The Huntsman: Winter's War (2016)

Ditt betyg
Vill ej se
Sett
Ditt betyg
I denna uppföljare till "Snow White and the Huntsman" får drottning Ravennas syster Freya (Emily Blunt) höra talas om sin systers öde och samlar sina krigare för att en gång för alla återföra den magiska spegeln till den enda häxa som kan tillgodogöra sig dess krafter. Men när Freya upptäcker att hennes syster går att återuppliva står det förtrollade landet plötsligt inför sitt största hot någonsin. De enda som står mellan den till synes oövervinnliga armén och total ödeläggelse är ett par jägmästare som förvisats från riket efter att de brutit mot drottningens viktigaste regel: bli aldrig förälskade.
Visa hela synopsis
Visa mer info Dölj mer info

RECENSION: THE HUNTSMAN: WINTER'S WAR

Stilig men substanslös saga
Det senaste franchisebygget från drömfabriken är något förvånande Snövit. I den här uppföljaren till 2012 års “Snow White and The Huntsman” återvänder Chris Hemsworth i titelrollen, men Kristen Stewarts Snövit har bytts ut mot Jessica Chastains bågskytt. Det bjuds på idel vackra vyer och stiliga kulisser men all skönhet i världen kan inte väga upp för en rejäl brist på story.
Den här gången är det fransmannen Cedric Nicolas-Troyan som har tagit över regissörsrodret. Förra gången var han ansvarig för specialeffekterna och uppenbarligen gjorde han något rätt med tanke på befodringen. Det är också uppenbart att Universal tror på serien med tanke på vilka a-skådisar de har öppnat plånboken för. Förutom ovan nämnda Hemsworth och Chastain i huvudrollerna spelar Emily Blunt och Charlize Theron varsin ond drottning. Det är ingen dålig uppsättning heta skådespelare i en och samma film. 

Förhandsreklamen har gjort gällande att “The Huntsman: Winter’s War” är något av en prequel till föregångaren. Det visar sig snabbt vara en sanning med modifikation. Visst börjar historien sju år tidigare men snart hoppar vi fram i tiden och huvuddelen av berättelsen utspelar sig efter Snövits saga. På tal om Snövit så lyser Kristen Stewart med sin frånvaro här. Bekvämt nog har Snövit gått och blivit sjuk för att den magiska spegeln har försvunnit, ett grepp som känns lite väl billigt.

Storyn är enkel. Den magiska spegeln är försvunnen och med den en av de mäktigaste föremålen i hela det vidsträckta riket. Jägaren Eric (Chris Hemsworth) får i uppdrag att leta rätt på den illa kvickt innan den faller i fel händer. Till sin hjälp får han två odugliga dvärgar (Nick Frost och Rob Brydon) som kläcker halvtaskiga skämt på löpande band men annars inte gör någon nytta alls. Det dröjer naturligtvis inte länge förrän Emily Blunts iskalla snödrottning får reda på den försvunna artefakten och skickar sina bästa soldater att leta rätt på den. Samtidigt dyker Sara (Jessica Chastain) upp som ett spöke ur Erics förflutna. Frågan är vem som är lojal mot vem i denna sagolika actionsoppa?

“The Huntsman: Winter’s War” har en del fördelar. Det är stundtals en rasande snygg film. Snötäckta bergstoppar, oändliga slätter och sagolika palats ser ut som om de var skapade av drömstoff – vilket i sammanhanget är helt rätt. Dessutom är både Emily Blunt och Charlize Theron mycket underhållande att se som ondsinta och extremt lättkränkta drottningar. Här finns också en rad fina detaljer som skvallrar om regissör Nicolas-Troyans bakgrund som specialeffektsgubbe. En snyggt koreograferad strid mot ett gäng med vättar och en bunt sagolika kreatur som bara syns i bildens kant är fantastiska att se på.

