Vanishing on 7th Street (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Ett oförklarligt strömavbrott lägger sig över Detroit och vid soluppgången finns bara ett fåtal människor kvar - resten har försvunnit, kvar är endast högar med de kläder de hade på sig. Den handfull människor som finns kvar kämpar för att överleva det mörker som kryper in på dem, då timmarna av dagsljus börjar försvinna helt.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: VANISHING ON 7TH STREET

Ett snyggt stilexperiment
Det räcker med att höra Brad Andersons namn för att jag ska bli nyfiken. Han har inte en oklanderlig filmografi men ligger bakom tillräckligt mycket bra för att jag ska bli se fram emot hans filmer. Vilket också betyder att man kan bli besviken och tyvärr, jo, lutar väl “Vanishing on the 7th Street” åt precis det hållet.

Vad Brad Anderson har gjort som förskaffar honom tillitens ära, är dels underskattade “Session 9”, precis rätt skattade “The Machinist” (med en farligt undernärd Christian Bale) och “Transsiberian”, som jag såg och blev förtjust i på Stockholms filmfestival för några år sedan. Av dessa tre har “Vanishing” mest gemensamt med “Session 9”, då båda är thrillers, rysare, med övernaturliga inslag.

Allt händer på en gata i Detroit, ingen vet vad det är. En majoritet av invånarna där har försvunnit och lämnat en grupp överlevande att försöka leta upp andra överlevande, ta reda på vad som hänt, eller helt enkelt bara överleva. Mest av allt överleva. För det är någonting i mörkret som har tagit deras vänner, deras familj, och det är inte färdigt ännu.

Precis som i “Session 9” lyckas Brad Anderson skapa en del ruggiga stunder, det är oneligen ganska obehagligt med det där ingen riktigt ser eller vet vad det är som kryper ut ur skuggorna och tar människor, men till skillnad från den filmen fungerar det inte hela vägen. För historien tar oss egentligen ingen särskild stans. Vi håller oss inte bara till, som titeln antyder, sjunde gatan, utan även handlingen, liksom karaktärers relationer, står och stampar på samma plats. 

Till det kommer ett digitalt foto som - som digitala foton alltför ofta gör - skapar en onödig distans mellan vad som pågår på scenen och oss som tittar.

Och det skulle kunna vara okej, det finns skrämselfilmer som kommer undan med att inte utvecklas och med att distansera sig, men där är den rena underhållningsfaktorn vanligtvis högre och blodspillet avsevärt mycket större. “Vanishing on 7th Street” är en film som borde och skulle kunna vara mycket mer.

Hayden Christiansen fick mycket, och det mesta välförtjänt, skit för sin roll i Star Wars-sagan, men har senare, som i utmärkta (och ännu mer underskattade) dramat “Shattered Glass”, visat att han är en riktigt bra skådespelare. Thandie gillar jag också mycket. John Leguizamo är alltid ett nöje att se, även i en rutten film.

Vilket “Vanishing on 7th Street” inte är. Det är en välgjord liten film, en intressant liten film, och som stilexperiment måste jag ändå gilla den. Jag är svag för stilexperient. Men jag kan ändå inte låta bli att känna, att Brad Anderson borde lämna åtminstone den övernaturliga världen och ägna sig åt mer smutsig realism.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
Det finns inga externa recensioner ännu. Lägg till den första!
Senaste kommentarer
6839-0
En av de sämsta filmerna jag sett.
6839-0
En av de sämsta filmerna jag sett.
Micke
Det börjar bra men sen förvinner kreativiteten tyvärr. blir en tvåa
Visa fler (3)

Veckans populära filmer

Visa fler