Wallander - Arvet 2010

Deckare Thriller
Sverige
92 MIN
Svenska
Wallander - Arvet poster

Synopsis

På Bräda Musteri hålls affärsmiddag då företagets VD Manfred Stjärne blir mördad. Vill någon konkurrent förstöra Brädas rykte eller var motiven personliga? Wallander inser snart att pengar är inblandade och att de skyldiga inte drar sig för ytterligare mord för att komma åt Bräda. Mordvågen fortsätter och kanske härjar en metodisk seriemördare i Ystad.
Ditt betyg
2.1 av 116 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Info

Originaltitel
Wallander - Arvet
DVD-premiär
21 april 2010
Språk
Svenska
Land
Sverige
Distributör
SF Studios
Åldersgräns
15 år
Längd

Recensent

Fredrik Adolvsson

21 april 2010 | 12:50

Ystadspolisen nosar vidare

I Ystad mördas en man. Kurt Wallander (Krister Henriksson) sätter sig på fallet. Den här gången är det faktiskt inte han som ser sambandet ingen annan ser, utöver det är väl det mesta sig likt. Det är det alltid.

Precis som sist regisserar "Lasermannen":s Mikael Marcimain, som anpassat sig den här gången, bildarbetet är fortfarande snyggt men nu mer tillbakahållet och inte alls malplacerat. Till skillnad från manuset, vill säga. Mordet som sätter igång månadens fall, sker på en chefspersonen Manfred Stjärnes bekostnad. Motivet misstänks vara otrohetsrelaterat, något som befästs när ännu en kropp hittas. Det kommer flera, ty i Wallanders värld mördas sällan en människa ensam. Otrohetsmotivet känns underbart men Kurt Wallander inte övertygad, han tror det kan ligga dolt bakom musteriet.

Wallanders attityd den här gången är trist, möjligen går det att härleda till en personlig besvikelse tidigt i avsnittet, men hans beteende känns emellanåt väldigt o-Kurtigt, samtidigt som han ska hålla på och smågnäbba med åklagaren. Det känns förvisso mer Kurt även om det är tröttsamt i längden. Och med "i längden" menar jag "väldigt snabbt".

Det känns alltmer trist att behöva se Krister Henriksson i denna dussinproduktion. Jag förstår att det är trevligt med stadigt jobb, givetvis, som före detta långtidsarbetslös inser jag mer än väl vikten och tryggheten i att ha en stadig inkomst och så vidare. Veta vad som väntar, för det finns inga garantier ens för en skådespelare av Henrikssons klass och talang.

Då blir det oväntat nog trevligare att följa de unga aspiranterna, vars historier faktiskt tillhört de mer intressanta där de håller till närmare bakgrunden än fronten. Isabell (Nina Zanjani) hanterar ett trauma från tidigare film, och en relation blommar upp med inte enbart positiv effekt. Kurt och Katarinas (åklagaren spelad av Lena Endre) relation är raka motsatsen, ointressant och förutsägbar och vandrar vägar som många gånger förr har trampats på.

Nu har faktiskt månadens fall inslag som tilltalar, i rätt händer och miljö skulle det kunna bli en underhållande skröna. Nu är inte "Wallander" rätt plats för den, varken miljömässigt eller ifråga om manuskvalitet, eventuella positiva vibbar därav känns således ganska bortkastade.

Och varför, varför, denna ovilja att slutföra meningar? Någon sorts missriktad tanke om realism? Det här är en film, för fan, prata som folk.

Fläskkvartetten känns lika anonyma nu som sist, vilket får mig dra slutsatsen att det är Marcimains fel, och hur trist det än känns drar jag en lättnadens suck över att kvartetten själva uppenbarligen inte har gått ner sig.

| 21 april 2010 12:50 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Wallander - Arvet
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu