Zombieland 2009

Zombieland poster

Synopsis

Columbus har för vana att fly från det som skrämmer honom. Tallahassee är inte rädd för något. Om han var det skulle han spöa upp det som skrämmer honom. I en värld som är översvämmad av zombies är dessa två de perfekta överlevarna, men nu måste de möta sina största motståndare hittills - varandra.
Ditt betyg
3.4 av 2,585 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Daniel S Ogalde

13 oktober 2009 | 15:49

Årets kultfilm är här

Ruben Fleischers zombiekomedi "Zombieland" känns som den första filmen sedan Romeros banbrytande dagar, som verkligen kan återupprätta kultrullens innebörd. En sådan som fler än bara nördar faktiskt kan relatera till. För det här är smaklöst blodig humor som förvrider ansiktet på sin publik i vanvettigt skratt, vare sig du tror dig tillhöra målgruppen eller ej.
Förståligt nog är det många som rynkar på näsan vid tanken på levande lik vars högsta önskan innan de förvandlas till kompost är att suga hjärnan ur första bästa dumskalle som inte har vett nog att springa. Med tiden har zombisarna blivit rejält klipskare och kvickare men fortfarande tycks den underliggande innebörden av genren undgå allt för många. Den om massans likriktning och samhällets självdestruktion för att inte tala om själva kampen för överlevnad. Tolka det hur man vill, varje monster har sin symbolik.
 
Men hittills har en fascination för zombies följts av en rejäl nördstämpel. Något som även Rhett Reese och Paul Wernick skickligt spelar på när de skrivit manus till antagligen 2009-års kultfilm. För "Zombieland" är lika mycket ett homage som en parodisering av sin stilart. Här lanseras inte mindre än 47 överlevnadsregler varav många utgått från år av bokstavligen hjärndöda monsterfilmer. Exempelvis "Double tap", har du skjutit en zombie ska du alltid skjuta den en gång till för att vara på den säkra sidan, oneliners som "Nut up or shut up!" som för alltid kommer att en framtida plats i första bästa scifi-konvent.
 
Och utan att förlora sin trovärdighet lanserar "Zombieland" en kvartett komiskt udda antihjältar. Woody Harrelson som rednecken Tallahassee som hatar levande döda lika mycket som han älskar twinkies. Abigail Breslin och Emma Stones som de två systrarna Little Rock och Wichita som lurar byxorna av vem som helst medan Columbus (Jesse Eisenberg) är nörden som tack vare sin tvångmässiga livsfilosofi överlevt så långt. Det är välspelat och vältajmat där skådespelarna satts på improvisatoriskt prov med hysteriskt resultat.
 
Utan att vara övertydlig märks det att regissören Ruben Fleischer ansträngt sig med detaljerna. "Jag tyckte det var viktigt att alla zombisar skulle ha kläder så man kunde ge de en bakgrund", talat som en sann perfektionist. Någon med vett att uppskatta den annars så underskattade odödingen och som i slutändan skapat några av filmhistoriens snyggaste och roligaste inledningsscener i film.
 
Det är viktigt att komma ihåg att "Zombieland" inte är filmen om smittan, början på undergången eller någon sorts postapokalyptisk överlevandsskräck. Snarare är det en mörk komedi som blandar skratt, rädsla och en del sorgliga element. Ett drama om man så vill som råkar utspela sig i det mest udda scenario.
 
I stil med "Shaun of the Dead" är det här den återupplivning som en halvdöd filmkategori är i digert behov av. En mångsidig krydda som lyfter hörnen på de flesta munnar och inte minst är den revansch vi nördar längtat så mycket efter. Årets kultfilm är här.
| 13 oktober 2009 15:49 |