Wonder Woman 1984 2020

Action Äventyr Fantasy
USA
151 MIN
Engelska
Wonder Woman 1984 poster

Synopsis

I "Wonder Woman 1984" lever Diana Prince i tysthet bland de dödliga i ett livligt, snyggt 1980-tal - en era full av överdrifter och strävan efter att ha allt. Trots att hennes krafter är på topp håller hon en låg profil, sköter om gamla artefakter och utför bara sina superhjältehandlingar inkognito. Men nu måste Diana ställa sig i rampljuset och med all sin visdom, styrka och mod rädda mänskligheten från en ny värld.
Ditt betyg
2.3 av 90 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Annika Andersson

27 december 2020 | 10:00

Välbehövligt budskap om hopp i snyggt actionpaket

Två och en halv timmes fartfylld action med charmiga Gal Gadot, Chris Pine, Kirsten Wiig och Pedro Pascal. Inte helt på föregångarens nivå, men fortfarande en snygg och underhållande superhjältefilm som tillhandahåller precis den lagom dos mirakel vi behöver i dessa tider.
Patty Jenkins efterlängtade uppföljare till “Wonder Woman”, av många ansedd som den bästa DC-filmen någonsin, hoppar fram i tiden från första världskriget till det pastellfärgade 80-talet. Diana Prince (Gal Gadot) jobbar på Smithsonian i Washington DC när hon inte swischar runt som Wonder Woman och räddar joggare från att bli överkörda, eller intar ensamma måltider på stadens uteserveringar. Hennes älskade Steve Trevor (Chris Pine) dog ju för flera decennier sedan och Diana har accepterat ett liv i ensamhet.

Men så en dag på jobbet träffar hon den klumpiga och tafatta Dr. Barbara Minerva (Kirsten Wiig). Ett parti stulna antikviteter har kommit in som Barbara ska hjälpa FBI att katalogisera, och bland dem finns en magisk kristall som på Aladdin-vis kan uppfylla ens önskningar (här dock en per person). Både Diana och Barbara har varsin önskning, men ingen av dem anar vilket högt pris som ska komma att krävas i gengäld…

Någon som har mer kunskap om kristallen däremot är den fifflande, självcentrerade oljemagnaten Max Lord (Pedro Pascal i en högst annorlunda roll från “The Mandalorian”). Max är desperat då affärerna går dåligt, men hans ständiga jakt på mer, större, och bättre får honom att ta beslut som ska komma att hota hela världsordningen.

De två och en halv timmarna är fyllda med 80-talsaction, för även manusplotten som för dem till Egypten har element av den tidens äventyrsklassiker satta i exotiska mellanösternmiljöer. Det lutar mer åt "Indiana Jones" och gamla Stålmannenfilmer än nutida superhjältefilmer med andra ord. Scenografin är snygg men framförallt kostymerna - Dianas klassiska garderob är ett under av god smak medan scenerna med hennes manlige väns uppfällda kragar, uppkavlade ärmar och midjeväskor känns inlagda för att roa.

Gadot är lika autentisk och perfekt för rollen som i ettan, men allt runt omkring henne är nu större och spretigare och tävlar om uppmärksamheten så att hennes karaktär få stå tillbaka en smula. Wiig är utomordentlig i sin roll som den osäkra Barbara, charmigt tafatt till en början, blomstrande när önskningen börjar gå i uppfyllelse, för att sedan ta en överraskande men lika välspelad karaktärsvändning. Pascal är underhållande på Saul Goodmanskt bilhandlartypsätt, och att han gick från den hårdkokta "The Mandalorian" till detta gör det lite extra roligt även om jag nog kanske tycker han är mer i sitt esse i den förstnämnda typen av roll.

Öppningssekvensen är den snyggaste och bäst strukturerade i hela filmen. Vi träffar återigen Diana som barn (Lilly Aspell) på ön Themiscyra när hon tävlar i en sorts Olympiska Spelen-liknande utmaning mot vuxna kvinnor - och leder! De akrobatiska, wuxia-inspirerade momenten är vackert filmade och håller spänningen på topp. Poängen med sekvensen är dock vad hon lär sig om vikten av att hålla sig till vad som är rätt och riktigt, något som gör sig påmint när hon senare tvingas till svåra val.
 
Dessvärre håller inte resten av filmen samma nivå varken vad gäller visuell sammanhållning eller berättarmässigt, och dessutom känns den lång. Det räcker inte med action om det inte finns nog med substans, och berättelsen är inte på samma nivå som ettan. Här finns dessutom ingredienser av stråkmusiksackompanjerad melodrama. Trots det bjuder "Wonder Woman 1984" på enormt välkommen eskapism efter ett år som 2020! Lanseringen på självaste juldagen när man gärna vill frossa i sagor, myter, mirakelfilmer och äventyr är perfekt - för USA-publiken åtminstone! Sverige får hålla ut lite till.
| 27 december 2020 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (12)
3
Jag förstår verkligen de som har svårt att komma över den något konstiga handlingen. Filmens skurk är en sten som uppfyller ens önskningar men tar något i gengäld. Kaos utbryter och allt går åt skogen. Det känns som att manusförfattarna utgick från vissa element de ville ha med i uppföljaren och behövde komma på en handling som tillgodosåg alla deras punkter. Det blev tyvärr inte bra, Wild Wild West-varning utfärdas. Men bortser man från den lökiga och barnsliga handlingen är Diana lika cool som vanligt. Här brottas hon med sin egen lycka och vad som är rätt. Vi får återse det fantastiska Themiscyra i en återblick och lär oss lite mer om Wonder Womans krafter. Hon lär sig fortfarande om vilka möjligheter hon har och är även här filmens starkaste kort. WW84 må vara en mindre lyckad parentes, men bevisar ändå att WW är det starkaste kortet i DCU och jag hoppas det blir fler filmer med Gal Gadot som Wonder Woman. 3/5
Läs mer
2
En riktigt stor besvikelse. Väldigt rörig film med flera logiska luckor och en konstig handling som aldrig blir riktigt spännande eller intressant. Genomgående dåligt skådespel från flera håll. Jag tyckte den första filmen var bra men det här är något helt annat.
Läs mer
5
Grym!!
Läs mer
Visa fler