Venus in Fur (2013)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
En skådespelerska försöker övertala en regissör att hon är perfekt för rollen i hans kommande film.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: VENUS IN FUR

Bladvändare till tvåmansshow
GIFF 2014 - Vid 80-års ålder och med "Rosemary's Baby", "China Town" och "Pianisten" i bagaget behöver stjärnregissören Roman Polanski ingen närmare introduktion. I det senaste påhittet bjuds vi på förhäxande dramatik.

På en teater i Paris äger auditions rum för Thomas Novacheks adaption av österrikaren Leopold von Sacher-Masochs sadomasochistiska roman "Venus i päls". Ordet masochism kopplas till förnedring, rollspel och sexuell smärta och myntades långt innan "Femtio nyanser av honom" fick se ljuset.

I samband med romanens publicering blev fetischen uppkallad efter författarens eget namn. Regissören letar efter någon som kan spela huvudkaraktären Vanda von Dunajev och in svansar en Vanda som vill ha rollen iklädd läderkorsett, strumpebandshållare och ett koppelhalsband. Hon är så fel så fel så fel för vad den präktiga regissören är ute efter men Vanda lyckas ändå övertala till sig en en chans att visa vad hon går för. Under tiden som de två läser mot varandra på scenen blir föreställningen till med ljussättning, kostym, staging och hela faderuttan. Hon härskar, han underkastar sig.

Polanski förälskade sig i det teatraliska bildspråket när han gjorde "Carnage" och återupptar nu samma metodik med en adaption av David Ives Broadway-pjäs. "Venus in Fur" är ett kammarspel där hustrun och musan Emmanuelle Seigner och Mathieu Amalric (exceptionellt lik en ung Polanski) åter spelar mot varandra efter "Fjärilen i glaskupan".

Det går att dra referenser till otaliga verk, det lekfulla förhållningssättet till kuliss och rekvisita i dogmatiska "Dogville", det förföriska spelet och kampen mellan könen i "Bitter Moon" samt den politiska andan i "Flickorna"

Karaktärerna är oeniga om verket betydelse. Han anser att romanen är ett litterärt mästerverk som handlar om passion, hon menar att det är fyllt av sexism. Kan konst vara både och? Det är ju ett ämne som kulturarbetare emellan diskuterat i oändligheter och visst är det är fråga som än idag inte är död. Filmen går ut otroligt starkt och är en riktig bladvändare. Dessvärre tappar den fort besinningen och blir monokrom. Boken "Venus i päls" var självklart otroligt kontroversiell när den gavs ut med en manslukerska i fokus men i modern tid kan den på sin höjd utropas som en sexig thriller. Det känns inte som Polanski vet vad han ska göra av all den erotiska laddningen som han byggt upp och jag tröttnar på det förbjudna trevandet. Bortsett från detta är alltid uppiggande att se regissörer som tar nya tag och gör underhållningsfilmer som faller utanför ramarna.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
Marcus
Putte: Ja, jag håller med. Just den här filmen hade han kunnat sätta upp som föreställning någonstans istället.
P U T T E
Marcus: Ja alltså ifall det är ett sådant upplägg går jag ju hellre på en teater i så fall och ser det utspelas på en scen live, liksom en annan sak. Men då filmer ska teaterapa sig blir jag bara less, fattar inte poängen, det blir bara fel för mig :) Därför jag ofta har svårt för asiatiska filmer också, ja för där är det mycket teater serru, funkar icke! Trams!
Marcus
Putte: Haha, ja jag pratar med mig själv. Det funkar så numera ;)

Ja, Carnage var också lite teater fast den tyckte jag om, den var rolig och lite tragisk samtidigt. Tragikomisk helt enkelt. Den här filmen var bokstavligt talat en teaterpjäs, två människor på en teaterscen i 95 minuter eller vad det var. Tjafsig, gapig och inget jag fann intressant. Det skulle vara könsroller, dominans vs. underkastelse och sexuella inslag på ett otrolig drygt vis.
Visa fler (2)

Veckans populära filmer

Visa fler