Filmhistorien kan vara oförlåtande ibland och förpassa floppar till dammtunga mörka vrår där de snabbt glöms bort. Många av dessa oförtjänta. Här kommer därför en lista på uppföljare som antingen floppade när de kom eller fått ett orättvist dåligt rykte och som förtjänar att lyftas fram i strålkastarljuset igen.
Futureworld (1976)
Innan HBO:s tv-serie ”Westworld” fanns det filmen ”Westworld” från 1973. Skriven och regisserad av Michael Crichton – författaren bakom ”Jurassic Park”, ”The Andromeda Strain”, tv-serien ”Cityakuten” och mycket annat. Richard Benjamin och James Brolin spelar två besökare i en nöjespark befolkad av robotar. Tyvärr går det hela lite på tok och Yul Brunner som svartklädd android cowboy börjar skjuta folk. Filmen kritikerrosades och är idag en science fiction klassiker.
Självklart skulle det göras en uppföljare på en så tacksam premiss, men Crichton ville inte ha något med den att göra. Tre år senare dök ändå ”Futureworld” upp. Nu med Peter Fonda i huvudrollen som grävande journalist. Till och med Yul Brunner återvänder i ett av sina sista framträdanden som robotcowboyen i en bisarr och poänglös drömsekvens.
Uppföljaren togs inte så väl emot av sin premiär vilket är synd för att även om den inte lever upp till samma kvalitet som sin föregångare så bjuder den på sin egen intressanta tagning. Det är dessutom första storfilmen att använda digitala 3D-animationer.
Självklart skulle det göras en uppföljare på en så tacksam premiss, men Crichton ville inte ha något med den att göra. Tre år senare dök ändå ”Futureworld” upp. Nu med Peter Fonda i huvudrollen som grävande journalist. Till och med Yul Brunner återvänder i ett av sina sista framträdanden som robotcowboyen i en bisarr och poänglös drömsekvens.
Uppföljaren togs inte så väl emot av sin premiär vilket är synd för att även om den inte lever upp till samma kvalitet som sin föregångare så bjuder den på sin egen intressanta tagning. Det är dessutom första storfilmen att använda digitala 3D-animationer.
Shock Treatment (1981)
”The Rocky Horror Picture Show” är den kvintessentiella kultfilmen och en av de mest kända musikaler som någonsin gjorts. Tim Curry gjorde sitt livs roll som Dr. Frank-N-Furter, en transsexuell transvestit från Transsylvanien som får besök av ett ungt par i nöd. Över fyrtio år senare hålls fortfarande regelbundna midnattsvisningar av filmen på bio.
Hur många har sett eller ens hört talas om den lösa uppföljaren som gjordes av och med samma team sex år senare? ”Shock Treatment” är en bisarrt annorlunda film som precis som ”The Rocky Horror Picture Show” regisserad av Jim Sharman och skrevs av Richard O’Brien. Vi får dessutom följa samma par igen, Brad och Janet, men denna gång med andra skådisar.
Brad och Janets hemstad förvandlas till en gigantisk game show och tvingas bli deltagare. Barry Bostwick och Susan Sarandon valde att hoppa över filmen och paret spelas istället av Cliff De Young och Jessica Harper, känd från bl.a. ”Suspiria” och den andra kultmusikalen ”Phantom of the Paradise”. Även Tim Curry sa tack, men nej tack.
Filmen blev både ett kritiskt och publikmässigt fiasko, precis som ”The Rocky Horror Picture Show” när den hade premiär. Men till skillnad från den så fick ”Shock Treatment” inte det nya liv som kultfilm som den också förtjänade.
Hur många har sett eller ens hört talas om den lösa uppföljaren som gjordes av och med samma team sex år senare? ”Shock Treatment” är en bisarrt annorlunda film som precis som ”The Rocky Horror Picture Show” regisserad av Jim Sharman och skrevs av Richard O’Brien. Vi får dessutom följa samma par igen, Brad och Janet, men denna gång med andra skådisar.
Brad och Janets hemstad förvandlas till en gigantisk game show och tvingas bli deltagare. Barry Bostwick och Susan Sarandon valde att hoppa över filmen och paret spelas istället av Cliff De Young och Jessica Harper, känd från bl.a. ”Suspiria” och den andra kultmusikalen ”Phantom of the Paradise”. Även Tim Curry sa tack, men nej tack.