Desto värre är det ställt med filmens hjärta. Kärleksduvorna Hemsworth och Chastain har lika mycket kemi som två träklossar, och deras försök att prata någon sorts fantasyskotska faller förutsägbart platt till marken. Tyvärr brister även storyn rejält, filmmakarna gör det alldeles för enkelt för sig och det blir aldrig särskilt spännande. Lägg till dvärgarna som misslyckad comic relief, och ett naivt kärleksbudskap som är direkt hämtat från en kinesisk lyckokaka och du har en hyfsat tunn soppa kvar.

Det här är ingen genomrutten film, men den är heller aldrig mer än ett snyggt fantasyvykort. Om det inte vore för de vackra vyerna och de lagom överspelande drottningarna Blunt och Theron vore en varning på sin plats. Nu blir det mest en småputtrig sagofantasyrulle för de allra mest utsvultna. I ärlighetens namn är det svårt att se en tredje film med lika tung rollista efter det här.
ETT MÖRKT OCH FANTASYBASERAT MATINÉÄVENTYR I SAGANS VÄRLD. DEN FUNGERAR SOM PREQUEL MEN ÖVERRASKAR INTE.
Nu har den omstridda uppföljaren till filmen "Snow White and The Huntsman" haft premiär och jag har varit och sett den. Den första filmen blev lite skandalomsusad för att "Twilight" stjärnan Kristen Stewart som gjorde huvudrollen som Snövit råkade vara otrogen emot den dåvarande pojkvännen Robert Pattison med filmens regissör. Om detta har påverkat beslutet att det istället för en uppföljare blev en prequel med Chris Hemsworth i huvudrollen som jägaren är inget jag vet något om. Men jag har sett filmen och ska nu med denna filmrecension förmedla vad jag tyckte om denna sagobaserade och mörka fantasyfilm som har funktionen att tillfredsställa biopublikens otåliga väntan på "Maleficent 2". Men först lite om filmens handling. I denna uppföljare till Snow White and the Huntsman får drottning Ravennas syster Freya (Emily Blunt) höra talas om sin systers (Charlize Theron) öde och samlar sina krigare för att en gång för alla återföra den magiska spegeln till den enda häxa som fortfarande kan tillgodogöra sig dess krafter. Men när Freya upptäcker att hennes syster går att återuppliva står det förtrollade landet plötsligt inför sitt största hot någonsin. De enda som står mellan den till synes oövervinnliga armén och total ödeläggelse är ett par jägare (Chris Hemsworth och Jessica Chastain) som förvisats från riket efter att de brutit mot drottningens viktigaste regel: bli aldrig förälskade. Filmen "Snow White and The Huntsman" var en trevlig, mörk, vuxen och fantasybaserad sagofilmatisering. Sådana faller verkligen mig i smaken och filmen funkade till viss del i syftet att tillfredsställa behovet av en liknande film inför den olidliga väntan man fick utstå innan Angelina Jolie mästerverket "Maleficent" fick svensk biopremiär. Nu är det tal om en uppföljare på succén med den filmen. Det enda som återstår är att Angelina Jolie ska skriva på kontraktet för en film till. Ett manus är redan påbörjat eller klart. Så filmen "The Huntsman: Winter's War" gör att historien upprepas. Nu får vi istället denna prequel film i väntan på att "Maleficent 2 ska komma ut. Jag hoppas inte det dröjer allt för länge bara. Men hur funkar som den prequel den är då? Utan att avslöja för mycket. Då filmen nått sitt slut så saknar jag vissa pusselbitar som ska lappa ihop filmen med den Snövit film som den är en föregångare till. Men orsaken till det är väl kanske att de gör möjligheterna öppna för en uppföljare som ytterligare ska knyta ihop föregångaren med efterföljaren. Filmbolagen vill väl ha koll på publiksiffrorna först och om det blir så många intäkter som de hoppats på innan de tar chansen att göra en film till. Det är denna gång en ny regissör. Om