Warcraft: The Beginning (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Det fredliga riket Azeroth står på randen av ett krig och deras invånare hotas av skräckinjagande inkräktare; orker, som är på flykt från sin egen döende värld för att kolonisera en annan. När en portal mellan de två världarna öppnas måste en armé kämpa mot total ödeläggelse, och en annan för att undvika att utrotas. Och mitt i kriget, på varsin sida av slagfältet, kämpar två hjältar för sina familjer, sitt folk och sina hem.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: WARCRAFT: THE BEGINNING

Brutalsnygg fantasyfest för fansen
Duncan Jones levererar en enormt underhållande kitsch-cocktail med grym känsla för action och stil.
En stor del av min gymnasietid spenderades i Elwynn Forest, bland Murlocs och Kobolds ("You no take candle!") och väntan på den här filmen har därför varit lång. Duncan Jones, med sci-fi-pärlan "Moon" som främsta merit, fick det omöjliga uppdraget att ta Blizzards älskade och massiva värld till vita duken och axlade därmed miljontals spelares förväntningar. Inte lätt alls såklart, men mot alla odds levererar han här från första bildrutan och det märks tydligt att han är ett stort fan av källmaterialet.

Travis Fimmel spelar Anduin Lothar, en härförare från människornas huvudsäte Stormwind. När mystiska attacker tar plats runt om i riket ackompanjerade av rykten om enorma gröna bestar blir det upp till den skäggige svärdssvingaren att undersöka saken. Vad är det som attackerar dem, och kanske ännu viktigare, varför?

På andra sidan konflikten möter vi Durotan, spelad av Toby Kebbell. En konfunderad och på många sätt tvivlande orch-hövding med ansvar över Frostwolf-klanen. När den mäktige Gul'dan samlar alla orchstammar för en invasion av människornas värld Azeroth, lyder han motvilligt, men tvivlet gror så sakteliga. Vad slåss de för? Och för vem?

Första gången jag får se Durotan blir jag tvungen att dra efter andan. Med en närbild på det stora monstrets ögon (trailern gör det inte rättvisa, se den på IMAX) sätter specialeffektsteamet tonen direkt. Han känner något därinne under alla tänder och ärr, det syns tydligt, och efterföljande scener håller samma brutalhöga standard. Det är utan tvekan de absolut mest välgjorda animerade varelserna som någonsin satts på film vi har att göra med här. Jag är sanslöst imponerad. 

Handlingen är förhållandevis rudimentär, och det finns mycket (mycket, mycket, mycket) mer att ösa ur från Blizzards över 20 år gamla Warcraft-historia än så här, men för den oinitierade kan jag tänka mig att det trots detta kan vara rätt svårt att hänga med tidvis. Det är många olika namn på personer och platser som svischar förbi, och det är inte alltid helt lätt att veta vilket som hör till vad, även om jag som Warcraft-fantast ler varje gång en blinkning till spelen gör entré. En del logiska luckor smyger sig också med för att försvåra ytterligare,  och dessa stör såklart helhetsintrycket. 

Tempot är högt i "Warcraft", och ibland önskar jag att skeenden hade fått ta lite längre tid på sig. Ibland känns det som att relationerna, åtminstone vissa av dem, inte har fått marineras tillräckligt länge för att förtjäna eventuella payoffs, och filmen lider lite av att nästan rusa från scen till scen. Inför uppföljaren vill jag gärna ha mer fokus på karaktärerna, även om många fina ögonblick faktiskt hinns med redan nu. 

Sammanfattningsvis då? Ja, olyckskorparna har flugit lågt över en av de mest ambitiösa spelfilmatiseringarna någonsin, redo att hugga på minsta tecken på svaghet, men "Warcraft" är helt enkelt en mycket bra film av fans, för fans, och jag lämnar biosalongen ordentligt tillfredsställd och med sug efter en fortsättning. 