Filmen blev både ett kritiskt och publikmässigt fiasko, precis som ”The Rocky Horror Picture Show” när den hade premiär. Men till skillnad från den så fick ”Shock Treatment” inte det nya liv som kultfilm som den också förtjänade.
Staying Alive (1983)
Med en sådan titel går det inte att missta att ”Staying Alive” måste vara en uppföljare till ”Saturday Night Fever” och visst är det så! När nattfebern anlände 1977 orsakade den popkulturella chockvågor som vibrerar än idag. Soundtracket med Bee Gees blev ett av de bäst säljande albumen i historien och filmen kom att definiera en hel musikera - discon. John Travolta blev en superstjärna och bockade av ”Grease” direkt efter, men bara några år senare hade karriären hamnat i lä. Han tackade därför till slut ja till en uppföljare som det länge tjatats om.
Som regissör valdes ingen mindre än Sylvester Stallone! Vilket kan tyckas lite konstigt idag men då hade han precis regisserat ”Rocky III” och lanserat Rambo-franchisen året innan. Stallone var dessutom en Oscarsnominerad manusförfattare för första Rocky-filmen. Självklart så var han därför med och skrev om ”Staying Alive”.
I uppföljaren har Tony Manero flyttat från Brooklyn till Manhattan för att satsa på en karriär som dansare. Discon är död och nu är det Broadway som lockar. Han lyckas bli castad i en stor musikal och börjar dessutom dejta en societetsdansös.
Medan ”Saturday Night Fever” hyllades för att vara en rå berättelse om en ung arbetarklasskille vars enda flykt var discon så har ”Staying Alive” kallats för den värsta uppföljaren genom tiderna. Kritikerna buade den. Men publiken kom. I USA var det en av de tio mest inkomstbringande filmerna 1983 och visst är den underhållande men kanske inte av rätt anledningar. Man får inte missa brorsan Frank Stallone som sjunger filmens ledmotiv ”Far From Over.” En fartig 80-talsdänga som är bättre än Sylvesters regi.
Som regissör valdes ingen mindre än Sylvester Stallone! Vilket kan tyckas lite konstigt idag men då hade han precis regisserat ”Rocky III” och lanserat Rambo-franchisen året innan. Stallone var dessutom en Oscarsnominerad manusförfattare för första Rocky-filmen. Självklart så var han därför med och skrev om ”Staying Alive”.
I uppföljaren har Tony Manero flyttat från Brooklyn till Manhattan för att satsa på en karriär som dansare. Discon är död och nu är det Broadway som lockar. Han lyckas bli castad i en stor musikal och börjar dessutom dejta en societetsdansös.
Medan ”Saturday Night Fever” hyllades för att vara en rå berättelse om en ung arbetarklasskille vars enda flykt var discon så har ”Staying Alive” kallats för den värsta uppföljaren genom tiderna. Kritikerna buade den. Men publiken kom. I USA var det en av de tio mest inkomstbringande filmerna 1983 och visst är den underhållande men kanske inte av rätt anledningar. Man får inte missa brorsan Frank Stallone som sjunger filmens ledmotiv ”Far From Over.” En fartig 80-talsdänga som är bättre än Sylvesters regi.
Return to Oz (1985)
”Trollkarlen från Oz” sitter säkert på sin piedestal i filmhistorien. Musikalen från 1939 blev en omedelbar klassiker med sin blandning av fantasy, musik och tekniskt spektakel. Inte minst sin hyllade användning av Technicolor. Filmen baserades på en bok av författaren L. Frank Baum som under sin livstid skrev inte mindre än 14 historier om landet Oz – sin tids Harry Potter.
MGM hade planerat en uppföljare till sin succé men skrotade idén när första filmen gick rejält över budgeten och Judy Garland blev en superstjärna – och därmed alldeles för dyr. Över fyrtio år gick innan inga mindre än Disney plockade upp stafettpinnen. Klipparen Walter Murch, som var en av de som pusslat ihop Francis Ford Coppolas ”Apocalypse Now”, anmälde sig för att göra regidebut och därmed hade ”Return to Oz” slutligen premiär, fyrtiosex år efter sin föregångare.
Problemet var att ingen annan ville återvända till Oz. Filmen floppade hos både kritiker som publik. I ”Return to Oz” återvänder en ung Dorothy Gale (Fairuza Balk) till en väldigt förändrat Oz, nu hotat av utrotning av den ondskefulla Nome King. Filmen kritiserades för att vara alldeles för mörk för barn. Och det hade de helt rätt i. Tonen är dyster och stämningen ofta rent av kuslig. Vilket var mer troget böckerna. ”Return to Oz” Oscarsnominerades för Bästa visuella effekter och fick en välförtjänt comeback som kultfilm när den senare släpptes på video.