det beror på otrohetsskandalen mellan Kristen Stewart och den första filmens regissör Rupert Sanders vet jag inte. Istället blev det "Snow White and The Huntsman" filmens second unit regissör Cedric Nicolas-Troyan som tog sig an arbetet med denna "The Huntsman" spin-off. Han fångar den mörka tonen bra i denna föregångare och man rycks snabbt in intrigen kring jägarens öde då han förälskar sig i den kvinnliga jägaren som hans liv sammanflätats med sedan barnsben. Hon är perfekt spelad av den rödhåriga skönheten Jessica Chastain. Hon levererar som ännu en actionhjältinna med skinn på näsan. Kvinnorna fortsätter att ta plats i filmer som innehåller action. Detta tycker vänsterpartisten i mig om. Jämställdhet är något man ska arbeta för även i filmens värld enligt min åsikt. Så starkt jobbat av Jessica att fortsätta den trenden. Hennes Merida (Brave) liknande pilbågsskjutande hjältinna funkar bra vid Chris Hemsworths sida. De kompletterar varandra bra. Det blir en del actionelement under historiens gång. Men i det stora hela är det en mörkt berättad historia om valet mellan att förlora kärleken eller bevara freden i den sagovärld där det är förbjudet att välja kärleken. Emily Blunt som den onda drottningens syster Freya är en färgstark ny karaktär som nämns som flyktigast i "Snow White and The Huntsman". Blunt förmedlar verkligen smärtan i att bli av med sitt barn pga av orsaker jag inte tänker gå in närmare på. Men hennes karaktär har lite nyanser av Elsa i "Frozen" och titelkaraktären i filmen "Maleficent". En missförstådd karaktär som egentligen inte är riktigt ond. Hat och svek leder bara till att hon väljer den mörka sidan istället. Charlize Therons karaktär är som hon ska vara i den traditionella sagan. Alltså genomond. Det förmedlar Theron bra. Det är en upprepning av hennes karaktär i den fösta filmen men nu får man en fördjupning i varför hon blev så ond. Och det gör att man tycker mer illa om karaktären. Lite humor ges det också utrymme för i filmen. Framför allt så ger Chris Hemsworth sin karaktär en lagom portion av humor och självdistans. Till sin hjälp på humorfronten har han 4 dvärgar som blir sällskapets följeslagare under resans gång. Dessa i klassisk "Sagan om Ringen" anda spelade av normalväxta skådespelare omgjorda till dvärgar med hjälp av datoreffekter. Filmen har alltså allt man kan önska. Men den tillför inte något nyskapande till genren. Men som tillfredsställelse av våra behov av en ny "Maleficent" film så är den helt okej. Det blir ett mörkt fantasybaserat matinéäventyr i sagans värld med en effektiv mix av humor och mörker. Jessica Chastain är som alltid sexig och vacker att titta på. Allra helst som en stark kvinna som behärskar pilbåge och andra stridsmetoder. Den breda skaran kanske kommer att svika filmen. Men jag ger i alla fall filmen "The Huntsman: Winter's War" godkänt. Den är inte riktigt lika bra som "Snow White and The Huntsman". Men jag gillar att den har mer mörker. 2,5 av 5 möjliga hade jag gett filmen i betyg om det hade varit en möjlighet. Men det som ligger närmst till hands är en trea. Så en 3:a får filmen i betyg av mig för att den är fantasifull i sitt berättade och aldrig blir riktigt tråkig trots att filmskaparna valt att ge filmen styrka genom att på filmaffischerna marknadsföra den som en film gjord av manusförfattaren bakom "Maleficent".
VISA FLER EXTERNA RECENSIONER +
Senaste kommentarer
Lazykixx
Eh, tappade intresset efter 30 minuter, det blev bara tråkigare och tråkigare...
Onge
Oerhört snygg film och bra skådisar i ledande roller men inget bra manus.
2/5
ジェームズ
Den första fångade inte mitt intresse, knappast kommer denna göra

Relaterade filmer