Zombeavers 2014

Festivaler är ett utmärkt tillfälle att kolla in annat än stora studiofilmer. "Zombeavers" är kanske en av de mest omtalade lågbudgetfilmer som Tribeca Film Festival valde ut till sitt program, och filmen hade världspremiär inför fullt hus. Inte konstigt kanske eftersom filmens trailer sågs över 2 miljoner gånger på bara någon månad. En riktigt efterlängtad rulle med andra ord.

Jenn, Mary och Zoe, tre 24-åriga tjejer, har planerat att tillbringa helgen i en stuga ute på landet. De tänker bada, lata sig och njuta av tjejsnack, och framför allt inte bekymra sig över killar. De till och med lovar varandra att inte använda sina mobiler under hela vistelsen i solidaritet med Jenn som svikits av pojkvännen - efter en fest syntes han hånglades med någon annan på ett Facebook-foto.

Nere vid sjön ser tjejerna en bäverdamm indränkt i en radioaktivt grön vätska, som de avfärdar som bäver-urin. Samma kväll dyker de tre pojkvännerna överraskande upp, men de oinbjudna gästerna bleknar i jämförelse med de varelser som snart kommer att förvandla vistelsen till en mardröm.

Det är inte meningen att någon ska ta splatter- och gore-filmer på allvar. Så det största misstag en sådan här B-film kan göra är att försöka vara bra. Lyckligtvis har "Zombeavers" fattat det.

De leker glatt med alla stereotyper för genren. Tjejerna - den ömtåliga blondinen, den duktiga brunetten med stora glasögon, och den bitchiga, punkigt svarthåriga tjejen - har beklätts med muskorta shorts, och mer eller mindre genomskinliga toppar. Filmen fylls med sexskämt, toppless-scener, och - som pricken över i:et - lite lesbisk sensualism. Och så blod förstås, som i en sådan här skräckis helst ska komma i samband med grym och underhållande kroppsstympning. De här dragen funkar smart nog på två plan. Dels ger man huvudmålgruppen precis vad de vill ha, och lite till. Och dels vinner man över den ironiska skaran av publiken där många recensenter befinner sig.

En del av den pök-centrerade dialogen är så tafflig att den faller platt, men det mesta är så uselt att det blir bra, och det var längesedan jag skrattade så mycket åt en sådan här splatterrulle.

Bävrarna är så kackigt ihopsatta och animerade att det är en fröjd att se. På en så liten budget som skaparna hade var det inte snack om att använda CGI-effekter, vilket inte heller var en "look" de var ute efter. Istället hämtade de inspiration från bland annat 80-talsrullar som "Gremlins", där alla effekter gjordes framför kameran istället för efteråt, och resultatet är att bävrarna ser ut som ett gäng muppar med rabies.

För regissören Jordan Rubin är det här långfilmsdebut, men han har skrivit mycket komedi innan och bland annat samarbetat med självaste Judd Apatow på ett kortfilmsprojekt. Med sådana personer bakom sig, och med det snack som "Zombeavers" redan lett till kommer vi säkert att få se mer av Rubin i framtiden. Och gärna det.