Turinhästen (2011)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den tredje januari 1889 bevittnade Friedrich Nietzsche hur en häst piskades på gatan utanför hans port och gled därefter in i tio års tystnad och galenskap. Detta är filmen om hästen.

I 30 långa tagningar får vi följa hästen, dess ägare och hans dotter på en enslig gård, de fem dagar som följer efter incidenten utanför Nietzsches port. Monotont vaknar de, klär på sig, dottern hämtar vatten, de äter en spartansk måltid, vilket gör varje liten variation eller avbrott i rutinerna slående. När hästen vägrar bli utdragen ur stallet faller dock allt samman.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: TURINHäSTEN

Fåordigt sömnpiller
Ungraren Bela Tarrs senaste skapelse är ett extremt långsamt, svartvitt undergångsdrama med varken engagerande karaktärer eller spännande dialog. Överhuvudtaget sägs inte mycket i de få tagningarna som verkligen gör sitt bästa för att pröva tålamodet hos den tappraste av oss.

Det handlar om en man och hans dotter. Och deras häst. Eller någon uttalad handling finns egentligen inte att urskilja, än mindre en historia, men man får följa de udda individerna i deras hårda och mycket svårmodiga vardag under sex dagar och det är väl det som händer.

Paret bor i en stuga vid en åker, i ett kargt landskap någonstans, någon gång för rätt länge sedan. Ute är det en högljudd och kall vind som blåser och inne är det knappast mycket varmare. När far och dotter inte är och hämtar vatten eller plöjer i den torra jorden, sitter de inne, äter potatis och tittar därefter paralyserat ut och väntar. Väntar på något som kanske ska komma.

Turinhästen, får vi tidigt veta, är hästen runt vars hals Nietzsche ska ha slängt sig och därefter kollapsat 1889. I Turin. Och kanske är det den hästen vi här får följa. Kanske inte. Jag väljer att se det så, inte för att det har någon betydelse, men på något sätt känns det bra att ha klurat ut en del i alla fall. För mycket längre kommer jag inte i mina funderingar även om jag leker med tanken att detta är en typ av omvänd skapelseberättelse och att det är slutet som närmar sig.

Vindens vinande känns verkligen hela vägen ut från duken och jag torkar mig i ögonen ett par gånger och blinkar till lite extra för det är nästan som att sanden flyger också runt mig, vilket ju inte alls är trevligt. Fast då är det få saker som är det i "Turinhästen", om ens något. Snarare är allt är en plåga. Jobbigt. Skitjobbigt. Och jag bjuds in i det hårda, strävsamma, tvingas vara med. Tvingas se varje potatis skalas, länge och väl, från olika vinklar, om och om igen.

Tagningarna är som sagt väldigt långa, vilket jag oftast gladeligen går igång på och jag gillar dessutom när man vågar landa i stunden och inte bara hastar fram. Men för att landa måste man först ha lyft och "Turinhästen" rör inte på sig alls. Långsamt på långsamt blir bara extremt långsamt och även om det finns ett förebådande om något otäckt som eventuellt komma skall så griper det inte tag i mig då mitt potentiella intresse hela tiden hinner falna, på grund av det provocerande monotona och händelsefattiga scenerierna framför mig.

Det finns ändå en intensitet i den hypnotiserande och vemodiga finskklingande musiken och de lätt poetiska undertonerna i ångesten av att se liv släpa sig mot sina eventuella slut. Och en bit in i början hyser jag faktiskt hopp om att det kanske inte alls kommer blir så plågsamt som jag först är rädd för, fast tyvärr rinner det rätt snabbt ur mig och "Turinhästen" ter sig mot slutet som ett sämre samarbete mellan Ingmar Bergman och en mycket deprimerad Aki Kaurismäki. Sämre just för att det inte ges något tillfälle alls att hämta andan, le eller ens på riktigt ryckas med. Längden på filmen gör det hela dessutom närmast outhärdligt att utstå, varför jag verkligen inte kan komma på någon att rekommendera detta till.

Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Dimman
Hahahaha klockrent!!
Maestro
Han kanske inte är så förtjust i stumfilmer, det talar inte för honom.
Trams helt enkelt, med andra ord i hans ögon.
Visa fler (9)

Veckans populära filmer

Visa fler