MGM hade planerat en uppföljare till sin succé men skrotade idén när första filmen gick rejält över budgeten och Judy Garland blev en superstjärna – och därmed alldeles för dyr. Över fyrtio år gick innan inga mindre än Disney plockade upp stafettpinnen. Klipparen Walter Murch, som var en av de som pusslat ihop Francis Ford Coppolas ”Apocalypse Now”, anmälde sig för att göra regidebut och därmed hade ”Return to Oz” slutligen premiär, fyrtiosex år efter sin föregångare.
Problemet var att ingen annan ville återvända till Oz. Filmen floppade hos både kritiker som publik. I ”Return to Oz” återvänder en ung Dorothy Gale (Fairuza Balk) till en väldigt förändrat Oz, nu hotat av utrotning av den ondskefulla Nome King. Filmen kritiserades för att vara alldeles för mörk för barn. Och det hade de helt rätt i. Tonen är dyster och stämningen ofta rent av kuslig. Vilket var mer troget böckerna. ”Return to Oz” Oscarsnominerades för Bästa visuella effekter och fick en välförtjänt comeback som kultfilm när den senare släpptes på video.
The Two Jakes (1990)
"Forget it Jake, it's Chinatown."
Roman Polanskis film noir från 1974 har rankats som världens bästa film. Robert Towne Oscarbelönades för sitt originalmanus om den smutsiga maktkampen om vatten i Kalifornien på 1930-talet som Jack Nicholson i rollen som detektiv Jake Gittes dras in i. Filmen hyllades redan vid sin premiär som ett mästerverk. Men få tycks minnas att det gjordes en uppföljare flera år senare.
Att göra en uppföljare var alltid planen för Robert Towne som ville att Jake Gittes skulle hamna i samma odödliga liga som Sam Spade och Philip Marlowe. Tyvärr sinkades planerna av ett flertal problem, från strejker till Roman Polanskis våldtäktsdom. Filmen blev nästan gjord 1985. Towne själv var spikad att regissera men hamnade i gräl med producenten Robert Evans som ville spela en av huvudrollerna. Kulisser hade redan hunnit byggas och kamerorna var redo att börja rulla när de interna striderna fick filmbolaget Paramount att dra sig ur. Inte förrän Jack Nicholson själv tog över regirodret och skrev om delar av Townes manus kom filmen på fötter igen. År 1990 hade ”The Two Jakes” slutligen premiär.
Filmen utspelas 1948 och skildrar återigen en maktkamp om resurser i Kalifornien, denna gång om olja. Harvey Keitel spelar en shady klient till Gittes, den andre Jake, och ett flertal biroller från ”Chinatown” gör Nicholson sällskap i att återvända. ”The Two Jakes” är faktiskt inte dålig alls även fast Nicholsons voice-over ibland trampar i det parodiska träsket. Tvärtom så är det en gedigen deckare i gammalt stuk, men den står sig i lä till originalet och planerna på en tredje filmen dog lika snabbt som dess liv på biograferna.
Roman Polanskis film noir från 1974 har rankats som världens bästa film. Robert Towne Oscarbelönades för sitt originalmanus om den smutsiga maktkampen om vatten i Kalifornien på 1930-talet som Jack Nicholson i rollen som detektiv Jake Gittes dras in i. Filmen hyllades redan vid sin premiär som ett mästerverk. Men få tycks minnas att det gjordes en uppföljare flera år senare.
Att göra en uppföljare var alltid planen för Robert Towne som ville att Jake Gittes skulle hamna i samma odödliga liga som Sam Spade och Philip Marlowe. Tyvärr sinkades planerna av ett flertal problem, från strejker till Roman Polanskis våldtäktsdom. Filmen blev nästan gjord 1985. Towne själv var spikad att regissera men hamnade i gräl med producenten Robert Evans som ville spela en av huvudrollerna. Kulisser hade redan hunnit byggas och kamerorna var redo att börja rulla när de interna striderna fick filmbolaget Paramount att dra sig ur. Inte förrän Jack Nicholson själv tog över regirodret och skrev om delar av Townes manus kom filmen på fötter igen. År 1990 hade ”The Two Jakes” slutligen premiär.
