Är du som vi och fascinerats av de där bläckfisk-varelserna i Splatoon-universumet på håll? De där varelserna som kan transformeras in i sitt egna bläck? De som har sitt egna språk, och uppträder med egen musik och liksom upptar en ganska stor del av Nintendos fanskara, sett till marknadsföring och sålda spel?
Ändå är vi en ansenlig mängd som helt enkelt inte har lagt tid på spelen. Visst kan det finnas många skäl till varför. Det vanligaste vi brukar höra, och något vi själva kan skriva under på, är just att världen verkar otrolig – om det inte var så att den i stort sett bestod till fullo av multiplayer-inslag. Värt att nämna: MovieZine älskade ”Splatoon 2” när det begav sig, år 2017.
Så nu har Nintendo till synes lyssnat på bönerna hos flera av oss singleplayer-bönor där ute. Kan ”Splatoon Raiders” vara spelet med bläckfiskar som får allt att vända? Vi tror nästan det, låt oss förklara.
5. Bläckfiskar behöver inte alltid squid-kompisar, men det hjälper
Så kallade PvE-upplevelser (Player versus Enemy) finns det en uppsjö av. En av de kändaste kan sägas vara den japanska ”Monster Hunter”-serien, där ”Monster Hunter World” är det spel som satt världen i lågor när det anlände strax innan pandemin. I korta drag är det ett spel där du, ensam eller med kamrater, kan ta del av en njutbar loop av att sänka gradvis starkare bestar och dinosaurieliknande bossar.
För varje monstrum du tar ner på jorden får du mer loot och delar som kan utsmycka din karaktär och ge den starkare rustning så du kan ta ner än mer hårdhudade varelser. Och så fortsätter det.
”Splatoon Raiders” har starka drag av denna sorts spel, där du kan utsmycka dig och uttrycka din personlighet i takt med att du blir duktigare. Och märk väl, detta är ändå ett spel som blir roligare med kamrater. Nintendos marknadsföring må ha tryckt hårt på att det äntligen är ett singleplayer-spel, men upplevelsen blir desto starkare om du kör spelet tillsammans med kända kamrater, eller rycker in och hjälper nya spelare. Det har ett socialt lager som lyfter hela spelet, utan tvång.
4. Solo-arenan kan bli intensiv, med riktigt svåra bossar
Det må se gulligt ut, det må låta pittoreskt, och kanske är det här med bläck och motion controls för att styra siktet inte alls din grej? Men tro oss, efter en timma eller två har du vant dig vid bläckfisk-språket, du kommer ha lärt dig dyka strategiskt från färgpool till uppför märklig terräng för att förvirra fienderna.
Det där med motion controls är inte alls så svårt som det kan verka till en första början. Vi är själva tacksamma för att singplayer-aspekten av spelet gör att vi kan lära oss i egen tid.
Sen blir det förbannat svårt ibland. Det är bara positivt. När du känner att spelet gett dig alla chanser att lära sig tricksen och bli intuitiv med kontrollen – och DÅ ger dig en ordentlig utmaning? Det är något av den bästa sortens balans i progression och utmaning som ryms här.
3. Äntligen ett spel där solo-raids funkar på Nintendos manér
Nintendo har en historia av att komma till nya genrer lite senare och till slut göra det på sitt alldeles säregna sätt. Se bara hur charmig ”Luigi’s Mansion” tolkar skräckgenren, eller hur ”Pikmin” tolkar realtids-strategispel.
”Splatoon” var länge Nintendos svar på PvP (Player versus Player) shooters som Call of Duty, Overwatch, Apex Legends, med mera. Med den lilla skillnaden att du förstås inte skjuter traditionella kulor och ”dödar” dina motståndare. Utan istället sprejar du olika sorters färg över hela banan och på dina fiender, i ett hopp om att få täcka störst del av banan med just ditt lags färger.
Och nu har du så en utvecklad version på raider från ”Monster Hunter” och liknande titlar. Som vanligt är det…Nintendo-ovanligt. Strukturen sköts på manér du kanske inte väntar dig från genrens mer kända delar i genren. Men det är förträffligt och uppfriskande.
2. Utveckling av seriens ”Salmon Run”, med sill! Förlåt, med STIL
I tidigare delar av ”Splatoon” fanns där en mindre del av spelet som var just intresserad av solo-spelande, ”Salmon Run”. Det var tydligen designat för när du var på språng, eller ville öva på manövers och ha ett njutbart sätt att vara solo och ändå njuta av världen och mekaniken.
Här har de alltså tagit liknande fula fiskar och utvecklat läget långt över förväntan. Fiskarna är fortfarande hiskeliga.
1. Äntligen en fullblods-kampanj. Var du än är, när du än är det
Som vi nämnt kan du alltså spela kampanjen i ”Splatoon Raiders” med kamrater, och vi rekommenderar att prova på det – även med främlingar. Det är varierat, fyllt till bredden med utmaningar och oväntat ohyggliga undervattensdjur (men på land). Kampanjen tar cirka 15 timmar för en van spelare av shooter-genren, men sedan finns det en uppsjö innehåll som kan räcka hela den längden ännu en gång
Storyn må i sig inte vara så mycket att hänga i granen – vårt glada gäng äventyrare är på jakt efter fiskarnas skattor och kommer till en alldeles särskild märklig ö, full av märkligheter.
Här sugs vi raskt in i en orkan med en ljuspelare i mitten, och vips så är vi strandade på ö-kolonin bland fiskar och skatter. En fin set-up för att färga fiskar blå och gul ändå!
Och det är fullt av färger och knäppa varelser om vartannat. Vi kunde önskat att fiendetyperna inte upprepades fullt så mycket, men det gör inte något när du har fullt upp med skjuta deras gulliga trynen.
Visst är spelet inte ett så-kallat fullpris-spel. Men det lyckas ändå vara charmerande gediget, hela vägen.
”Splatoon Raiders” är prissatt i en mellan-nivå av Nintendos moderna Switch 2-spel. I vår bok är det bara en fördel. Visst sänker det förväntningarna på spelet en smula, så vi inte förväntar oss ett fullt lika varierat och påkostat spel som ”Donkey Kong Bananza” eller något nytt spel i ”Legend of Zelda”-serien.
Men du har nästan aldrig tråkigt i spelet. Vi har hört spelare lägga mer än 30 hela timmar och fortfarande ha roligt med spelet, och hitta nya utmaningar för jämnan. Kontrollen är intuitiv och polerad, likt i tidigare tre ”Splatoon”-delar.
Prestandan i ”Splatoon Raiders” är imponerande för alla mängder av fiender och färg som ryms på skärmen, och musiken är så där urballad som man väntar sig när det kommer till just Nintendos egna bläckfiskar.
Och till sist: Du kommer vänja sig vid att detta spel kommer bjuda på överraskningar runt varje hörn, och om det inte är det högsta betyget vi kan tänka oss så vet vi inte vad.
2026 blev året vi valde att låta oss förtjusas av bläckfiskar, vi tror det kommer gälla dig med.
”Splatoon Raiders” släpptes till Nintendo Switch 2 den 23 juli.
Läs också: Efter kritiken – Nintendo-spel blir billigare
Läs också: 10 spel jag längtar efter att få spela på Nintendo Switch 2