The Miseducation of Cameron Post 2018

”The Miseducation of Camerion Post” är som ett isbad. Den slog andan ur mig. Jag gråter nästan aldrig, men nu läckte jag plötsligt som ett såll. Jag är allergisk mot filmer som är emotionellt manipulerande, när stråkmusiken kommer som en flodvåg och filmen övertydligt visar hur sorgligt det är. Jag köper det inte. ”Titanic” gör inte att det kliar ens litegrann i mina ögonvrår. ”The Miseducation of Cameron Post” är trots sitt svåra ämne inte en snyfthistoria, och kanske berör den mer just därför. 

Tjejerna Cameron (Chloë Grace Moretz) och Coley (Quinn Shephard, som till min förvåning inte spelade den yngsta dottern i ”The Nanny”) sitter bredvid varandra i bibelstudiegruppen. En pastor med vänlig röst berättar för de samlade ungdomarna om hur svårt det är att vara ung, och hur mottagliga de är för ondska. Knappt har de lämnat gruppen förrän Cameron och Coley lämnat gruppen möts de i en het kyss, vilket i deras värld ett exempel på den ondska pastorn talade om.

När de blir påkomna skickas Cameron iväg till God’s Promise för så kallad omvandligsterapi eller ”conversion therapy.” Hon är en sluten person som kämpar för att öppna sig även bland sina likar, men hon blir vän med Jane (Sasha Lane som var magisk i ”American Honey) och Adam (Forrest Goodluck), och tillsammans försöker de navigera allt som händer på det isolerade God’s Promise. Skolan genomsyras av en falsk vänlighet och omtanke, under vilken en iskall manipulation ligger. Ungdomarna som är där är direkt eller indirekt skickade dit av sina vårdnadshavare, för att ”bli friska.”

 

Omvandlingsterapi en ovetenskaplig och farlig metod som går ut på att göra HBTQ-personer till heterosexuella cis-personer. Förhoppningsvis säger det sig själv – men det fungerar inte.  Överlevare har kallat behandlingen psykologisk tortyr, och i vissa "program" används t.ex. elchocker som bestraffning. I en amerikansk undersökning säger i princip alla seriösa psykologer att de tar avstånd till det då det ofta lämnar de som genomgått det i ett sämre tillstånd än innan. Enligt amerikanska SPLC leder omvandlingsterapi till självmordstankar (nästan 9 gånger vanligare!), ångest och depression i mycket högre utsträckning än de som inte genomgått den. Omvandlingsterapi används i hela världen, och Sverige är inget undantag.

Men ”The Miseducation of Cameron Post” är inte utan humor. Den går inte lika långt som den mycket roliga och sevärda ”But I’m a Cheerleader”, men ett par gånger skrattar jag till åt en sarkastisk kommentar. Mycket får vara osagt, och man litar på publikens intelligens. Det känns så verkligt, miljön ger 90-talskänslan utan att bli för överväldigande, lägg till mobiltelefoner och ta bort en sticker för Clinton/Gore så kunde det vara i år. Verklighetsaspekten märks också i den pyttelilla detaljen att det är en film om tonåringar där de faktiskt har lite finnar.

Det är en film om en jävlig situation som på något sätt undviker att bli blytung, som är både varm och rå, mänsklig och komplex med fantastiskt skådespel. Utsatthet, förvirring, tro och självhat kommuniceras mellan replikerna, och även de minsta birollernas skådespel är beundransvärt.

”The Miseducation of Cameron Post” vann Sundance festivalens stora pris, och det är välförtjänat. Jag gick in med höga förväntningar, men blev ändå överraskad över hur bra den faktiskt var. Det är en fantastisk film som du absolut inte får missa, men ta med dig en förpackning pappersnäsdukar.