Wild Hogs 2007

Fyra medelålders män byter tv-soffan mot mc-sadeln, i vad Disney kallar ”en oförglömlig resa” (vilket är lite väl att ta i) och ”en av vårens stora filmsuccéer” (vilket dessvärre är sant).

Doug (Tim Allen) är tandläkaren som kräver samma respekt som en riktig läkare. Woody (John Travolta) är advokaten på väg att förlora både jobbet och sin supermodell till flickvän. Bobby (Martin Lawrence) har en fru i karriären men sitter själv fast på ett äkta skitjobb. Dudley (William H. Macy) är datanörden som misslyckas med att kommunicera med sin iMac lika mycket som med kvinnor. Familjerna visar dem ingen respekt och graven närmar sig. Det finns bara en sak att göra för Fläskkvartetten; återupptäcka de vilda ungdomsåren på en spontan motorcykelresa genom landet. De fyra barndomsvännerna slänger bort mobilerna och trycker ner gasen på väg mot friheten, men har givetvis inte räknat med att stöta på ilskna tjurar, flörtande poliser, eller riktiga mc-gäng som får för sig att döda dem.

Det måste vara rätt chilligt att vara världens största underhållningsbolag. När Disney inte bryter ny mark med dataanimerade barnfilmer eller producerar välgjorda och påkostade piratfilmer, roar de sig med att skapa meningslösa uppföljare till sina gamla animerade klassiker, eller skapa familjefilmer efter gamla beprövade recept - med hushoran Tim Allen alltid i huvudrollen.

För kom inte och säg att ni inte känner igen konceptet. Allen är mannen vars position som familjens överhuvud på något sätt är ifrågasatt eller hotat. Martin Lawrence är skrikig och orsakar huvudvärk. John Travolta dansar så fort han får chansen. Och William H. Macy, den ende i gänget som kan titulera sig skådespelare, får enbart bidra med att krocka med sin motorcykel gång på gång på gång. ”Wild Hogs” är en rätt skamlös blandning av stereotypa karaktärer och samma skämt som upprepas några gånger för mycket, inte sällan med en rasistisk eller homofientlig underton. Det sägs att Hell’s Angels hotade stämma filmbolaget när det blev känt att deras namn skulle användas i filmen. Jag förstår dem. Jag skulle inte heller vilja förknippas med något på förhand så dömt att kollapsa.

Men värst är att det går hem. Det sitter verkligen folk intill mig som skrattar konstant och tycker att det här är det bästa de sett. Jag får erkänna, jag kände mig själv måttligt underhållen stora delar av filmen. Det är lite befriande att bänka sig framför något korkat som ”Wild Hogs” och bara fnissa åt vuxna män som dödar sina karriärer. Tempot är hyfsat högt och några av fånigheterna roar vare sig man vågar erkänna det eller inte.

Det läskiga är ändå, säga vad man vill om manusets kvalitet eller insatserna från Allens, Lawrences, Travoltas eller Macys sida – ”Wild Hogs” är en av de filmer som gett dem som mest klirr i kassan hittills. Hjärndöda komedier signerade Disney kommer troligtvis alltid gå hem lika bra.