Maze Runner: The Scorch Trials (2015)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
Efter flykten från labyrinten trodde Thomas att han och de andra skulle få sina liv tillbaka. Men ingen av dem visste vilken sorts liv som väntade dem. Nu vet de. En bränd jord, förstörd av klimatförändringar och sjukdom. En värld som härskas av kaos. Flykten är långt ifrån över. 
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: MAZE RUNNER: THE SCORCH TRIALS

Ur labyrinten i elden
Uppföljaren till young adult-succén ”The Maze Runner” är snygg och spännande för sin genre, men trasslar ofta in sig i sin egen mytologi.
Adaptioner av ungdomsromaner har kommit att bli nästan lika utbrett som superhjältegenren i dagens filmklimat. Och vilken var nu denna? Den där handlingen utspelar sig i en postapokalyptisk dystopi? Tja, det är ju visserligen rätt – men det är inte direkt så att det begränsar särskilt många av filmerna i denna genre. 

”Maze Runner: The Scorch Trails” är i alla fall uppföljaren till förra årets ”The Maze Runner” baserad på ungdomsböckerna av James Dashner. Första filmen var trots sitt traditionella upplägg ett fräscht inslag i genren och hamnar någonstans mellan ambitiösa ”The Hunger Games” och slarviga ”Divergent”. Wes Ball sitter återigen i registolen och även om intresset för ytterligare en installation inte direkt var på topp så bådade det ändå gott för en ny film.

I denna nya del i Maze Runner-sagan har Thomas (Dylan O'Brien) och gänget tagit sig ut ur labyrinten men verkligen gått från den ena prövningen till den andra. Som vi fick lära oss i slutet på förra filmen ligger större delen av världen i ruiner efter ett enormt klimatskifte och en viruspandemi som ödelagt stora delar av mänskligheten. Thomas och de andra överlevarna tas till en starkt bevakat bas ledda av Mr. Janson (”Game of Thrones”-favoriten Aidan Gillen) som säger sig vilja hjälpa dem, men Thomas inser snart att så inte är fallet. Han lyckas övertala de andra om att försöka ta sig därifrån, men frågan är om de kommer att överleva ute i ”The Scorch” – den ödelagda världen full av infekterade varelser, motståndsgrupper och såklart den överordnade makten WICKED.

Det är även här filmen börjar stappla lite. ”The Scorch Trails” trasslar ofta in sig för mycket i sin egen mytologi med snack om WICKED, Right Arm, ”the flare”, ”the scorch” och Gud vet vad. För personer vana vid Dashners böcker lär det inte vara svårt att hålla koll alla grupperingar och termer – men för de som inte är alltför insatta kan det lätt bli virrigt. Särskilt så om man inte sett den första filmen sedan den kom för ett år sedan. För vi kastas, likt Thomas och gänget, rakt in i denna nya historia utan att egentligen reflektera över vad som har hänt innan.

En av faktorerna som gjorde att föregångaren fungerade så bra var att den hade ett så pass engagerade och spännande upplägg som skapade ett intressant ramverk att hålla sig inom. Med en story som kändes lika delar ”The Hunger Games” som ”Flugornas herre” skapades en klaustrofobisk stämning där gruppdynamiken var i fokus. I uppföljaren är kontexten helt annorlunda och vi kastas mellan allt från ”28 dagar senare”-doftande zombiejakter till krigsslag mellan rebellgrupper. 

Likt den första filmen är dock spänningen på topp och det snabba tempot gör att man sällan har en tråkig stund. Tyvärr är det inte ofta man känner särskilt mycket för filmens karaktärer. Den relation mellan Thomas och Teresa (Kaya Scodelario) som mest bara hintades om i första filmen får om möjligt ännu mindre utspel här – och en undrar om det ens finns någon tanke bakom någon karaktär då dessa huvudroller knappt får något utrymme. Istället handlar det mest om actionsekvenserna, och som sagt är det spännande i stort sett hela tiden. Dessutom håller såväl effekterna som koreografin hög nivå och är långt ifrån det CGI-kaos som är ”Divergent”-filmerna. En kan nog tacka Wes Ball – med sin bakgrund inom specialeffektsarbete – för detta. 

Till skillnad från den första filmen ökar här också världsbygget och vi får i alla fall veta lite mer kring den mystiska totalitära makten WICKED och vad de egentligen vill göra. Nu känns det dock som att berättelsen i denna young adult-saga börjar glida mer och mer mot upplägget i ”The Hunger Games” och tappa den klaustrofobiska stämningen som den första filmen hade – och liksom denna hamnar avslutar vi i ett typiskt ”fortsättning följer”-scenario.

Men på det stora hela ligger ”Maze Runner: The Scorch Trails” fortfarande snäppet högre än de flesta konkurrenterna i genren. Trots att vi introducerats till zombieliknade varelser så slipper vi trånande varulvar, deppiga vampyrer och allmänt kärleksdravel. Dock måste Ball och gänget se till att lägga ner mer krut på det vitala i berättelsen istället för att få det att se snyggt ut. För karaktärsdynamiken är det största som gått förlorat i denna uppföljare, och med nya introduktioner som Aidan Gillen, Giancarlo Esposito och Barry Pepper gäller det att kunna använda dem på rätt sätt.
Senaste kommentarer
magiul
Maze runner har utvecklats till den bästa Young Adult-adaptionen på marknaden för tillfället. Minst lika bra som ettan, om än något lite mindre dynamisk då relationerna inte riktigt hinner utvecklas. Men det är kul att filmerna förändras och här får man en helt annan upplevelse än det man såg i första filmen. YA-filmer har ju en tendens att annars göra samma film flera ånger om (läs Twilight och Hunger Games). 3/5
Fab
Lika bra som föregångaren fast längre och spännande, Stark 3/5
Franco
Hade väntat på att bli besviken men det visade sig att den var bättre än föregångaren (vilket är ovanligt)! 
Hade inte koll på vilka nya som var på förutom Aidan Gillen, det var härligt och se Giancarlo Esposito och Barry Pepper

Stark 3/5
Visa fler (4)

Relaterade filmer