Wild Tales 2014

Drama Komedi Thriller
Argentina
122 MIN
Spanska
Wild Tales poster

Synopsis

Pedro Almodóvar har producerat Damián Szifrons film där hämnden är det återkommande temat. Argentinas Oscarsbidrag 2014 är sex stycken historier om svekfull kärlek, det förflutnas återkomst, en tragedi, våldet i vardagen – allt som för människorna mot avgrunden och njutningen av att fullständigt tappa kontrollen.
Ditt betyg
3.8 av 154 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Info

Originaltitel
Relatos salvajes
Biopremiär
27 februari 2015
DVD-premiär
17 augusti 2015
Språk
Spanska
Land
Argentina
Distributör
Scanbox Entertainment
Längd

Recensent

Nils Karlén

22 januari 2015 | 10:00

Lysande argentinska våldsberättelser

Argentinas Oscarsnominerade antologifilm är en frisk fläkt i form av sex berättelser om kall, rå hämnd serverad med stil och en stor skopa svart humor. Trots en del ojämnt berättande är det svårt att inte rekommendera Damián Szifróns smått briljanta satir.
Det ska sägas direkt, ju mindre du vet om "Wild Tales" innan du ser den, desto bättre. För om det är något som den argentinske regissören och manusförfattaren Szifróns lyckats med här är det att få det sex filmnovellerna att ta de mest oväntade vändningarna som möjligt, och knyta ihop säcken på bästa möjliga vis. Ta den inledande historien där den försmädade klassiske musikern Gabriel Pasternak i en diabolisk plan för att hämnas alla som förorättat honom i sitt liv lyckas samla dem på en och samma plats, för att sedan sätta sin hemska plan i verket. Utan att säga direkt vad den involverar kan jag säga att det var länge sedan jag såg en sådan effektiv och chockartad öppning i en europeisk film.

Och så fortsätter det – en servitris och en kockerska diskuterar om de ska döda den enda kunden i deras restaurang, en lokal maffiaboss. Två bilister börjar duellera ute på den argentinska landsbygden och befinner sig snart i en eskalerande road rage-historia. En medelålders ingenjör kämpar förgäves med kommunala parkeringsvaktbolaget – och bestämmer sig för att slå tillbaka på det sätt han gör bäst.  En rikemansson kör i fyllan på en gravid kvinna och smiter från platsen, varpå hans rike pappa påbörjar en lång serie mutförsök för att låta familjens fattige trädgårdsmästare ta skulden i sonens plats.

I grunden skildrar Szifrón helt vanliga människor som av omständigheter pressas till det yttersta, tills alla fördämningar brister. I filmens kanske starkaste episod– den avslutande historien om ett påkostat bröllop som spårar ur fullständigt när bruden får reda på en hemlighet – är det kanske tydligast. Érica Rivas storspelar som den försmådda bruden som plötsligt bestämmer sig för att festa på hennes egna villkor och låter kalaset ta en vändning som skulle få von Trier att bäva. Det är sorgligt, dramatiskt, och mycket roligt.

Det finns likheter med klassiska skräckberättelser här, som "Twilight Zone" eller "Tales from the Crypt". Inte i meningen att det handlar om klassisk skräck, men att filmen aldrig låter rollfigurerna vila utan hela tiden vrider åt ett extra varv, tills man sitter i biofåtöljen och kipper efter andan och skrattar om vartannat.

Mycket har gjorts av det faktum att spansk films underbarn Pedro Almodovar har producerat filmen, och visst kan man se spår av hans filmmakande här och var. Men det här är ändå Damián Szifrón verk från början till slut och om du någon gång behöver en ursäkt för att upptäcka en argentinsk regissör så har du nu fått den.
| 22 januari 2015 10:00 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Det första som slog mig under Damián Szifróns Wild Tales är tempot under den första berättelsen av sex historier. Redan här sätter Szifrón ribban högt i denna mörka komedi och vad som sedan följer är sex porträtt ur Argentinas samhälle med alla samma tema: hämnd. När filmens fjärde historia går av stapeln hinner man också reflektera över den senaste perioden i Sverige angående Oscarnomineringarna och hur "Wild Tales" kanske är jurygruppens mest vågade barn i den kategorin. Främst för att den räknas som en humorfilm men även för dess stämpel som utländsk film. Men det är här filmen har sina styrkor, i korta drag handlar det främst om vardagliga i-landsproblem och hur individerna i filmen löser dessa på olika sätt om än extrema. För att inte avslöja allt för mycket om filmens innehåll kan man säga att Wild Tales fungerar som en utmärkt berg-och-dal-bana-underhållning utan spärrar för åskådaren. Skådespelarna och produktionen är så pass hög att inget känns som ett löjligt nog för regissören, även filmens inledningsbilder avbildar regissören som den räv han är gentemot producenterna som rovdjur. Och så kan man sammanfatta filmen, detta är räven bland resten av rovdjuren i kategorin "Bästa utländska film". Sist men inte minst så avslutas filmen också med en av de bästa "man-crying-scenes" som enkelt kan mätas med Johannes Bah Kuhnkes liknande scen.
Läs mer