The Roommate 2011

"The Roommate" har sitt frö någonstans i trakten kring "Farlig förbindelse" och "Ensam ung kvinna söker", det är inte en renodlad ung version av någon av dem men är uppenbart inspirerad (speciellt av den senare) och försöker göra samma typ av spänning fast för en "Gossip Girl"-generation. En trevlig tanke, antar jag, som dock faller på att avsaknaden av spänningen är total.

Kelly spelar Sara, en ung kvinna som precis ska börja studera mode vid college i Los Angeles. Hennes rumskamrat blir Rebecca (Leighton Meester, känd från nyligen nämnda "Gossip Girl"), som till en början ger intryck av att vara trevlig men lite knepig. Mest knepig för människorna runt Sara, för när Rebecca väl har fäst sig vid sin rumskamrat visar hon sig vara villig att gå ganska långt för att behålla och beskydda henne.

Det är möjligt att en bättre regissör än dansken Christan E. Christiansen, som begår sin amerikanska debut med "The Roommate", hade kunnat klämma ut något sevärt av Sonny Mallhis (förstagångsförfattare oavsett land) manus men mycket mer än sevärt hade varit svårt att ens sträva efter. Här finns inga nya idéer eller ens förmågan att göra någonting nytt av alla gamla klyschor. Vi får till och med den gamla goda "är hon död eller inte"-fejken vid filmens klimax.

Det är svårt, väldigt svårt, att bedöma skådespeleriets kvalitet när aktörerna inte har minsta lilla matnyttiga bit att tugga på. Till och med gamla favoriten Billy Zane (jag bryr mig inte om vad ni säger; "Fantomen" var en underhållande matinéfilm och jag gillade den) insats känns intetsägande och då vet man att det står illa till. Jag vill inte döma unga och attraktiva skådespelare för att de är unga och attraktiva, det är allt för lätt att göra och görs ofta, men "The Roommate" talar inte till Minka Kelly och Leighton Meesters favör. Om man så säger.

Ska jag försök avsluta med något positivt, är "The Roommate" en ganska snygg rulle. Hyfsat foto, etcetera. Fast det är förstås bara jag som griper efter halmstrån för att inte framstå som en helt igenom sur snubbe. Nej, ytan betyder ingenting om inte någonting under kan leverera. Det finns absolut ett visst produktionsvärde här, och jag har sett sämre byggda filmer, det hjälper dock föga när man stänger av utan att känna någonting. Utan att känna för karaktärerna. Utan att känna spänning.