Wind River 2017

Wind River poster

Synopsis

En dag finner viltvårdaren Cory Lambert det frusna liket av en ung kvinna som tillhörde traktens urinvånare. Det visar sig vara Lamberts döda dotters väninna Natalie, vilket väcker smärtsamma minnen till liv. FBI skickar Jane Banner från Las Vegas-kontoret, som anländer i en vräkig SUV, lika illa lämpad för vildmarken som Banner själv. Banner och Lambert utgör ett högst omaka par i jakten på mördaren.
Ditt betyg
3.6 av 179 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Jake Bolin

6 januari 2018 | 10:00

Förstklassig thriller i vintermiljö

Liksom ”Sicario” och ”Hell or High Water” är Taylor Sheridans senaste en thriller av yppersta klass, en modern western med ett distinkt tilltal och ett oförställt patos.
Taylor Sheridans Hollywood-karriär har inte precis följt mallen. Efter en femtonårig räcka småroller i anonyma eller tämligen mediokra TV-serier – den relativa toppen nådde han som det stelbenta sheriffbiträdet David Hale i motorcykelgängstravestin ”Sons of Anarchy” – lade den då fyrtioårige Sheridan skådespeleriet åt sidan, för att istället göra ett försök som manusförfattare.
 
Hans första alster hette ”Sicario” (2015), regisserades av Denis Villeneuve och hyllades globalt av en enig kritikerkår. Det rörde sig inte om nybörjartur. För manuset till en av 2016 års årets bästa filmer, bankrånardramat ”Hell or High Water” Oscarsnominerades den förre detta birollsveteranen, och med ”Wind River” fullbordar han en trilogi som många menar är det bästa som hänt den amerikanska thrillern sedan nittiotalets första hälft.

Sheridans rykte som manusgud har dessutom hjälpt honom hela vägen upp i registolen den här gången. Frånsett den preskriberade mikrobudgetskräckisen ”Vile” (2011) var han fram till nu novis i det sammanhanget, men det är ingenting som märks. Tänk vad många år denna hyperbegåvade filmskapare ödslade bort på lättförglömliga inhopp i tv-produktioner som ”Dr. Quinn” (1997) och ”CSI: NY” (2005)!

Eller, om man är utövare av glaset-är-halvfullt-livsfilosofin: Vad bra att en individ med livserfarenhet och ett visst mått av mognad fick tid att formulera sitt ärende och sin konstnärliga vision i lugn och ro, och tack Gode Gud att ströknäck som ”V.I.P” (2001) eller ”Walker, Texas Ranger” (1995) kunde försörja honom under tiden.

Efter att undersökt USA:s/Mexikos droghandel och den förödande effekten av inhemsk, vettlös kapitalism på västra Texas fokuserar Sheridan den här gången blicken på en gammal öm punkt i den amerikanska självbilden: behandlingen av landets urinvånare.

I ett genomfruset indianreservat i Wyoming hittar viltvårdaren Cory Lambert (Jeremy Renner) liket av en ung kvinna, hemmahörande i reservatet, våldtagen och med största sannolikhet mördad. Den lokala polisstyrkan är blygsam i storlek och får enligt standardprotokoll understöd av FBI, den här gången representerade av den färska agenten Jane Banner (Elizabeth Olsen). Hon är ditskickad från Las Vegas med kort varsel och därför illa förberedd på det oförsonliga klimatet, men slipper ändå tillbringa filmen med att dratta omkull i snön och gnälla på omständigheterna. En kaxig stadstjej som tar hjälp av en tjurig men godhjärtad viltvårdare för att spåra en kvinnomördare?

På åttiotalet och/eller med en mindre ambitiös författare hade det upplägget bäddat för en förutsägbar orgie i klichéer, men manuset är kliniskt fritt från trötta genrekonventioner. Sheridan kan till och med skildra en trovärdig mexican stand-off när lusten faller på, hur den uppstår och hur oglamoröst det förmodligen låter när genuint livrädda människor pekar på varandra med skjutvapen. En ”Neo-Western” kan knappast bli bistrare. Hjältens häst är utbytt mot en snöskoter och den vite mannen behöver inte längre förtrycka ursprungsbefolkningen aktivt, eftersom det är smidigare att isolera dem i ghetton där de kan utrota sig själva med hjälp av droger och fattigdom.

