7 skådisar som blivit ersatta

24 Juni 2016 | 18:00

7 skådisar som blivit ersatta i sista sekunden

Ibland mitt under pågående inspelning.

Det är aldrig kul att få kicken. MovieZine har grävt i filmhistorien och hittat exempel på när en skådespelare ersatt en annan, och för alltid förändrat filmerna i fråga. Förhoppningsvis till det bättre.

Anne Hathaway ("På smällen", 2007)




Anne Hathaway var från början tänkt att göra rollen som Alison Scott, tjejen som blir gravid efter en blöt kväll där hon träffar Ben Stone (Seth Rogen) och beslutar sig för att behålla barnet. Men när Hathaway blev varse om den minst sagt grafiska scenen mot slutet, när barnet föds, fick hon kalla fötter och hoppade av projektet. Hathaway själv förklarade det som att hon inte hade fött barn själv ännu, och att hon genom den erfarenheten skulle få en skev uppfattning om barnafödsel och moderskap. 

I stället gick rollen till Katherine Heigl ("Grey’s Anatomy"), som när filmen kom ut inte var rädd för att uttrycka exakt hur hon upplevt den. Heigl kallade den för sexistisk och att den porträtterade kvinnorna i filmen som humorlösa och pryda, medan männen målades upp som älskvärda, knasiga grabbar. En beskrivning som enkelt kan tillämpas på precis den här typen av filmer, även om "På smällen" banade sin egen väg och inte riktigt kan placeras i samma fack som "Superbad", "Pineapple Express" eller "This Is The End". Hur som helst är det alltid lika beundransvärt när kvinnliga skådespelare vågar stå upp för mansgriseriet som fortfarande pågår alltför ofta i Hollywood.

James Remar ("Aliens", 1986)




Ridley Scotts "Alien" (1979) och James Camerons uppföljare "Aliens" (1986) är två vitt skilda väsen, trots att de delar universum och filmmonster. Den ena en psykologisk, suggestiv rymdrysare, och den andra en fläskig actionrulle med betydligt fler vapen och Xenomorpher. 

James Remar ("Dexter", "Sex and the City", "Django Unchained") var från början tänkt att spela Dwayne Hicks, en av soldaterna från US Marine Corps. som skickas ned till planeten LV-426 för att återupprätta kontakten med den mänskliga kolonin på planeten. Remar genomgick tre veckors repitioner, med så kallade "table reads" av manuset samt intensiv militärträning som förberedelse inför rollen som korpral Dwayne Hicks. När det sedan började närma sig faktisk inspelning hoppade James Remar plötsligt av det stora projektet, med anledning av att han och James Camerons kreativa åsikter skilde sig så pass mycket att Remar inte ville göra filmen längre. 

På en fredag ringdes därför Michael Biehn upp, tillfrågades om rollen och började spela in på måndagen. Enligt Biehn själv var det väldigt skönt att slippa genomgå militärträningen och alla förberedelser, och istället bara hoppa rakt in i filmhistorien.  

Leonardo DiCaprio ("American Psycho", 2000)




En av modern tids mest ikoniska filmroller kunde ha sett väldigt annorlunda ut. Från början erbjöds Christian Bale rollen som Patrick Bateman i kultfilmen "American Psycho", filmadoptionen av Bret Easton Ellis roman med samma namn. Av oklar anledning beslöt sig filmbolaget att dra tillbaka erbjudandet till Bale, och istället ge rollen till Leonardo DiCaprio. Skådespelaren tackade ja, och annonserades officiellt som filmens huvudrollsinnehavare vid filmfestivalen i Cannes 1998. En förvånad Bale mottog nyheterna, då han själv inte fått reda på att han fått kicken och blivit ersatt av killen som precis tagit världen med storm som Jack Dawson i "Titanic". 

Det föll sig sedermera som så att DiCaprio började känna sig missnöjd med filmens riktning, och var inte alls förtjust i varken filmens manus eller handling. Därför beslöt sig "Titanic"-skådisen att hoppa av filmprojektet och gå vidare till att jobba med rimligtvis "Beach" (2000) istället.

Filmbolaget beslöt därför att återigen erbjuda rollen som Patrick Bateman till Christian Bale, som inte hade några problem med att lägga varken sitt ego eller stolthet åt sidan, som accepterade rollen. Och som vi alla vet visade det sig vara ett mycket, mycket klokt drag. 

