The Shaggy Dog 2006

Familjen Douglas är en klassisk amerikansk familj och huvudrollen är en klassisk amerikansk pappa. Med andra ord är frun (som spelas av ”Sex and the City”-Kristin Davis) vacker och fullkomligt ointressant så länge det inte handlar om hennes relation till mannen. Denna relation är problemfylld p.g.a. att fadern är frånvarande och totalt clueless när det gäller allt som rör hans familj. Han är naturligtvis advokat eftersom vi alla vet att de är omoraliska. Redan efter filmens första 10 minuter kan jag höra moralkakan som kommer att infinna sig mot slutet. Dock är väl det något som omöjligt kan raderas från en familjefilm.  

Filmen handlar om Dave (Tim Allen) som en dag blir biten av en hund som är över 300 år gammal. Denna hund ingår i en galen vetenskapsmans plan att bli rik. Efter att ha blivit biten börjar Dave bete sig mer som en hund innan han till slut förvandlas till en. Detta orsakar en hel del problem eftersom han är mitt i en rättegång mot en person som anklagas för att ha tänt på ett labb där den galna vetenskapsmannen håller på att injicera den gamla hundens DNA i olika sorters djur. Allt detta för att lyckas med att överföra hundens förmåga att leva så länge till en människa. Låter det komplicerat? Ja, den vetenskapliga delen av det hela känns väldigt långsökt men det kunde man kanske räkna ut innan. DNA får ofta vara med och förklara de mest omöjliga tvisterna i filmer.

Tim Allen är verkligen mästaren av lätt familjeunderhållning. Han passar perfekt för rollen men man tycker att han själv borde tröttna på att spela samma roll om och om igen. Å andra sidan finns det ett värde i att underhålla barn också, och om man ska göra det kan filmen inte vara hur djup som helst. Storyn får inte heller vara särskilt komplicerad och t.o.m. jag kan tycka att den här är lite krånglig i vissa stunder. Det beror antagligen på att den är lite konstlad.

Egentligen spelar dock inte storyn någon roll i sådana här filmer. Det viktigaste är att man kan klämma in lite roliga situationer, en livsläxa och gulliga scener. De två senare har ”Shaggy Dog” sannerligen (det gulliga är lätt fixat med alla djur och livsläxan kommer som ett brev på posten i slutet på filmen) men med det roliga är det lite si och så. Visst att jag drar på mungiporna ibland men det är inte alltför ofta och att skratta rakt ut är det inte tal om. Jag är troligtvis mer svårroad än ett barn och därför kan jag konstatera att man bör vara runt 10 år (kanske lite yngre än så) för att verkligen uppskatta den här filmen. Med andra ord kan ”Shaggy Dog” bli aningen långtråkig för de vuxna i familjen men man kan trösta sig med att filmen bara är strax över 90 minuter, den perfekta längden för en familjefilm av det här slaget.

Karin Nordenswan