Filmen utspelas 1948 och skildrar återigen en maktkamp om resurser i Kalifornien, denna gång om olja. Harvey Keitel spelar en shady klient till Gittes, den andre Jake, och ett flertal biroller från ”Chinatown” gör Nicholson sällskap i att återvända. ”The Two Jakes” är faktiskt inte dålig alls även fast Nicholsons voice-over ibland trampar i det parodiska träsket. Tvärtom så är det en gedigen deckare i gammalt stuk, men den står sig i lä till originalet och planerna på en tredje filmen dog lika snabbt som dess liv på biograferna.
More American Graffiti (1979)
”Sista natten med gänget”, eller ”American Graffiti” som filmen heter i original, var George Lucas andra film som regissör och blev en gigantisk succé. Inte bara ledde det till att Lucas fick möjlighet att få liv i sitt planerade rymdepos – ni vet den om krig bland stjärnorna – den skapade även Ron Howards karriär och fick tv-bolaget att ge tummen upp åt serien ”Happy Days”.
Filmen om ett gäng ungdomar i början av 1960-talet och deras sista natt innan vuxenlivet ska dra igång exploderade en nostalgisk våg i Hollywood och är idag en klassiker. ”More American Graffiti” som kom sex år senare är närmast helt bortglömd och förpassas – oförtjänt – till högen av undermåliga och fantasilösa uppföljare. Sanningen att säga så är ”Festen är över”, som den fick heta i Sverige, en beundransvärt ambitiös film med de bästa av intentioner.
Filmen skulle nästan kunna kallas för en antologi. Vi får följa karaktärer från första filmen i fyra olika tidsperioder under mitten av 1960-talet, Steve och Laurie är gifta, Terry the Toad är i Vietnam och Milner tävlar i dragracing. Lucas hade idén att filma de olika historierna i olika format, t.ex. så fotades Vietnam-avsnittet med 16 mm kamera medan flower powerstoryn använder sig av split-screens. Inspirerad av polaren Francis Ford Coppolas ”Gudfadern II” ville Lucas göra uppföljaren mörkare och mer komplex.
I princip alla från föregångaren är med, till och med Harrison Ford dyker upp en i cameoroll. Filmen skrevs och regisserades av Bill L. Norton som handplockades av Lucas. Norton varnade för att tidshoppen och olika filmformaten skulle vara för mycket för publiken. Lucas skulle senare erkänna att han haft rätt. Filmen kostade åtta gånger så mycket att göra som ”American Graffiti” men var enligt Lucas så dålig att "it made all of ten cents”.
Som en fristående film faller ”More American Graffiti” också platt, men som ett appendix till originalet, och med de ambitiösa idéerna, så är det en fascinerande och beundransvärd uppföljare.
Daniel Hånberg Alonso
Filmen om ett gäng ungdomar i början av 1960-talet och deras sista natt innan vuxenlivet ska dra igång exploderade en nostalgisk våg i Hollywood och är idag en klassiker. ”More American Graffiti” som kom sex år senare är närmast helt bortglömd och förpassas – oförtjänt – till högen av undermåliga och fantasilösa uppföljare. Sanningen att säga så är ”Festen är över”, som den fick heta i Sverige, en beundransvärt ambitiös film med de bästa av intentioner.
Filmen skulle nästan kunna kallas för en antologi. Vi får följa karaktärer från första filmen i fyra olika tidsperioder under mitten av 1960-talet, Steve och Laurie är gifta, Terry the Toad är i Vietnam och Milner tävlar i dragracing. Lucas hade idén att filma de olika historierna i olika format, t.ex. så fotades Vietnam-avsnittet med 16 mm kamera medan flower powerstoryn använder sig av split-screens. Inspirerad av polaren Francis Ford Coppolas ”Gudfadern II” ville Lucas göra uppföljaren mörkare och mer komplex.
I princip alla från föregångaren är med, till och med Harrison Ford dyker upp en i cameoroll. Filmen skrevs och regisserades av Bill L. Norton som handplockades av Lucas. Norton varnade för att tidshoppen och olika filmformaten skulle vara för mycket för publiken. Lucas skulle senare erkänna att han haft rätt. Filmen kostade åtta gånger så mycket att göra som ”American Graffiti” men var enligt Lucas så dålig att "it made all of ten cents”.
Som en fristående film faller ”More American Graffiti” också platt, men som ett appendix till originalet, och med de ambitiösa idéerna, så är det en fascinerande och beundransvärd uppföljare.
Daniel Hånberg Alonso
