The Moth Diaries 2011

Tonåriga Rebecca (Sarah Bolger) och bästa kompisen Lucie (Sarah Gordon) är överlyckliga inför starten på internatskolan för flickor. Dagarna fylls med fester, skvaller och lektioner med hunkige läraren Mr. Davies (Scott Speedman). Men så en dag börjar en ny flicka, Ernessa (Lily Cole) på skolan och inget blir som förr.

Medan Rebecca verkar vara den enda som inser att det är något skumt med Ernessa så blir Lucie som förtrollad - eller hypnotiserad? - av den brittiska, mystiska skönheten. Snart börjar folk försvinna och dö och Rebecca bestämmer sig för att försöka stoppa Ernessas skräckvälde.

I en tid då filmer som tröttsamt datoranimerade våldsfester som "Priest" och "Fright Night" eller den pubertala "Twilight"-serien härjar på biograferna är det väldigt befriande att se en vampyrfilm som går tillbaka till den gammeldags traditionen med smygande, ondskefulla vampyrer som använder ord och blickar framför huggtänder och superkrafter.

Det är framför allt snarare ett psykologiskt drama med vissa thrillersekvenser snarare än en skräckfilm. Det är aldrig helt klart om Ernessa är en ond, mordisk vampyr eller om det hela utspelar sig i den frustrerade Rebeccas huvud. De svajande tonårskänslorna sätts på sin spets i intrigerande spel kring svartsjuka, vrede och passion.

Det handlar mycket om våld och sex men är samtidigt extremt subtil. Det mesta sker utanför bild och vi följer det hela ur Rebeccas perspektiv. Bolger, som tidigare setts som yngling i "Spiderwick" och kuttersmycke i "The Tudors", är en stark hjältinna och spelar galant på gränsen mellan målmedveten kämpe och vilsen galenpanna. Hon matchas väl av ex-modellen Cole ("The Imaginarium of Doctor Parnassus") som gör ett härligt lågmält monster - den rivaliserande klasskamraten.

Det är dock en ojämn och konstig film. Målgruppen är otroligt smal och Harron ("American Psycho") tenderar som vanligt att överge den traditionella berättarstilen för flummiga, surrealistiska infall som inte alltid fungerar och ofta distraherar snarare än tillför något. Den melankoliska stämningen håller inte heller hela vägen och stundtals blir filmen helt enkelt seg och tråkig. Men för genuina vampyrälskare på jakt efter något intressantare än Robert Pattinsons uppenbarelse är den helt klart värd en titt.