Med lite mer tid på sig att fördjupa relationer på, och en redan etablerad värld att jobba med, kan Duncan Jones i en eventuell fortsättning slå till med något riktigt stort. Som det är nu bjuds vi på en bildperfekt filmversion av "Warcraft" (herregud, kolla in dvärgarna!) med alla delar ett fan som jag vill ha, och betyget blir därefter. Lok'tar!
ETT MÄKTIGT OCH EPISK FANTASYÄVENTYR SOM ÄVEN KAN TILLTALA DE SOM INTE HAR NÖRDAT IN SIG PÅ SPELET "WARCRAFT".
Nu har jag varit och sett filmen "Warcraft: The Beginning". Alla spelnördars våta dröm. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag tyckte. Men först lite kort om filmens handling. Det fredliga riket Azeroth står på randen av ett krig och deras invånare hotas av skräckinjagande inkräktare; orker, som är på flykt från sin egen döende värld för att kolonisera en annan. När en portal mellan de två världarna öppnas måste en armé kämpa mot total ödeläggelse, och en annan för att undvika att utrotas. Och mitt i kriget, på varsin sida av slagfältet, kämpar två hjältar för sina familjer, sina folk och sina hem. Jag är ingen spelnörd och har aldrig spelat spelet "Warcraft". Därför hade jag inte av den anledningen några förväntningar på filmen. Jag gick istället och såg filmen med ett öppet sinne och förväntade mig en episk och mäktig fantasyfilm i ett väldigt dyrt och påkostat format. Spel som blir film har många gånger visat sig vara totala misslyckanden, men så var det inte i det här fallet. Nu har inte jag någon relation till spelet, men jag tycker att resultatet blev en intressant film som det gick relativt bra att sätta sig in i utan att ha nördat in sig på "Warcraft". CGI-effekterna var snygga, de flesta figurerna såg realistiska ut och skådisarna i filmen gjorde bra ifrån sig. Det enda negativa som finns att säga var att tempot ibland var lite för högt i filmen. Lite mer tid kunde ägnas åt att berätta lite mer ingående om vissa karaktärers historia. Annars fick man det man förväntade sig. En snygg, episk och mäktig fantasyfilm. Något som dessutom var en extra bonus var att större delen av filmens karaktärer hade skägg. Det blir aldrig så storslaget som "Sagan om Ringen". Men det är det ingen ny fantasyfilm som kommer att lyckas med. Jag kan verkligen rekommendera filmen "Warcraft: The Beginning" till alla fantasyälskare. Den är underhållande och ger en visuellt vacker filmupplevelse som ger mersmak efter en uppföljare. En trea på gränsen till en fyra av fem möjliga får filmen av mig i betyg.
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Bman
Fanfest utan dess like. Bättre än jag trodde och ändå underhållande för mig som spelat de gamla spelen. Länge sen jag spelade 1&2 så kommer inte ihåg mycket av storyn men det ska bli intressant att kommande filmer
PerH
Jag skulle inte vilja kalla mig någon veteran när det gäller spelen. Har lirat "Warcraft 3" och lirade i ungefär 1,5 år "World of Warcraft" dagligen. Så jag hade lite hum om karaktärerna i filmen och innan första trailern kom hade jag en hög pepp på filmen. Älskar Duncan Jones film "Source Code" och kände att han kunde vara rätt man som skulle berätta denna rätt så komplexa story. Men sen kom trailern och jag fick helt plötsligt onda aningar och efter ha sett filmen så hade jag fog för aningarna. Det positiva är att Jones har lyckas väl med karaktärerna och att actionsekvenserna är snygga. Stormwind och Ironforge är precis så snygga som i spelet och är nog det enda i filmen som inte känns som billig CGI. Det leder mig till det negativa och det är just CGI animationerna och då speciellt orcher som jag tyckte kändes billigt gjorda och på vissa ställen i filmen är det rent ut sagt bedrövligt. Sen tyvärr får jag gnälla på Travis Fimmel, gillar honom i "Vikings" som Ragnar och uppenbart har han fastnat i den rollen, för han kör precis samma mimik och sätt som när han spelar Ragnar. Jag hade så gärna velat att detta skulle bli en episk fantasyfilm men i stället fick jag bevittna en episk b-fantasy med stundtals bedrövlig dataanimationer och halvkasst skådespeleri. Sen klippningen ska vi inte ens prata om, den var under större delen av filmen bedrövlig. Satt länge och grunnade på betyget och kom fram till 4/10, för att ambitionerna fanns där, det var bara utförandet som inte levererade. Men dock en av årets sämsta filmer.
Lazykixx
Den får en 3:a, över förväntningar för min del iaf, hade väntat mig en etta på denna faktiskt!
Visa fler (33)

Veckans populära filmer

Visa fler