Eric Stoltz ("Tillbaka till framtiden", 1985)



Oftast när en skådis blir ersatt i en film eller tv-serie har det sällan hunnits filma några faktiska scener, utan den typen av beslut tas i regel innan inspelningsstart. Så var inte fallet för Eric Stoltz, som hann arbeta fem (!) veckor på filmen innan regissören Robert Zemeckis beslutade att sparka skådespelaren. Enligt Zemeckis saknade Stoltz dem komiska attribut som han ville åt hos karaktären Marty McFly. Det var helt enkelt något som saknades hos Eric Stoltz, trots skådespelaren uppenbara talang. I stället blev Michael J. Fox kontaktad och tillskrevs den idag ikoniska rollen som Marty McFly. 

I efterhand har Eric Stoltz inget agg mot Robert Zemeckis eller någon annan från "Tillbaka till framtiden"; vid tidpunkten för sitt avsked kunde Stoltz återvända till scenskolan, flytta till Europa, göra ett halvdussin pjäser och investera i sig själv, enligt en intervju med skådespelaren från 2007. 

En kan däremot inte låta bli att undra vad för slags film "Tillbaka till framtiden" hade blivit med Eric Stoltz som Marty McFly. 

Annette Bening ("Batman - Återkomsten", 1992)




Av alla "Batman"-filmer som gjordes under det sena 80-talet och tidigare 90-talet är "Batman - Återkomsten" (1992) en av de filmer som faktiskt är bra på riktigt, precis som "Batman" (1989). Precis som de andra filmerna som kom i den svängen var filmen fylld av stjärnspäckade skådisar som Danny DeVito, Christopher Walken, Michelle Pfeiffer och naturligtvis Michael Keaton.

Någon som däremot kunde varit en del av filmen är skådespelaren Anette Bening, kanske mest känd som Kevin Spaceys fru i "American Beauty" eller Nic i "The Kids Are All Right". Tim Burton ville från början att Bening skulle spela Catwoman, men var på grund av sin graviditet tvungen att hoppa av precis innan inspelningarna skulle dra igång.

Man tittade på flera olika ersättare, bland annat Raquel Welch, Jennifer Jason Leigh, Madonna, Bridget Fonda och Susan Sarandon. Till slut gick rollen ändå till Michelle Pfeiffer, vilket många nog är glada för. Catwoman är förmodligen den karaktär flest minns från 90-talets Batman-rullar och det hade förmodligen inte varit så hade Michelle Pfeiffer inte tackat ja.

Russell Crowe ("X-Men", 2000)




Av olika anledningar fick vi aldrig se den nya zeeländska skådespelaren Russell Crowe som uppumpad mutant med adamantiumklor i "X-Men"-filmerna. Den egentliga anledningen till varför Crowe inte gjorde rollen som James ’Logan/Wolverine’ Howlett är oklar, men skrivs generellt som att förhandlingarna aldrig nådde en gemensam överenskommelse. Crowe gick vidare till att i stället göra "Gladiator" (2000), vilket de flesta nog är ganska glada för.

Regissören Bryan Singer kontaktade Dougray Scott som var tvungen att hoppa av filmprojektet på grund av schemakonflikt; ett oerhört vanligt problem i Hollywood som för oss dödliga ter sig som ett problem ganska enkelt att lösa. Men tid är pengar och så är också stora Hollywood-produktioner. 

Spektaklet slutade, som vi alla är fullt medvetna om, med att Hugh Jackman slutligen gjorde rollen som Wolverine. Jackman gjorde karaktären odödlig och har porträtterat den plågade mutanten i åtta "X-Men"-filmer, där "X-Men Origins: Wolverine" (2009) faktiskt är den enda de flesta av oss bara vill glömma. 

Ryan Gosling ("Flickan från ovan", 2009)




När Peter Jackson skulle göra fantasyfilmen "The Lovely Bones" (på svenska "Flickan från ovan") i slutet av 00-talet hade han anlitat Ryan Gosling för rollen som Jack Salmon, en sörjande pappa som förlorat sin dotter. 

Gosling själv tyckte sig se karaktären ha en del kött på benen, och beslöt sig för att, ehrm, unna sig och gå upp i vikt. Närmare bestämt 27 kilo. Märkligt nog verkar inte Gosling ha konsulterat Jackson sitt beslut, vilket resulterade i att regissören sparkade Gosling för att han helt enkelt blivit för tung. Alltså ungefär det som hände med Marlon Brando i "Apocalypse Now" (1979), bortsett från att Brando fick behålla rollen som kapten Kurtz, för att, han är Marlon Brando. 

I en intervju med The Hollywood Reporter menade Gosling att han och Peter Jackson hade ytterst lite kontakt under preproduktionsfasen, vilket förklarar missförståndet. Lesson learned. För alla som sett "Crazy, Stupid, Love" (2011) däremot verkar Gosling inte haft några större problem med att bli av med sina extrakilon och har gått vidare till större och bättre ting efter "Flickan från ovan".

Har du fler exempel på skådespelare som bytts ut i sista stund? Kommentera nedan.

David Johansson