Trumbo (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Den sanna historien om manusförfattaren Dalton Trumbo spelad av Bryan Cranston (Breaking Bad), vars framgångsrika karriär får ett plötsligt slut när han 1947 svartlistas för sina politiska åsikter. Men han erbjuds ett alternativ - om han namnger andra misstänka vänner och kollegor till den då ökända Kommittén för oamerikansk verksamhet, så blir hans namn rentvått. Trumbo tvingas in i en kamp för ord och frihet, där fler och fler dras in i den häxjakt som följer.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: TRUMBO

Älskvärd hyllning till filmmästare
Hollywood talar ut om gamla lik i garderoben i biopic om ett otroligt livsöde. “Trumbo” är ett makalöst stycke filmhistoria som skildrar uppgång och fall hos en av 1940-talets ledande yrkesberättare som hänfört miljontals med sina historier på vita duken. Men som alltid när boven själv öppnar upp om sina egna tillkortakommanden tangerar filmen att förse historien med en vänligare ton än den verkliga.
Dalton Trumbo (Bryan Cranston) var en av de mest välbetalda manusförfattarna i drömfabriken fram tills att kommunisträdslan slog till. Han och vännerna anklagades för att vara landsförädare som stöttade Amerikas ärkefiende Ryssland och genom filmmediet försökte sprida propaganda. “The Hollywood 10” som denna grupp kallades blev svartlistade på grund av sina politiska åsikter och Trumbo som låg bakom filmer som “Roman Holiday” med Audrey Hepburn och Gregory Peck, “Spartacus” och “Exodus” blev tvungen att ge ifrån sina högar av ark med maskinskrivna ord under falska namn för att kunna fortsätta arbeta med sin passion. Två av filmerna belönades med oscarstatyetter men på grund av omständigheterna hade upphovsmannen inte möjlighet att träda fram i strålkastarljuset. 

Motarbetad och hatad. I rättegången fälls han till fängelse för att vägra vittna, hela filmindustrin vänder ryggen om honom och karriären blir lidande. Skvallerkolumnisten och republikanen Hedda Hopper (Helen Mirren) försöker ihärdigt sätta dit honom men familjen står snällt bredvid och tittar på samtidigt som Trumbo kedjerökandes försöker limma ihop skärvorna. Genom djungeltelegrafen får Kirk Douglas och Otto Preminger reda på Trumbos cineastiska insatser vilket innebär slutet för svartlistningen då båda anställer honom.

Filmatiseringen av Dalton Trumbos liv är prydligt framförd – kostym, foto och rekvisita gifter sig väl och det syns hur mycket engagemang som lagts ned på projektet. Bättre tekniker för att imitera de som användes under studiosystemets era har jag aldrig tidigare skådat. Bryan Cranston (“Breaking Bad”) gör en fantastisk rollgestalning som champagnevänstern med mycket arom och backas av fina prestationer av Elle Fanning, Diane Lane och John Goodman. Komikern Louis C.K. gör även ett inhopp som en kamrat vars liv också vänds upp och ned. “The radical may fight with the purity of Jesus. But the rich guy wins with the cunning of Satan” försvarar Trumbo sig med i en ordväxling med C.K.s karaktär i en av filmens roligaste scener i vilken den senare ifrågasätter Trumbos överklassfasoner. Om Trumbo fortfarande hade varit vid liv hade filmen nog verkat som ett litet plåster på såret för alla umbäranden som denna man fick genomgå.


Regissören Jay Roach är känd för blajiga filmer som “Släkten är värst” och “Austin Powers”-filmerna men visar nu prov på helt andra kvalitéer som förmedlare av denna anmärkningsvärda, sanna historia som fallit i glömska. ”Trumbo” är en vitsig och uppslukande produktion men självgodheten gör att den ligger några steg från fulländning. 
Det finns inga användarrecensioner ännu. Skriv den första!
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
JVF
Håller med nedanstående talare. Vilken historia vill filmen berätta? Vilken slags film vill den vara? Vad vill den säga? Som karaktärsstudie är den inte tillräckligt intim, som drama bränner den aldrig riktigt till och tematiskt är den väldigt tunn. Även tonmässigt befinner den sig i ett ingenmansland. Varken seriös eller rolig. För att behandla ett så pass spänstigt ämne och en så pass polariserad tid, är filmen nästan ironiskt mellanmjölkig.
Vad blir det för film?
Bristen på problematisering är kärnan här. Inte bara i recensionen ovan, utan ännu mer i själva filmen. Historien om Dalton Trumbo är en fascinerande och intressant en, och något som förtjänar uppmärksamhet och en bra film. McCarthy-eran är som nämnts en skamfläck i amerikansk historia, och likaså behandlingen av en av Hollywoods främsta manusförfattare. Så varför inte göra det rätt? Varför inte göra honom rättvisa med en värdig film? John McNamaras manus är något som Trumbo hade varit tvungen att skriva om för att det är så fruktansvärt platt. Och Jay Roach borde de låtit fortsätta harva i komedi-träsket. Vad vill filmen egentligen säga? Just nu verkar det som om svaret är ingenting. För den gör felet som de flesta biopics gör, den faller in i en konventionell fälla, där en överblick av hans liv är allt som görs. Vi får några delar av honom som familjeman, några delar manusförfattare, några delar kommunist. Alla delar är nödvändiga, men för att skapa äkta intresse och engagemang krävs ett tydligare fokus som de andra delarna kan reflekteras mot, för att på det viset få ytterligare mening och betydelse. Detta genererar en högst oäkta känsla. Filmen faller även i en annan fälla, den blir mer av en karikatyr av tiden den ska spegla, snarare än en faktisk skildring. Något som syns i många av filmens delar, men kanske främst i det haltande skådespelet. Bryan Cranston gör det absolut bra och känns rätt för rollen, med tanke på det manuset han tvingas arbeta med, men det är inget utöver det vanliga, han spelar en karaktär, men han blir den inte. Att han blivit Oscarsnominerat är inte förvånande, han är respekterad och Hollywood älskar filmer om sig själva, och såg väl en möjlighet att göra rätt för Trumbo själv, göra upp med sitt kollektiva samvete. Men det finns inga nyanser i filmen, allt är svart eller vitt, vilket inte minst återspeglas av Helen Mirrens oförståeligt SAG- och Globe-nominerade skådespel. Resten håller hyfsat, med tanke på filmen i sig. En film med outnyttjad potential, som inte lyckades överträffa de lågt ställda förväntningarna första trailern gav. Den har ett visst underhållningsvärde och storyn är fortfarande intressant, men den är inte så viktig som den vill vara, och som den hade kunnat bli. Om man inte kräver så mycket och vill få lite inblick i filmhistoria, då kan den gå. Men fortfarande en film som bör vara bortglömd snart nog.
Mr Mojo
Jag tvivlar på att jag är den enda som trodde filmen var en spin-off på Gordon (Gary Oldman) från Batmantrilogin när man såg affischen. Det är inte bara likt, det är FÖR likt och det är märkligt att de som gjort den inte noterat det. Eller de kanske de har å andra sidan...
Visa fler (2)

Relaterade filmer