Wallander - Vålnaden (2010)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Ett hus brinner ner efter en gasexplosion. En man och en kvinna dör. Snart konstateras mordbrand. När man identifierar den döda mannen så vecklar en intrikat provkarta av svek och hemliga kärleksaffärer ut sig. Den bedragna mannen, och tillika mordoffrets kompanjon, misstänks omedelbart av alla, tills han också hittas brutalt mördad i sitt hem. Wallander söker sig tillbaka i männens förflutna och hittar tillslut en trolig gärningsman, på långväga besök, vars uppdrag ännu inte är slutfört. Inte förrän hans dotter får träffa sin döda pappa livs levande igen.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: WALLANDER - VåLNADEN

Inte ens musiken duger
Grynigt foto, lite naket och lite sex. Har vi hamnat i en svensk 60-talsrulle? Nej, det är bara den senaste filmen i Wallander-serien, som faktiskt inleds ganska snyggt innan det blir tråkigt igen.

Fotot stannar förstås kvar under så länge under hela "Vålnaden" och känns inte snyggt särskilt länge, det ter mig som om regissören Mikael Marecimain ("Lasermannen") har cinematekskomplex, anstränger sig för hårt att göra någonting "Wallander" i sin form och direkt-till-videotradition inte har styrkan att vara. Vilket kanske inte är konstigt, med dylikt manus och efter ett större antal snarlika filmer är det svårare att göra någonting intressant, då vill man väl sticka ut och måhända (det var mitt intryck) göra en gammal god polisfilm i modern tid. Ibland lyckas det. Ibland går det som här.

Och här börjar äventyret med att ett par kroppar hittas efter en explosion i ett litet hus. De identifieras och det visar sig snart finnas ganska gott om motiv. Pengar och otrohet är återkommande inslag och mystiska män från det förflutna dyker upp. Kurt Wallander med kolleger är genast på fallet.

Jag började egentligen himla med ögonen vid den polisen som spyr vid platsen för explosionen, där en välbränd kropp hittats. Det är klart att vi måste se den unga aspiranten kasta upp, medan det gamla erfarna gardet tittar på och minns bättre, i deras minnen oskyldigare, tider. En gammal välkänd klyscha.

Rätt ska dock vara rätt, det finns ett par saker som gör det "Vålnaden" till den bästa Wallander-filmen på några varv (vilket inte är samma som att säga den är bra, märk väl). Det ena är Per Morberg, som alltid är Per Morberg och en fröjd att se, en löjligt bra skådespelare som uppenbarligen kan hantera även tvivelaktigt material.

Det andra är skurkens egen moraliska attityd, inte helt i balans med samhällets, som gör motivet bakom dådet intressant och ger såväl karaktären som (oförtjänt, känner jag mig nödgad att tillägga) filmen lite tyngd.

Den stora besvikelsen här är Fläskkvartetten, vilka jag brukar passa på att hylla, vilka jag nu istället frågade mig om det verkligen var, om de blivit utbytta. Det hade de inte. Det är en svag, nästan anonym, insats men jag misstänker att även detta kan läggas på regissör Marceimain. Att det är hans direktiv som ligger bakom som en del i att nå vad det nu var han försökte uppnå med "Vålnaden".

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
2331-0
Bukar gilla Wallander, men den här filmen var ju ett skämt.

Gummibåt (Y)
4842-0
Det är väldigt snyggt foto i den här Wallanderfilmen. :) Bra story, skådespeleriet är som vanligt bra. En bra wallanderfilm, jag ger denna faktist 4/5. Jag trodde inte att jag skulle tycka den var så bra. :)
sholle
En utav dem bättre wallanderfilmerna. 3/5
Visa fler (11)

Veckans populära filmer

Visa fler