Liksom de två föregående (men fristående) filmerna är ”Wind River” en säreget lyckad blandning av spänning, hårdför realism och väl avvägd samhällskritik. Mixen har kommit att bli Sheridans signum inte för att den i sig är unik för honom, utan för att han sammansmälter elementen till en helhet där ingenting sker på bekostnad av något annat. Det finns inga plakat med budskap som skymmer sikten, heller inga överkonstruerade intriger eller enkla lösningar. Dramaturgin är uppfriskande vårdslös mot publikens förväntningar utan att reducera sig själv till ett chocksökande experiment.

Denna avslutande del i Sheridans "trilogi" om USA:s själskadebeteende har sett till tempo och atmosfär en andlig kusin i Sean Penns mästerliga ”The Pledge” (2001), vilket knappast är en nackdel. Det är det givetvis inte heller att ha en Jeremy Renner nära ”The Hurt Locker”-form.

Den enda frågan som återstår är vad Taylor Sheridan ska lägga sina Kung Midas-fingrar på härnäst. Uppföljaren till ”Sicario” är redan skriven och väntar på att bli filmad. Den är tänkt att utgöra del två i en egen trilogi. Det börjar kännas som att det där karriärbytet var rätt drag.
| 6 januari 2018 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (5)
Jag fattar ingenting. Varför har den här filmen fått så överdrivet goda recensioner? Den är inte helt dålig, men absolut inte så spännande och gripande som många verkar tycka. Tvärtom är den synnerligen seg och handlingen går i cirklar. Det snöiga landskapet verkar göra folk i extas. Själv tyckte jag miljöerna blev enformiga. Jeremy Renner spelar en av sina dussinkaraktärer på autopilot - en fåordig tuff kärv jägare som "hjälper till" i utredningen kring två döda personer som påträffas i snön. I själva verket utnämner han sig själv till polis, åklagare, domare och bödel för att hämnas ett mord han inte har ett smack med att göra. Att handlingen utspelar sig i ett indianskt reservat känns politiskt korrekt men adderar inget till handlingen egentligen. Det ska bara bekräfta hur eländiga liv dessa native Americans lever pga den onde vite mannen. Faktum är att jag aldrig sett en film med native Americans där dessa framställs som lyckliga, harmoniska och framgångsrika. Men självklart är dock Jeremy Rennerrs coola karaktär supertjenis med indianerna, trots att han är en så kallad viting. Elisabeth Olsen är alldeles för ung för att fungera som trovärdig FBI utredare från Fort Lauderdale. Hon gör det mesta av sin roll men lyckas inte riktigt hela vägen pga ålder och utseende. Det finns flera fullkomligt ologiska scener som t.ex. pepparspray-skjutningen i trailervagnen, mammans självmordsförsök där ingen ingriper samt skjutningen mellan vakter och polis. Men visst, något måste hända i en annars händelsebefriad film. För vad filmen framför allt saknar är spänning! Mordutredningen går i snigelfart och sammanbitna klyschiga dialoger avlöser varandra utan att föra handlingen framåt. Efter 2/3 av filmen avslöjas också hur de båda personerna miste sina liv och då är det liksom game over. Resten blir bara en trist transportsträcka till sluttexterna börjar rulla. För min del blir det en svag 2/5
Läs mer
3
En ganska ordinär mordhistoria med en antagonist som dyker upp så plötsligt att man skulle kunna hävda att det är en ren deus ex machina. Dessutom är antagonisten så omänskligt rå och utan konsekvenstänk att trovärdigheten sjunker i botten. Elizabeth Olsen gör en bra insats som FBI-agenten Jane Banner, men hon ser inte ut att vara en dag över 25 (hon var runt 27 när filmen spelades in) och det gör att det blir svårt att ta hennes karaktär helt på allvar, för mig. Annars fanns det inget att anmärka på, men bristerna är så många och omfattande att betyget inte kan bli mer än 5/10.
Läs mer
4
Oerhört vacker, vindpinad och trevat spännande thriller. En modern cowboyfilm med en Jeremy Renner i högform. Oerhört nära full pott och med ett tillfredställande klimax. 4/5
Läs mer
Visa fler