The Visit (2015)

Syskonen Becca och Tyler skickas till sin mormor och morfar ute på landet några dagar då deras mor åker iväg på en kryssning med sin kille. Det dröjer dock inte länge förrän barnen börjar märka att mormor och morfar beter sig en aning märkligt och deras beteende sakta men säkert börjar eskalera. Morfar döljer något och spenderar dagarna i den lilla vedboden medan mormor har märkliga förehavanden i huset om nätterna. Syskonen bestämmer sig för att börja dokumentera framför allt mormors märkliga beteende för att undersöka saken närmare utan att ha den blekaste aning om den skrämmande sanning som kommer att uppenbara sig för dem.

Storymässigt verkar Shyamalan ha hämtat sin inspiration till ”The Visit” från många håll, bland annat från den välkända folksagan Hans och Greta då filmen stundtals känns som en annorlunda, modern tappning av den klassiska gamla sagan. Shyamalan, som ligger bakom filmer som ”Signs” (2002) och ”Sjätte sinnet” (1999), ger här sig in i skräckgenren igen och sätter minst sagt skåpet där det skall stå. Bland det bästa som finns i en skräckfilm, och filmer över huvud taget för den delen, är en riktigt oväntad, välplacerad och överraskande twist i storyn. Något som oss att bara sitta med uppspärrade ögon och gapa mot bioduken eller bokstavligen frysa fast i biostolen.

Ännu bättre blir det när storyn lyckas bygga upp en succesivt stigande och mer intensiv spänning och atmosfär som sedan mynnar ut i denna överraskande twist. Då vi som tittare sitter där tänker ”Jag vet inte var, när eller hur, men nu kan verkligen vad som heslt hända” och dessutom ”Det här var jag verkligen inte beredd på”.  Ett krypande obehag med en explosiv och oväntad vändning. Detta är ett recept som Shyamalan verkar ha haft till grund för storyn i ”The Visit” och något som vi nästan aldrig ser i en skräckfilm numera. Här är någon som jobbar utanför mallen för hollywoodskräck och levererar något som verkligen skrämmer och som vi i första taget inte kommer att glömma inom en snart framtid. 

Skådespelet är av varienrande nivå. Peter McRobbie (”Lincoln”) och Deanna Dunagan (”House of Cards”) som portätterar det riktigt obehagliga äldre paret gör en stark och övertygande insats medan Ed Oxenbould och Olivia DeJonge, som spelar de två barnen, levererar stabilt men inte speciellt utstickande skådespel. Större delen av filmen utspelar sig ute på den till lugna och isolerade landsbygden, där morförädrarna har sitt hus, vilket bidrar med en känsla av isolering och längre fram i storyn också hjälplöshet och desperation som förstärker filmens kusliga, stegrande atmosfär.

”The Visit” är en frisk vind i den numera något vacklande skräckgenren och bjuder på en hållbar, spännande och mycket effektiv skräckunderhållning utan några överdrivna medel. Filmen har såklart några mindre bra moment, men dessa är knappt något att reagera över och i sin helhet är det om ni frågar mig troligen den bästa skräckfilmen jag sett i år.

Robert Grundström Skribent