Tolken 2005

I inledningen till "Tolken" möter vi tre män som färdas i en jeep på en skumpig väg någonstans i Afrika. De är på väg till något slags möte och när bilen stannar utanför en förfallen idrottsanläggning stiger två av männen ut. De är mycket rädda. Väl inne i anläggningen möter de tre unga afrikanska barn som spelar fotboll. En av pojkarna visar männen till en massgrav innan de båda abrupt skjuts ihjäl. Gärningsmännen är de tre unga pojkarna. De ger ett sken av att vara oskyldiga barn som leker, kort därefter begår de kallblodigt mord. Bilden som målas upp är skrämmande men tyvärr också mycket nära verkligheten.

Efter denna brutala inledningsscen möter vi Nicole Kidman i FN-tolken Silvia Broomes gestalt. Som publik förstår man genast att någonting är i görningen och det är en av filmens svagheter. Den är mycket förutsägbar. Silvia får av en händelse höra ett samtal där ett dödshot riktas mot en högt uppsatt afrikansk ledare. Underligt nog uttalas hotet på en afrikansk dialekt som Silvia och få andra behärskar. Kan det verkligen vara ett sammanträffande? FBI-agenten Tobin Kellers (Sean Penn) tillkallas och en härva av intriger, maktspel och hemligheter blottläggs. Tobin som själv är i en känslomässig kris ställs inför problematiska frågor. Ska han våga lita på Silvia? Är det henne han ska skydda, är det hon som är offret? Eller ska Silvia behandlas som en brottsmisstänkt, ska andra skyddas ifrån henne?

”Tolken” utspelar sig till stor del i maktens korridorer i FN-byggnaden. Där är den även inspelad, vilket gör den mycket verklighetstrogen. Filmen angriper aktuella problem som terrorism och folkmord. Den synliggör vår nutida västerländska politik som väljer att blunda inför vad som egentligen pågår i Afrika. Men den visar också de få starka individer som vill och vågar kämpa för demokrati och förändring.

Efter filmer som ”The Others” och ”Timmarna” har Nicole Kidman visat att hon är en skådespelare värd att räkna med. Det gör hon även här. Både hon och Sean Penn är underbara att se. De har en fantastisk kemi mellan sig och gör övertygande porträtt av sina rollfigurer, speciellt i den komplicerade relationen mellan Silvia och Tobin.

Bortsett ifrån en något utdragen period i filmens mitt håller spänningen en jämn nivå i filmen. Jag tilltalas av det dagsaktuella ämnet, dramatiken och Silvias gåtfullhet. Men det märks nästan alltför tydligt vad filmens budskap är. Vissa stunder känns det som att bli matad med propaganda. Även om syftet är gott kan det ibland bli lite väl svårsmält. För mig känns det här inte direkt som ett problem. Om du är beredd på att få dina ögon öppnade för något som alltför länge hamnat i skymundan i de västerländska medierna är ”Tolken” klart sevärd.

ONÖDIGT VETANDE "Tolken" är den första filmen någonsin som fick spelas in inuti FN:s högkvarter. Man fick enbart filma på helgerna.