mänskligheten grundläggande diskussion som förmodligen inte kommer dö ut förrän vi alla gör det. ”Borat”-regissören Larry Charles och den kontroversielle komikern Bill Maher är i alla fall övertygade om att religion är trams, och ”Religulous” går sammanfattat ut på att hånfullt utforska vad som driver diverse troende personer och hur de ser på livet. Kanske är komedi en mer rättvisande kategorisering än dokumentär i och med den (för många provokativt) kraftiga vinklingen, men med det sagt är filmen ändock ett bra underlag för vidare diskussion kring religionens roll i samhället. Och om det inte framgått är den sanslöst underhållande.

In the Shadow of the Moon (2007)




Även om Tintin var först på månen finns en allmän sanning som gör gällande att USA och NASA var där före honom, med Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins i spetsen. Denna dokumentär låter de astronauter som var delaktiga i någon av farkosterna ur Apolloprogrammet, som strävade mot att nå och landa på månen innan 1960-talet var till ända, berätta sina historier. Amstrong medverkar tyvärr inte, men både Collins och Aldrin pratar om hur det var att ses som amerikanska hjältar, hur pulsen steg i en skakande raket vid uppskjutning, känslan av att kunna täcka jorden med fingertoppen och hur lätta de första stegen på månen var. Allt detta är fascinerande och det är svårt att föreställa sig vad de egentligen varit med om. En mängd fantastiska bildupptagningar från rymden, månen och från förberedelserna kombineras med alla svindlande berättelser till en mäktig filmupplevelse som väcker den fascination över universum som nog bor inom oss alla.

Det var mina nio dokumentärtips. Fanns där något av intresse?
| 3 maj 2015 12:00 |