8 skräckdokumentärer

15 Mars 2011 | 18:56

8 skräckdokumentärer

Åtta dokumentära ögonöppnare som är långt mer skrämmande än Roland Emmerichs "2012". Vågar du kolla?

90 procent av våra stora fiskar är utrotade, 2000 träd skövlas i minuten i Amazonas, USAs försvarskassa är större än Australiens statsbudget, världens råoljeproduktion peakade för fyra år sen och efterfrågan ökar stadigt. Detta är ett axplock av de obekväma sanningar som nedanstående filmer serverar, hur svåra de än kan vara att svälja.

Varje dag kommer nya larmrapporter i tidningarna om humanitära och ekologiska kriser som överskuggas av Idol-rubriker och kändisskvaller. Hur står det egentligen till med vår värld? Vill vi verkligen veta? De senaste åren har tankeväckande, Michael Moore-influerade dokumentärer om vår omvärld ploppat upp som aldrig förr. MovieZines Jakob Åsell har valt ut åtta ögonöppnare långt mer skrämmande än undergångsrullar som "2012" - men dessvärre även långt mer sanna.

Home

Att frivilligt utsätta sig för ångestladdade filmupplevelser som dessa är psykiskt prövande och långt ifrån mysfaktorn som hör till söndagens filmstund, Det är jag med på. Men innan ni svävar bort med muspekaren upp till högra hörnet av skärmen, klickar bort den här listan och flyr verkligheten via den förlängda versionen av "Avatar" så ber jag er åtminstone avsluta detta stycke. Home är helt gratis och finns tillgänglig i sin bländande vackra HD-helhet endast ett musklick bort. Filmen släpptes samtidigt i vad som tveklöst är filmhistoriens största release någonsin - 181 länder på bio, DVD, TV och YouTube på World Earth Day förra året. Med makalöst foto från 54 länder illustrerar detta visuella mästerverk vår lilla blå planets andlösa skönhet och sårbarhet inför de skador som vi människor ställer till med. Home är en film som berör alla, helt utan undantag. Den handlar om ditt hem, mitt hem och våra barns hem. Om du ska välja endast en av dessa filmer - se "Home".

Se hela filmen här

Vårt dagliga bröd

Har du någon gång funderat på var maten på din tallrik egentligen kommer ifrån eller hur du egentligen kommer sig att du kan köpa 2 kilo kyckling för småpengar på snabbköpet. Svaret på båda frågorna är matfabriker, och där är det djuren som betalar priset. I en värld med snart sju miljarder invånare måste maten massproduceras I enorm skala och hur det går till visar filmen "Vårt dagliga bröd" på enklast möjliga sätt. Utan ställningstaganden, ja helt utan ord öppnar den österrikiske filmare Nikolaus Gayrhalter våra ögon för hur levande kycklingar skördas likt potatis och flyger genom luften på löpande band. Genom linsen på en orörlig kamera observerar vi den hypnotiskt upprepande, maximalt automatiserade och långt ifrån jordbruksromantiska hanteringen av alltifrån grisar till tomater som är den surrealistiska men helt sanna nyckeln till vår västerländska levnadsstandard. Smaklig måltid!

Se trailer:

The End of the line

Icke att förväxlas med den blodiga kanadensiska tunnelbane-skräckfilmen med samma titel, den här filmen med undertiteln "Where have all the fish gone?" är mycket läskigare - och helt sann. Filmen som är baserad på en bok av Ted Danson skildrar ännu en effekt av vår expanderande matindustri, ett överfiskeri som enligt forskare hotar att helt tömma våra hav på fisk innan 2048. 90 procent av all stor fisk i våra hav är redan borta samtidigt som 90 procent av världens befolkning är beroende av fisk för protein. En obekväm sanning under ytan. Med ökande befolkning, ökande behov och giriga företag är vi på väg rakt in i en förödande katastrof. Men filmens styrka ligger i att den bjuder på enkla lösningar som fungerar så länge vi agerar i tid.

The Story of Stuff

Trots sitt tunga innehåll har den fått fler tittare än både Laserturken och Fågelturken tillsammans, gör som 12 miljoner andra och lägg 20 väl spenderade minuter på att se den här YouTube-pärlan. "Story Of Stuff" är en söt animerad film som på berättar en mindre söt historia om hur illa vårt slit och släng-samhälle fungerar på en planet med begränsade resurser och vad som kan göras åt saken. Med hjälp av streckgubbar och enkel skolfrökenretorik förmedlar skaparen Annie Leonard bland annat isande siffror om vår skeva värld såsom att 80% av jordens regnskog är bortskövlad samtidigt som 50% av jänkarnas skattepengar går till militären. Filmen har väckt stor debatt i USA, främst efter att New York Times hade en artikel om filmen på förstasidan och projektet har nu ynglat av sig en bok (läs boken gratis här) och en hel serie av liknande kortfilmer.

