Tron: Legacy 2010

Action Äventyr Sci-Fi
USA
126 MIN
Engelska
Tron: Legacy poster

Synopsis

Sam Flynn, en rebellisk 27-åring som har svårt att komma över försvinnandet av sin pappa Kevin Flynn, en man som en gång var världens främste spelutvecklare. När Sam undersöker en underlig signal som sänds ifrån det gamla Flynn’s Arcade, blir han indragen till en digital värld där Kevin har varit fängslad i 20 år. Men hjälp av den orädde krigaren Quorra, förenas far och son i ett uppdrag på liv och död genom ett cyberuniversum skapat av Kevin själv, som har blivit mer avancerat och farligt.
Ditt betyg
2.8 av 826 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Andreas Samuelson

15 december 2010 | 12:37

Datorspel utan känslor

Vad syftet med att göra en uppföljare till en 28 år gammal sciencefictionrulle som floppade på bio är kan man undra men nu har i alla fall ”Tron” - som fått något slags kultrykte på senare år – fått en minst sagt fristående fortsättning. Det är snyggt och effektfullt men likväl tråkigt och stämningslöst.

Jeff Bridges återupplivar sin roll från originalet, dels i en genom datoranimering föryngrad version - framgångsrike hackern och datoringenjören Kevin Flynn som en dag försvinner och lämnar sin son Sam (Garrett Hedlund) som växer upp till rebellisk, ansvarslös strulputte med motorcykel och klippkort hos polisen.

När Flynns partner (Bruce Boxleitner, också i samma roll som originalfilmen) kontaktas från Flynns gamla nummer besöker Sam farsans gamla kontor och hittar en lönngång till en annan dimension. Kan det möjligtvis vara den virtuella datorprogramsvärld pappan yrat om på 1980-talet?

"Tron: Legacy" verkar inledningsvis avse att handla om någonting när Bridges har en kort monolog om världen, nätverk, system och annat "Matrix"-liknande mumbo jumbo. Ganska snart blir det dock ordinär sci-fi med en ovanligt charmbefriad stereotyp till (27-årig) tonårshjälte med pojkbandslook och brist på fadersgestalt. En tårdrypande återförening är uppenbar men först ska det kastas laserringar i spektakulärt gladiatorliknande spel av den virtuella typen.

Filmens största, och ganska ordentliga, problem är bristen på mänsklighet. De flesta "karaktärer" (i en redan underbefolkad film) är datorprogram, d.v.s. robotliknande människoimitationer ofta med häftiga kläder, prylar och frisyrer. Filmens få försök till känslor eller humor, som en svagt luftad kärlekshistoria eller Michael Sheens dansanta fjolla till klubbägare (som platsat bättre i "Burlesque"), faller platt till marken.

Att filmen är rentav tråkig hjälper knappast. Den sterila, glansiga miljön skapar en torr, stämningstörstande atmosfär och actionscenerna saknar all form av tempo, glöd och intensitet. Det hela ser ut som ett påkostat datorspel och känslan man får är snarare den frustration när man väntar på sin egen tur.

Slutligen får man hoppas att Oscarsvinnaren Bridges (som gjorde den här mellan "Crazy Heart" och bröderna Coens "True Grit") behövde lite extra cash till en sommarstuga eller dylikt. För någon rolig eller intressant rollfigur har han knappast (även om han får klä sig som en självhjälpsguru och säga "dude" och "man" nästan lika ofta som i "The Big Lebowski").

En film enbart för, om ens det, inbitna sciencefiction- och datornördar och möjligtvis originalfilmens få fans. Det är snyggt och Daft Punks musik ger ett behövt lyft. Inte det sämsta jag sett men kanske tråkigaste sedan filmatiseringen av "Final Fantasy". Denna "Legacy" lär knappast bli legendarisk.

| 15 december 2010 12:37 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (1)
4
Då har jag sett Tron legacy i 3D och jag blev ganska tagen av den. Mitt sinne bubblar av upptäckarglädje och jag ösnkar det fanns en epilog att ta del av. Det fanns en sektion på ca 10-15 minuter i mitten av filmen där filmen kändes lite seg, men i övrigt bjöds man på en fantastiskt underhållande och fascinerande resa. Man kan dra stora paralleller till Matrix. Den värld som målas upp låter sinnet leka fritt då man bara skrapar ganska lite på ytan på vad som känns som en gigantiskt stor stad med mycket kvar att ge. Ljudet är maffigt och helt fantastiskt, Jeff Bridges likaså. Det grafiska greppet oerhört tilltalande och stilrent. Filmen är långt ifrån sentimental, återföreningen sköts snyggt, snabbt och trovärdigt. Det finns få saker i filmen att störa sig på. Handlingen må vara lite platt och väldigt enkel. Men filmen sick-sackar smidigt och snabbt förbi en del falluckor som skulle varit enkla att falla i. Exempelvis visas inte själva förflyttningen mellan världarna särskilt detaljerat, och det snackas ganska lite om vad som ligger till grund för hur hela denna värld kunnat skapas. Och det är bra, för risk finns att man förlorar trovärdighet mer än man skapar. Mångt och mycket är upp till tittarens egen fantasi, vilket berikar filmen snarare än simplifierar den. Det är kliniskt, elektriskt och känslokallt, både världen det handlar om och filmen jag nyss har sett. Tron Legacy målar med ganska grova penseldrag och dess syfte är inte att smeka dig medhårs eller få dig att mysa med näsduken i högsta hugg. Istället blåser den på så hårt och skoningslöst att du riskerar att missa hela äventyret om du väljer att inte hänga på utan hellre avvaktande står vid sidan om. Själv är jag fascinerad och placerar Tron Legacy bland ett av årets mest minnesvärda bioögonblick. Det är lite trist dock att en så duktig karaktärskådespelare som Cillian Murphy endast skymtar förbi i en ganska taffligt spelad biroll i några sekunder. Murphy kanske hade tjatat sig till att få vara med, för publiken kändes det bara som en bortklippt karaktär då man hade förväntat sig mer av en så pass känd skådis. Även Michael Sheens nattklubbägare känns mest som en lite sämre Merovignian-kopia. Ansiktsanimeringen på en ung Jeff Bridges haltar lite ibland, men i övrigt är effekterna i stort sett felfria. Fighterna känns fräscha och orginella, speciellt motorcykelfighten som är smått genial med sina snake-referenser. Därför är det lite trist att vi bjuds på en ganska simpel och tråkig dogfight i slutet à la Millenium Falcon. Måhända kommer betyget halka ner en pinne om jag någon gång ser om filmen utan biosalens maffiga ljud, bild och 3D-djup. Men orginaliteten och den snygga grafiska stilen gör ändå att jag nog kommer bära med mig Tron Legacy för resten av mitt liv. Mitt betyg blir en svag 4/5.
Läs mer