5 saker vi lärde oss från nya dokumentären "Being James Bond"

I väntan på att "No Time to Die" ska dyka upp på biograferna vill Apple stilla vår 007-abstinens med en nyproducerad dokumentär om den odödlige agenten.

"Being James Bond" är en 45 minuter lång tillbakablick på Daniel Craigs karriär i hennes majestäts hemliga tjänst, från debuten i "Casino Royale" år 2006 fram till idag. Ihop med producenterna Barbara Broccoli och Michael G. Wilson från EON Productions bjuder Craig på en ärlig diskussion om vad det innebär att spela James Bond, och såväl sköna anekdoter som uppdragets baksidor får ta sin plats. 

Här är fem intressanta detaljer som omnämns i "Being James Bond".

 

 

 

Filmseriens producent hade haft ögonen på Daniel Craig länge. Hon upptäckte något charmigt hos skådespelaren redan när han dök upp i brittiska kostymdramat "Elizabeth" (1998). Även om rollen diskuterades med mer kända namn som Hugh Jackman och Clive Owen (runt hundra skådisar var påtänkta) så ska Craig ha varit hennes favorit. 

Tanken var dessutom att ge James Bond lite mer emotionella sidor efter en rad rätt överdrivna 007-filmer. Daniel Craig hade den dramatiska tyngd som rollen skulle behöva.

Själv tvekade han. Daniel Craig såg sig inte som en ny 007. Han hade inga coola huvudroller bakom sig, som Pierce Brosnan ("Remington Steele") eller Roger Moore ("Helgonet"), och trivdes bra i sina biroller:

- Jag tyckte jag hade en framgångsrik karriär, mer framgångsrik än jag trodde jag nånsin skulle bli. Jag ville inte göra det. Jag visste inte vad jag skulle göra av det, säger Craig.

 

 

 

Jodå, alla går att övertala. Och hösten 2005 presenterades Daniel Craig som den sjätte skådespelaren att axla 007-rollen. Men pressen var inte imponerade, och speciellt brittiska tidningar och tv-kanaler dissade valet. "James Bland" skrev rubrikerna, och "är vi verkligen redo för en blond Bond?" frågade sig reportrarna hånfullt.

Undertecknad erkänner - även jag var skeptisk till Daniel Craig, som inte hade imponerat på mig med sin dittills mest kända film, "Layer Cake". Men det är ingenting mot det hat som spreds på nätet. Kampanjen CraigNotBond.com tog fart, innan en enda ruta av nya Bondfilmen ens var inspelad. Producenterna var rädda att alla kritiska rubriker skulle påverka moralen på inspelningen av "Casino Royale".

- Någon sa till mig: "Du borde gå online", minns Craig. Jag gick online och läste hela natten. Det var fullt av hat. Men så tänkte jag, "fuck it. Jag vet att filmen kommer bli bra".

Men skvallerpressen visade sig även bli en PR-räddning. En paparazzi-bild tagen på stranden - i scenen där Craig kliver upp ur vattnet - vände diskussionerna till att istället handla om hur sexig och vältränad den nye Bond var.

 

 

 

"Casino Royale" (2006) vände upp och ned på allas förväntningar. Alla spår av tvivel var som bortblåsta, och filmen blev den mest framgångsrika i franchisens historia.

Men att följa upp en succé är alltid en utmaning. Och då hade man inte ens räknat med
en manusförfattarstrejk i Hollywood, som ställde till det rejält för "Quantum of Solace" (2008).

- Vi fick börja filma utan ett komplett manus, och det är aldrig en bra idé, berättar Barbara Broccoli.

- Vi fick inte till storyn rätt, tillägger Michael G. Wilson.

Craig och de andra tycker fortfarande att "Quantum of Solace" är en bra film, men de är ärliga med att den kunde ha gjorts både bättre och tajtare.

 

 

 

"What makes you think this is my first time?"

Sexuell spänning mellan James och de många Bondbrudarna han stött på genom åren är ju inget ovanligt. Men i "Skyfall" blev dialogen mellan honom och skurken Silva (spelad av Javier Bardem) lite för mycket för studion MGM.

Barbara Broccoli insisterade på att scenen skulle få vara intakt, och är idag stolt över sitt beslut.

- Hela den där sexuella anspelningen med Javier... Studion ville klippa bort repliken. Men nej, vi gjorde motstånd. Och på premiären, när scenen kom, jublade alla. Jag vände mig till studiochefen: "Vad var det jag sa?"

 

 

 

Sedan "Quantum of Solace" gör Craig många av sina stunts själv. Men vid "Spectre" bröt han benet, och risken fanns att inspelningen skulle försenas med minst nio månader. Han valde att fortsätta filma med ett "bionic leg" (något som Q har lånat ut, kanske?).

Broccoli berättar att hela öppningsscenen designades om så att Bond kunde smyga fram mellan Dia de los Muertos-firare på Mexikos gator.

- Han var i otrolig smärta och kunde knappt gå, minns producenten.

 

 

Den krävande inspelningen gjorde Daniel Craig utmattad och han började fundera på om "Spectre" fick bli den sista filmen. Två dagar efter avslutad inspelning gav han pressen den ökända repliken: "Jag skulle hellre skära upp handlederna än att spela Bond igen".

- Det var tufft. Jag behövde en paus och komma ifrån det. Jag tänkte, jag kanske är för gammal? kommenterar Craig.

 

 

Craig lyckades övertalas - igen. Och i höst är han bioaktuell med "No Time to Die", som bekräftas vara hans sista i rollen. Efter fem filmer och femton år lämnar han 007 bakom sig. En era går i graven - och för producenterna blir detta början på nästa huvudvärk. Vem ska nu ta över pickadollen och den ikoniska agentrollen?

 

- Jag kan ine föreställa mig Bond efter Daniel Craig, säger Barbara Broccoli lite diplomatiskt i slutet av dokumentären.