Se filmen här

Collapse

Här har vi en man som med skrämmande precision och i god tid förutsåg den ekonomiska kris vår värld fortfararnde kämpar med att kravla sig ur. Collapse är en 80 minuters oljesvart monolog levererat av den kedjerökande journalisten och författaren Michael Ruppert på ämnet peak oil - det faktum att världen nått sin oljeproduktionstopp och den totala kollaps som vi riskerar till följd av minskad oljetillgång och ständigt ökande efterfrågan i kombination med en världsekonomi som Rupert liknar vid ett pyramidspel. "Collapse" illustrerar med all önskad tydlighet oljans roll som bränsle för hela vårt moderna samhälle och hur svårt det svarta guldet är att ersätta. Oavsett om du tar hans ord som en profetia eller paranoia så kommer de inte lämna dig oberörd för även om det skulle visa sig att han bara har halvrätt så går vi en mörk framtid till mötes. 

Why We Fight

Döpt efter 40-talets ikoniska Frank Capra-propagandafilmer som förklarade för unga amerikanska soldater vad de egentligen hade i Europa att göra, kommer en minst sagt tankeväckande film om det vi ser på nyheterna varje dag utan att egentligen förstå. En film som tar upp frågan jag minns min samhällslärare på högstadiet hade så svårt att besvara. Varför krigar USA hela tiden? Trots sin rätt vänstervridna kritik på landets försvarspolitik tar den avstamp i en övertygande händelse: Dwight D. Eisenhowers avgångstal från 1961, där han mitt under kalla kriget tog farväl av nationen och samtidigt varnade för de katastrofala följder som det växande militär-industriella komplexet kunde få om makten hamnade i fel händer. Filmen tar sen en ny titt på Vietnam, Irak, och 9/11 och varnar oss för en jätteindustri som har blivit självförsörjande à la Cyberdyne, med en årlig krigskassa större än Australiens statsbudget. 

Food, Inc.

"Food Inc" är filmen som enligt Variety gör för stormarknaden vad "Hajen" gjorde för stranden. En film som visar baksidan av den företagsägda, vinststyrda industri som göder och förgiftar amerikanarna. Filmen fokuserar på snabbmatkedjornas influenser på den amerikanska matindustrin ur olika vinklar där den ena är värre än den andra.  Idag kommer i princip allt kött I USA från fyra gigantiska slakthus där korna lärts att äta hypersubventionerad majs istället för gräs, allt för att McDonalds ska kunna servera burgare för 99 cents, vilket i sin tur håller låginkomsttagare borta från den dyrare nyttigare maten. Idag är majs och fruktosladdad majssirap en ingrediens i 80 procent av produkterna i ett amerikanskt snabbköp - inklusive ost, cola och batterier. Inte så konstigt att var fjärde unge i USA lider av diabetes. Industrin styrs av företag så mäktiga att de gjort det olagligt för folk att kritisera deras produkter. Med kloka kommentarer bland annat från författaren bakom "Fast food nation" lär man sig några viktiga lektioner i vad som gör ekologisk mat värt en krona extra, och framför allt vår generations kanske viktigaste läxa - I en konsumentstyrd värld där företag är större än sina regeringar röstar du med ditt kreditkort.

I elfte timmen

Möjligen är den rent filmiskt lite virrigare än samma års stora klimatfilms-snackis Al Gores "En obekväm sanning" men det tar denna Leonardo Dicaprio-styrda väckaklocka till film igen med sitt stora team av smarta talking-heads såsom Mikhail Gorbachev och Stephen Hawking som alla gör det rätt klart för oss att klimatet och våra ekosystem är på väg åt skogen. Vi är helt enkelt för många på jorden som förbrukar för mycket resurser i för högt tempo och om vi inte gör något åt det nu i elfte timmen så är det försent. Ett klipp som tonar över från en inomhusskidbacke till en majestätisk alptopp har etsat sig fast på min näthinna sen första gången jag såg filmen som en så enkel symbol för människans tröstlösa sökande att ersätta vår tappade kontakt med naturen med poänglös konsumtion. Filmens andra halva inger dock hopp och illustrerar hur mycket som faktiskt kan göras med existerande teknologi och vad du och jag kan göra i vår vardag för att minska vårat fotavtryck på planeten.