Snömannen 2017

Drama Deckare Thriller
Storbritannien
140 MIN
Engelska
Snömannen poster

Synopsis

En elitgrupp kriminalspanare, ledd av Harry Hole, undersöker ett fall där en person försvunnit under årets första snödag. Han misstänker att det är en seriemördare som återvänt. Med hjälp av sin briljanta rekryt måste han knyta samman decenniegamla fall med ett brutalt aktuellt sådant om han ska hinna överlista sin ondskefulla motståndare innan snön kommer.
Ditt betyg
2.5 av 28 användare
Logga in för att se betyg av de du följer
Logga in så gissar vi ditt betyg

Recensent

Jake Bolin

11 oktober 2017 | 19:05

Stjärnspäckad Nordic Noir på skakig grund

Högt emotsedda ”Snömannen” lider av en överkonstruerad intrig med grava trovärdighetsproblem. En luxuös rollista maskerar bristerna hjälpligt, men i slutändan saknar denna Jo Nesbø-filmatisering kött och blod – i bildlig mening.
Norske deckargiganten Jo Nesbø prisas med jämna mellanrum som Skandinaviens svar på Dennis Lehane och har lågt räknat sålt ungefär femhundra miljarder triljarder böcker. ”Huvudjägarna” översattes framgångsrikt till film redan 2011, men det är först nu som Nesbøs sargade (men räknat i boktitlar ytterst slitstarke) protagonist Harry Hole tar klivet över till vita duken. Han gör det i Michael Fassbenders skepnad och med allmänt tacksamma förutsättningar.

Tomas Alfredson står för regin och rollistan är smått förnuftstrotsande, särskilt för en svensk publik. Hur ofta får man se kultstjärnor som Chloe Sewigny och Val Kilmer dela duk med svenska skådisar av David Denciks dignitet? Laguppställningen är nästan löjligt namnkunnig: Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg, J.K. Simmons, Toby Jones, Sofia Helin. När Michael Fassbender sitter och käftar med Jonas Karlsson i en tågkupé på väg genom ett norskt snölandskap är jag nära att gripas av existentiell svindel. Peter Dalle!

På papperet ser det hela alltså oerhört lovande ut. Det rör sig om ännu ett ambitiöst försök att annektera också filmmediet med det ursprungligen skandinaviska exportkonceptet ”Nordic Noir”, den geografiskt specifika deckargenre som hittills har firat enorma framgångar både i bokform och på tv (tänk ”Bron”, ”Wallander”, ”Borgen” och många andra titlar). På film har väl den frontalattacken främst bestått i ”The Girl With The Dragon Tattoo” (2011) – men förutsatt att ”Snömannen” blir en hit så finns det alltså tio Harry Hole-böcker till att bygga franchise med.

Så långt förutsättningarna, och resultatet? Njae, är spontanreaktionen, och då ska det förtydligas att undertecknad inte har någon relation till bokförlagan. Historien i ”Snömannen” är långt ifrån den omständligaste deckarintrig som någonsin har filmatiserats, men den uttömmer gradvis sin trovärdighet med råge och har en av genrens tröttaste klichéer som fundament: Den mystiske seriemördaren som gäckar polisen på outgrundliga vägar och kommunicerar med handskrivna lappar. Visserligen är mördarens främsta uttrycksmedel de snögubbar som återfinns på brottsplatserna, men då dessa är av hobbitlängd och tycks kunna framträda på magisk väg förtas mycket av den avsedda effekten.

Ett problem av allmän art: Det blir helt enkelt aldrig så läskigt som det borde bli, givet att kvinnor får sina huvuden avkapade och ansikten demoleras med hagelskott – i det sistnämnda fallet bidrar också en ovanligt klumpig CGI till misslyckandet.

Fassbender gör ett klanderfritt jobb i sin gestaltning av den plågade, försupne Harry Hole, men för en tittare med ringa förkunskaper om karaktären förblir han lätt skissartad. Utan att försjunka i ett personporträtt, på bekostnad av framåtrörelse och spänning, hade man på manusnivå med fördel kunnat fokusera den centrala familjekonflikten tydligare. Holes exfru med barn tar aldrig riktigt plats i berättelsen, och för att vara fullblodsalkoholist är han minst sagt moderat i sitt krökande. Han dricker knappt i bild överhuvudtaget. Sådana detaljer, eller avsaknaden av dem, bidrar till det något blodfattiga helhetsintrycket av ”Snömannen”.

Med en mindre stilsäker regissör hade hela ansatsen riskerat att likna en påkostad tv-deckare av standardsnitt. Alfredson håller med god marginal en högre nivå. Och rollistan!

Men inga fyrverkerier.
| 11 oktober 2017 19:05 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (3)
4
Jo Nesbø´s succé roman blir film, hade inte så stora förväntningar då större delen av castingen är nordiska skådespelare men alla pratar engelska?? Fast den utspelar sig i Norge? Men ack så fel jag hade, den började i lugnt tempo men ökade snabbt upp till inte bara en nagelbitare, jag hann nästan tugga av mig halva handen innan filmen var slut!! Riktigt bra psykologisk nervkittlande thriller så spännande så man nästan kunde kalla det för en skräckfilm! Otroligt snygg med alla dessa fantastiska landskap i Norge och den täta fina snön. Blev mycket positivt överraskad, kommer nog läsa boken till och med om filmen var så här bra :) Betyget blir en 4a, missa inte!! Riktigt bra och spännande.... Cast; Michael Fassbender, Rebecca Ferguson, Charlotte Gainsbourg mfl... AAAA
Läs mer
2
Njae, trög. Man är totalt oengagerad.
Läs mer
2
När jag ser en nordisk kriminalare förväntar jag mig aldrig en 4/5- eller 5/5-film. "Snömannen" har dock potential som dock på flera plan faller platt. Även för ett geni som Tomas Alfredson, som på sistone haft ett väldigt långt mellanrum mellan sina filmer som alla ha varit värda den väntan man fått genomgå, kan det vara en utmaning att få till en lyckad nordic noir. Ibland i filmen kunde jag fråga mig själv "vart är han på väg nu?" och trovärdigheten och den skrämmande atmosfären uteblir lite för mycket än vad som är bekvämt att se. En speciell regel som Pixar har när de gör sina filmer är att "sammanträffanden som räddar karaktärer ur situationer är FUSK!" vilket är något den här filmen skulle kunna ta del av. Jag har hört att Alfredson inte hann med att filma ca. 10-15 % av manuset, vilket faktiskt märks när man vet om det. Det saknas scener som hade kunnat förklara en hel del. Det stora avslöjandet av seriemördaren, vilket i sin tur leder vidare till filmens stora klimax känns ganska klumpigt utfört. Det största felet med filmen är dess manus och jag tror tyvärr inte heller att folk som är väldigt kräsna på att filmen ska följa originalverket på ett vidare troget sätt kommer att bli nöjda. Men inget ont kommer utan något positivt, för jag vill ändå inte kalla den här filmen för dålig. Till viss del har den här filmen, i alla fall rent stilistiskt, vad man kan förvänta sig av en film av Tomas Alfredson. Fotot i filmen är ursnyggt och om det är något som Alfredson kan få till rätt är det snön, som han använder på samma sätt som i "Låt den rätte komma in" för att få till en speciell rysande känsla (Norge var för övrigt den allra bästa inspelningsplatsen för den här filmen). Därutöver känns nästan inga av skådespelarna felplacerade. Inte ens i filmens inledning när allas vår rolige Peter Dalle ska spela en aggressiv make, en scen som vid första anblick inte borde gå att tas på allvar, så vacklar det. Jag hoppas att biopubliken förbiser det dåliga manuset och verkligen kan uppskatta Michael Fassbenders riktigt tjusiga rolltolkning av Harry Hole. Även Rebecca Ferguson, J.K. Simmons, Val Kilmer, Charlotte Gainsbourg, Toby Jones och Sofia Helin passar riktigt bra i sina roller, vilket får mig att verkligen önska att jag fick se dem i en mer färdig film. En glimt för ögat, ingen tvekan om det, men under ytan är "Snömannen" inte alls någon höjdare. Atmosfären finns, men känslan uteblir. Men jag längtar fortfarande efter att få se mer av Alfredson och jag hoppas att det inte dröjer sex år till innan vi får se en ny film av denne regissör.
Läs mer